“Cecil Graham: What is a cynic?
Lord Darlington: A man who knows the price of everything, and the value of nothing.
Cecil Graham: And a sentimentalist, my dear Darlington, is a man who sees an absurd value in everything and doesn’t know the market price of any single thing.”
Oscar Wilde, ur lady Windermere´s Fan
I det samhälle vi lever i mäts alltings värde i pengar, dvs prissätts. Kan något inte åsättas ett ekonomiskt värde som kan kvantifieras i penningtermer blir det betydelselöst. Den ekonomiska "vetenskapen" försöker därför hitta formler för att åsätta sådant som sk ekotjänster värden som kan mätas i kronor (eller dollar). Det är naturligtvis fullkomligt befängt och vittnar bara om brist på insikt. Brist på insikt om att det finns saker som, bokstavligen, är ovärderliga. Att sedan det argumentet ofelbart kommer när man yppar en sådan åsikt, att marknaden kan sätta pris på allt, bekräftar bara att kapitalismen är galenskap.
Att presentera kalkyler över hur mycket sportfisket är "värt" i penningtermer är en populär övning som särskilt de som vill tjäna en hacka på samma fiske gärna ägnar sig åt. Naturligtvis är den "ideella" organisationen Sportfiskarna en av dessa.
När man talar om det ekonomiska (i penningtermer) värdet av en sportfiskefångad fisk brukar man ta in alla utgifter fiskaren haft som kan relateras till sagda fångst. Han har säkert köpt någon form av utrustning (ka-ching!) och en massa drag eller likande (ka-ching!). Sannolikheten för att han åkt bil till fiskeplatsen (ka-ching!) är överväldigande. I bästa fall har han använt en båt (ka-ching!) som han skaffat för sitt fiske. Båten har säkert en motor (ka-ching!) som drar en massa bensin (ka-ching!). Fiskar han långt hemifrån drar han kanske båten på en trailer (ka-ching!) och övernattar någon annanstans än hemma (ka-ching!). Och så håller det på. Ju mer konsumtion man kan koppla till fångsten av denna symboliska fisk desto större blir dess - och alltså sportfiskets - värde.
När jag studerade nationalekonomi förklarade vår lärare att en trafikolycka höjer BNP. Så är det, och detta enligt samma logik som används när man vill framhålla sportfiskets ekonomiska värde. Men varken trafikolyckor eller överdriven konsumtion är önskvärda företeelser.
Kan man frigöra sig från pengafixeringen så inser man förhoppningsvis att sportfisket är ovärderligt eller i vart fall att dess egentliga värde ligger på ett plan där pengar saknar betydelse. Men ett påstå något sådant, att pengar kan sakna betydelse, är väl så nära kätteri man kan komma i dagens samhälle. Nej, pengar är det viktigaste och sportfiskets existensberättigande kopplas i argumentationen till dess förmåga att generera konsumtion, som i sin tur kan mätas i just pengar, och som kronan på verket tävlas det numera utan att någon protesterar om just penningpriser i olika sportfisketävlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar