Old School Sportfishing: Inte riktigt än...

söndag 8 april 2018

Inte riktigt än...

Trögaste våren på 100 år -

i vart fall enligt Aftonbladet men i det här fallet håller jag med. Fortfarande inget liv i isvattnet vid Väddös utsida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gubbtjuv årsmodell -58. Fiskar mest efter havsöring med haspelutrustning men är inte främmande för annat fiske. Har sportfiskat i ett halvsekel och tycker att mycket var bättre förr. Tex fisket i Laus vik. Bosatt i Norrtälje och fiskar däromkring, ibland påÅland och, åtminstone någon gång per år, Gotland. Den mesta fisk jag fångar hamnar på matbordet och mer än vad jag (och de jag lagar mat åt) orkar äta drar jag inte upp. C&R har jag aldrig riktigt fattat. Varför dra upp fisk om man inte tänker använda den? Då är det väl bättre att den får vara ifred? Så ibland blir mina fisketurer korta. I extremfall kan det ju bli jackpot i första kastet! Sådana dagar är det bara att njuta. Stoppa pipan, hälla upp en slurk kaffe och glädjas åt sin fiskelycka (även om det naturligtvis mest är skicklighet...). Naturligtvis släpper jag åter en hel del av de fiskar jag får upp. Max- och minimått ska alltid respekteras. Havsöringar av vild stam, utlekta eller i lekdräkt går åter liksom abborrar som är för små för stekpannan. Ibland, som tex när jag förra hösten lyckades landa en fin torsk när jag var ute efter öring, nändes jag inte ta med den hem (trots att färsk torsk är så himla gott) utan krokade varsamt av den utan att ens lyfta upp den ur vattnet. Jag behöver inget foto för att minnas den fångsten utan det räcker med att blunda så ser jag den klart framför mig. Har inte vägt en fisk de senaste 25 åren... Jag hade turen att upptäcka sportfisket redan i skarven mellan 60- och 70-talen då det (det är i alla fall min bestämda uppfattning) fanns betydligt mer och större fisk i många vatten som nu är svårfiskade. Jag upplevde det extremt goda torskfisket i slutet av 70- och under 80-talet. Nu kan jag glädjas åt att ofta se havsörn och säl när jag är ute. Det gjorde man inte på 70-talet! Fast sälen ser jag ju, havsöringsentusiast som jag är, med något blandade känslor (och ser jag skarv så vill jag helst blunda). En annan sak som var bättre förr var kvaliteten på grejor. Inte bara kylskåp, spisar och radioapparater var då byggda för att hålla i en mansålder utan fiskerullar var tänkta att hålla, hålla och hålla. Dagens grejor verkar, över hela linjen, ha sk inbyggd livstidsbegränsning. Visst är de fina de nya rullarna men jag känner mig tryggare med mina gamla, beprövade och pålitliga följeslagare. För många sportfiskare är redskapen en hobby i hobbyn och så även för mig, Dock inte så att jag följer med den sk utvecklingen och alltid suktar efter det senaste utan tvärtom så att jag samlar på äldre prylar. I second hand-butiker, prylbodar och på loppisar kan man hitta fina saker för nästan inga pengar alls och att "rädda" en försummad och bortglömd rulle från att hamna på skrothögen för att istället få komma ut och fiska skänker åtminstone mig en alldeles särskild tillfredsställelse. Mitt fiske bedriver jag nästan helt från land. Det är mycket bekvämare än att sitta i en liten båt. Dessutom ligger det en särskild utmaning i att jaga fisken på det viset. Fast jag har en liten båt också, en älmstabyggd gammal aluminiumeka av okänd ålder som bär namnet Tekla. Hon drivs med åror eller av en liten elmotor (som jag köpte på Ö&B för cirka 700 spänn. Batteriet var dyrare...). Numera är jag även kajakfiskare eller i vart fall kajakägare. För några somrar sedan köptes sk havskajaker åt mig och dåvarande flickvännen. Hon paddlade obekymrat iväg i sin men min måste ha varit defekt på något vis för den envisades med att slå runt ideligen. Knappast en användbar fiskebåt. Dock köpte jag på mig en något tryggare sk fiskekajak som förmodligen får ersätta det där rullande f*nstyget. Tryggast känns den uppblåsbara "tvåmanskajak" (med tillhörande elmotor!) jag impulsköpte på XXL. Den har jag och grabben varit ute med i 10 m/s pålandsvind vid den gotländska ostkusten. Visserligen blev vi rätt blöta och vi drev för snabbt för att kunna fiska effektivt men vi höll oss i alla fall på rätt köl! Mycket har hänt under det halvsekel av sportfiskande jag deltagit i och kan överblicka. Mycket bra och en del mindre bra. Ofta tränger nyheter och nya trender undan sådant som är gammalt och därför mindre "sexigt" men som faktiskt fungerar minst lika bra. Om sådant bloggar jag numera.

Leta i den här bloggen

söndag 8 april 2018

Inte riktigt än...

Trögaste våren på 100 år -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv

Etiketter