Hetast just nu på
gäddfiskefronten är det som på modern svenska kallas för
downsizing (eller downsize) vilket, kort och gott, innebär att man
överger de allra största och tyngsta betena för att nöja sig med
beten under 100 gram. Att betena är såpass tunga beror på att de
mestadels är massiva (av gummi eller plast) men i storlek ligger de
i paritet med de wobblers (Cisco Kid, Swim Whizz, Killer etc) i
vikter 35-60 gram som var så heta när Leif Engström
(gäddprofessorn) var som mest i farten, dvs på sjuttio- och
åttiotalen. Engström var ju en av dem som lärde oss att stora
gäddor vill ha stora beten och då var det alltså fråga om
upsizing. Vi bytte våra enhandsspön mot tvåhandsditon och våra
artongrammare mot fyrtiogrammare. Och det funkade. Jag har några av
furusundskrokodiler söndertuggade Swim Whizz kvar som minnen från
den tiden (och, faktiskt, hittade jag i nyligen källaren ett gäng
ofiskade ABU Killer av den största modellen som säkert kan locka
även dagens strömmingsgäddor till hugg).
Pre Engström var
standardbeväpningen för en svensk gäddfiskare ett sex-sju fot
långt enhandsspö klassat ”Fiske 2”, dvs avsett att kasta beten
upp till 30 grams vikt. ABU, som var den helt dominerande
redskapstillverkaren – och det gällde allt från beteslås till
rullar – hade just gäddan som symbol för ”Fiske 2”. Klassen
under, ”Fiske 1”, handlade om abborre och det som kallades för
ädelfisk men rätt många gäddor högg på och bärgades med även
sådana don. Även stora gäddor. Det fanns gott om fisk på den
tiden och många riktiga monster. Som svenskt rekord gällde en
mälargädda på 22,5 kg. Vad Georg Lööf använde för utrustning
när han drog upp den vet jag inte, men med tanke på att betet var
ett Mepps Mino (abborrspinnare) så kan det knappast ha varit
särskilt grova grejor. Vi som fångade grov gädda på våra ”Fiske
2”-utrustningar uppfattade den av Engström rekommenderade
utrustningen som väl kraftig. Jag minns när jag själv för första
gången jagade gädda med ett niofots D.A.M. tvåhandsspö (klassat
för betesvikter upp till 60 gram), hur jag nästan kände mig litet
löjlig som stod där med ett laxspö när det ju bara var gädda jag
var ute efter.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar