Att inte skjuta upp till morgondagen det du lika gärna kan göra nästa vecka tycks vara det förhållningssätt som hittills styrt våra (och då menar jag globalt) politikers agerande när det handlar om att lindra den kommande klimatsmällen. Det sk Parisavtalet gick ju, på det stora hela, ut på att skarpa åtgärder ska komma senare och hittills så har man kört på ungefär som innan avtalet. Men har man inte haft viljan och kraften att vidta några som helst effektiva åtgärder hittills lär man knappast ha det framöver när det kommer att krävas bra mycket mer ingripande beslut än om man agerat tidigare. Eller så har de insett att det kommer att gå åt helvete och låtsas bara klimatpolitik medan de kör på som vanligt så länge det går och hoppas att de är i opposition när Stockholm och andra huvudstäder (Quito och Mexico City undantagna) ställs under vatten, för att skylla ifrån sig är de i alla fall bra på. Hur som helst så släpps det ut mer växthusgaser nu än när avtalet skrevs och politiker som är klimatförnekare eller -skeptiker skördar framgångar eftersom väljarna inte tål att höra sanningen och oroar sig mer över bensinpriser och skatter. Så vi har väl de politiker vi förtjänar.
Det verkar som det inte bara är mina barn och barnbarn som kommer att få uppleva de effekter av vår vanskötsel av planeten forskarna siar om. Chansen att jag själv ska få göra det tycks öka med varje ny rapport, dvs ju mer vi lär oss och ju fler data som kommer in. Och snart, förmodligen snarare än vi tror, har vi alltså facit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar