Apskit

– Det ser otroligt mörkt ut. Någonting är allvarligt fel med Östersjön, säger Thomas Johansson.

Man kan inte, sa min mormor, måla på apskit. Men det försöker våra beslutsfattare ändå göra. Den vilda östersjölaxen slogs i princip ut redan genom vattenkraftsutbyggnaden under den förra hälften av det förra seklet. För att kompensera för (eller dölja) den utslagna naturliga reproduktionen började man sätta ut odlad fisk och idag är 90 % av den lax som simmar i Östersjön odlad. Detta är i sig en katastrof men politiker talar hellre om att det simmar lax i Stockholms ström. Vilket jippo! De kunde lika gärna sätta ut guldfiskar.

Om riskerna med att sätta ut odlad fisk kan man läsa här. Kortversionen är att beståndet av vild lax är litet och känsligt trots att det verkas finnas och fångas mycket lax. Och nu har något hänt. Hittills har jag inte hört någonting från politikerhåll så det är uppenbarligen ingenting som oroar dem Och varför ska någon oroa sig? Det är ju bara vildlaxen det gäller, vi är fortfarande välkomna att fiska i Älvkarleby...

Saxat från alvkarlebysportfiske.nu:

Information!!!
Tyvärr har media idag gått ut med felaktig information gällande om att det är fiskestopp av lax i Dalälven. Den informationen är helt fel! Det är endast fisket av vildlaxen som är stoppad. Får du en vildlax, där fettfenan är kvar, måste den återutsättas igen! Fisket är alltså öppen som vanligt, så varmt välkomna att fiska hos oss!
2024-06-24 17:49:34

Inget ont om älvkarlebyfisket eller fisket i Stockholms ström, men man ska ha klart för sig att det liksom större delen av det sportfiske efter lax och havsöring som bedrivs här i landet är helt artificiellt. Och att någonting är allvarligt fel med Östersjön visste vi ju redan. Att det simmar stora och blanka fiskar i Strömmen tjänar mest till att något dölja detta faktum. Det är onekligen bestickande att Riksdagen ligger mitt i den hjälpligt uppmålade skiten...

Håkans pimpade spö

 

Telespön gillar jag och det gör Håkan också. Det jag gillar mindre med vissa telespön är att greppänden ofta utgörs av hal plast, inte idealiskt för ett bra grepp. Själv har jag löst problemet genom att på två av mina telespön för kustmete (Caperlan SenSea Tip Telesco) linda på grepplinda avsedd för innebandyklubbor. Så nu står det Salming på de spöna. Modifieringen gjordes i Lysekil för tre (?) år sedan och har funkat bra.

Håkan är uppenbarligen mer av en estet än vad jag är och så här snyggt har han kompletterat det delade EVA-greppet på ett av sina liknande (men av senare årsmodell) spön. Fast jag undrar just hur snyggt det blir med slem och blod. Skaftlindan på mina spön är lätta att göra ren med en vanlig disktrasa efterom materialt den är gjord av inte suger åt sig (viket jag misstänker att Håkans snygga snöre gör).

Masktjuvar! - Minisemesterrapport 8

Borta bra men hemma... igen. Ett halvtorrt tält ligger kvar i bilen liksom en massa övrig packning men nu ids jag inte och i morgon ska det regna hela dagen så tälttorkning och uppackning får anstå. Det är jobbigt med semester men nu är det i alla fall över för den här gången. Bortsett från efterarbetet, men först borde jag kanske ta hand om den disk jag lämnade när jag gav mig iväg?

Det sista fisket blev ett metepass med Håkan. I ungefär tre timmar satt vi och stirrade ner i gravens djup. Inte någon av våra egna, dessbättre, utan vallgraven runt Vadstena slott.

Som så ofta när man metar var det något som snodde masken men inte ville fastna på kroken. Mört, sade jag tvärsäkert bara för att en stund senare lyfta upp en kräfta som inte hunnit släppa sitt klogrepp om masken.

När så Håkan fick napp så var det en... mört. Men hans andra masktjuv visade sig även den vara av skaldjurssläktet.

Senare idag ska jag skriva ner en produkt jag tidigare hissat...

Saker tältlivet lärt mig - Minisemesterrapport 7

Sängen är utan tvekan en av mänsklighetens största uppfinningar. Det är bland annat sådana insikter man vinner av att tillbringa några nätter i rad med att sova, eller i vart fall ligga, mer eller mindre på bara marken.

Lika högt på listan hamnar nog köket. Vilken otrolig lyx det är att om man skulle vakna mitt i natten och känna sig litet svulten bara knalla dit och fixa sig en macka. Även om det regnar.

Mackan måste även den räknas till släktets stora landvinningar.

 

Tyttelys triumferar - Minisemesterrapport 6

Jodå, det blev ett sista försök innanför Basteviksholmarna och nu var den där, makrillen. Det sprätte och kokade i ytan mest hela tiden men jag nöjde mig med en, inte särskilt stor, makrill som fem minuter efter det att den lämnat vattnet låg och fräste i oljan i min jägarpanna. Ytterligare några minuter senare låg den inklämd i en Hönökaka. Gudaspis! Makrill ska vara färsk och färdigstekt mindre än tio minuter efter det att den dragits upp är vad som menas med det. Färsk. Den alkoholfria Carlsberg som fick göra min lunchmacka sällskap var probably the best beer in the world och det trots att den inte var kyld.

 Om jag velat hade jag kunnat stå där och dra upp makrill efter makrill efter makrill men jag var mätt och nöjd så jag stoppade istället min bästa majspipa och satt i min stol och tittade på aktiviteten (eller det av densamma som återspeglades i ytan). Ingen annan fiskare var på plats så det stim min lunch simmat i klarade sig utan ytterligare förluster.

I natt ska jag sova i en riktig säng (hos yngsta dottern i Hylteholmen, Upphärad) och i morgon styrs kosan hemåt men det blir omvägen över Vadstena för ett metepass med kompisen Håkan.

Men rubriken då? Jo makrillen tog min Tyttelys upphängarkrok (och ratade alltså den med en vanlig tyttebärskrok försedda Ven-pilk jag fiskade med) så nu är min nyskapelses effektivitet bevisad!

Väder och prognoser - Minisemesterrapport 5

Väderprognoser är bra. Ibland livsviktiga. Man vill ju inte vara den som glömde lyssna på sjörapporten...

Prognosen om nattlig åska och regn höll streck så jag fick den upplevelse jag hoppats på. Det är något visst med ljudet av åskknallar som studsar mot den bohusländska graniten.

Däremot infriades inte meteorologernas löfte om sol på förmiddagen. Däremot började det duggregna när jag fått tältet nästan torrt och pillat bort ett dussin sniglar, så jag gav upp och rev och rullade ihop ett fuktigt/blött tält. Det får torka i natt på yngsta dotterns altan.

Nu är frågan: Ska jag åka till Basteviksholmarna och ge makrillen en sista chans?
 

En glassätares bekännelse - Minisemesterrapport 4

Fiskar har sina trivseltemperaturer och det har jag med. Vid trettio plus går gränsen för vad jag pallar och där någonstans tappar jag intresset för det mesta. Till och med fiske. Det verkar jag inte vara ensam om, för i Södra hamnen satt bara en tapper gubbe och metade där det i går var om inte trängsel så näst intill. För idag är det trettio plus. Trettiotvå hörde jag någon säga. För övrigt verkar det vara tomt på makrill. I vart fall har inte jag sett någon. En gubbe jag snackade med igår sade att det varit riktigt dåligt i en tre-fyra år nu och att orsaken är bristen på sill. I så fall någon slags poetisk rättvisa eftersom det är västkusttrålarna som, påhejade av korrupta och/eller inkompetenta politiker tillåtits kvadda Östersjöns bestånd. Men det är ju ingen tröst, inte ens för ett tigerhjärta. I morgon är emellertid en annan dag och då gör jag ett sista försök (om jag och tältet överlever nattens utlovade regn-och åskväder).

Södra hamnen i går.

Så idag gav jag, efter några kast, upp fisket och blev glassätare. Något annat är det alldeles för varmt att få ned. Nu är jag åter på campingen. I det tomma och hyfsat svala köket, där jag lagt pilsner och groggvirke på kylning. När kvällssvalkan (förhoppningsvis) infinner sig ska jag steka några fina köttbitar i min jägarpanna till sen middag.

Den uppmärksamme ser genast att det är en Cardinal 77 som hänger under spöt.

Algblomning, igen

 

Ett (1) av Östersjöns många problem engagerar i alla fall badisarna och glassätarna, den numera årligen återkommande algblomningen. Varför? Jo (1) den syns, (2) den stör deras badande och (3) den kan vara farlig för små barn och hundar.

Att samma innanhavs fiskbestånd kollapsat tror jag inte ens att badisarna har någon egentlig uppfattning om, Det finns ju fortfarande lax (odlad norsk drittlax), pangasius och fiskpinnar på ICA så vad är problemet?

Tyttelys - Minisemesterrapport 3

Mål brukar jag undvika att sätta upp, i vart fall när det gäller mitt fiske som mest går ut på att... fiska. Inte för att just få något utan för att... fiska. Vara ute och ha det bra. Inte heller min pågående minisemester har något egentligt mål (om nu inte Lysekil var målet) och jag har just bestämt mig för en fjärde tältnatt. Skälet? Det ska bli åska och regn på efternatten! Sådant väder upplevs bäst i tält, det är i alla fall min bestämda uppfattning.

Mitt mållösa fiskande ägnar jag mer förströdd uppmärksamhet. Just nu sitter jag (ensam) i campingens kök där det finns elurtag och jag har haft några samtal med en klient och med en domstol, mailat in en inlaga till hovrätten och ett meddelande till en tingsrätt att jag är tillgänglig för förhandling ett visst datum. Men man får inte arbeta för mycket, inte när man är på minisemester, så när jag borstat tänderna blir det ännu ett försök på makrillen

Alla vet att det enda som egentligen spelar någon roll när det handlar om makrillfiske är om makrillen är "där eller inte. Är det den så får man fisk - hur eller med vad man fiskar är av underordnad betydelse - men är den någon annanstans så blir man utan. Detta faktum hindrar förstås inte att man benhårt tror på  vissa saker. Själv tror jag på tyttebärskrok. En annan sak jag tror på är lyskrokar. I går, efter kvällswhiskeyn, uppfann jag Tyttelys. En tyttebärskrok kompletterad med en självlysande mjuk plastkula. Lysande.

Minisemesterrapport 2

Är det bekvämt att sova i ett tält? Ett klassiskt ryggåstält utan sk innertält och med en golvyta på 210x140 cm och en högsta takhöjd på metern jämnt? Mja... Är det skönt? Definitivt. I vart fall om man tältar på relativt slät mark och sommartid. Har man dessutom varit förtänksam nog att placera tältet så att det inte utsätts för morgonsolen kan man, som jag valt att göra, ta sovmorgon och ligga i sitt tält och läsa en deckare och lyssna på radio (lurar så att andra slipper höra). Men nu - i går när detta skrevs - är klockan snart elva. Dags att möta dagen.

Minisemesterrapport

Morgonbrisen fläktar genom tältöppningen när jag, liggandes på rygg, skriver detta. Från granntältet hörs djupa snarkningar och snart ska jag se om det är någon gasol kvar i patronen jag fick med mig. I så fall blir det kokkaffe och dagsgamla munkringar från Södra hamnen i Lysekil till första frukost. 

I går blev det ingen makrill men jag såg ett skrämt stim med stagg hoppa i ytan så nog är den inne. Ett tidens tecken är att Fiskeboden utanför ICA nu är Glassboden... Ett annat är fiskestoppet för lax i 16 östersjöälvar. Det är nog snart dags att köra fiskegrejorna till återvinningen och att... äta glass? Men inte idag.

