Att inte ge upp

Den koreanska ambassadeuren kastade som en dröm med nanofillinan (och det trots att jag inte brytt mig om att serva rullen och körde med fegställda bromsar). Intressant. Har vi en vinnare?

Jag är ingen geuppare. Jag är heller ingen pimpelfiskare. Äger en isborr, en vackert ljusblå spiralborr av Moras tillverkning, som jag köpte någon gång på sjuttiotalet. Den har borrat några hål i Runns is och, vill jag minnas, i isen på Stångtjärn. På, som sagt, sjuttiotalet. Därefter har den borrat ett hål. Det var våren -86 någonstans i Lule skärgård. Eller ettochetthalvt, för när jag började borra kom jag inte igenom isen. Svängen tog i. Så jag fick åka till järnhandeln och köpa en förlängningsdel. Annars har jag lyckats hålla mig ifrån pimpelfiske. 

Men nu är det så jämrans mycket is att man lika gärna kan g... inte ge upp, men kanske lika gärna leta rätt på isborren och ge pimpelfisket en ny chans. Bara det att sitta och fiska är ju tilltalande. Och låtsas man att man fiskar efter storabborre behöver man inte borra hål stup i kvarten.