Lika bra att sluta drömma

Norge, särskilt Nordnorge, har under de senare åren varit det undantag från utfiskning och elände som gett åtminstone en strimma av hopp. Hopp om att inte absolut allt obevekligen går käpprätt åt helvete. Hopp om att hållbart fiske trots allt är möjligt.

Visst, deras förbaskade laxodlingar är en katastrof och en tidsinställd bomb mot deras vilda laxbestånd och det är ett elände att detta svineri får fortgå, men ändå. En strimma av hopp. Tills nu. Panikstopp! Inget fiske i 33 älvar. Inte en enda vild lax får fångas. Och knappt hade man hunnit ta del av den nyheten innan man läser att

Populära norska skreien får kraftigt minskad rekommenderad fiskekvot! Norska havsforskningsinstitutet meddelar att lekmassan för torsken i Barents hav är under säkra biologiska nivåer!
 

Aldrig får man vara glad...

Glad Midsommar!

En Glad Midsommar - med eller utan sill, nubbe, små grodor och regn - tillönskas bloggens läsare! Själv har jag just vaknat efter att ha tillbringat årets kortaste natt med att köra FiskeSkodan västerut.

 

Tältsemester

Det är ett sådant här tält jag har.

Min entusiasm för tältlivet är obruten och nu har jag planerat några tältnätter i Lysekil efter midsommar. Fisket här på ostkusten är så uselt och makrill finns det ju ingen alls... Hur lång min "tältsemester" blir får vädret och (den förbannade) telefonen utvisa. I mitt jobb kan det ringa precis när som helst så att man mer eller mindre måste släppa vad man har för händer men jag hoppas att det ska vara lugnt just i nästa vecka.

Stället jag bokat in mig på ska tydligen vara avsett för just tält så jag lär inte väcka samma uppståndelse som jag gjorde i Östhammar helgen som var. Två övernattningar är bokade och sedan får jag se. Och det finns ju andra ställen än Lysekil där man kan campa, fast Lysekil och trakten där omkring är förbaskat trevlig. Fisket lär jag förlägga till Stångehuvud, Norra Grundsund och Skalhamn. Vi får se. Kanske sättar jag mig på något trevligt ställe och läser eller löser korsord. Livet är ju inte bara fiske,,,
 

Ron Thompson Razor XP

Razor, han med stridsropet "bryna, nuppa, fjässa, spånken" är min favoritkaraktär i Ulf Lundkvists serievärld. Jag antar att han är släkt med en annan av mina favoritfigurer, Tove Janssons Stinky som, jämte Snusmumriken, ger någon slags balans åt Mumindalen.

En annan sak jag gillar är Ron Thompsons glasfiberspön i den sk Hardcore-serien av vilka jag genom åren skaffat mig ett gäng. Dessa spön är svarta med blå dekor.

När FiskeJournalen bjöd ut haspelrullar från Ron Thompson, svarta rullar med blå dekor och som heter Razor (!) XP, till det facila priset 139 kr/st tvekade jag inte.

Visserligen tror jag inte att FJ  eller någon annan sålt någon Razor XP till det angivna "Rek. pris 579:-" (en dansk hemsida anger 229 danska kronor som vejledende pris) och de av FJ angivna linkapacitetssiffrorna saknar all verklighetsförankring men det visar ju bara att man inte ska lita på någon, i vart fall inte någon som vill sälja något till en (men FJ borde naturligtvis hyfsa till sig). Detta sagt får man rätt mycket rulle för pengarna och mina nya Razor XP sitter bra på Hardcore-spöna.
 

Den siste entusiasten

Något fiske blev det inte i helgen men jag har i alla fall överlevt två tältnätter utan värre men än några dussin ilsket kliande myggbett. Den andra natten regnade det rejält och jag kunde, till min förnöjelse, konstatera att tältet höll tätt. Detta ger mersmak! Under sommaren ska det definitivt bli fler tältnätter. Med fiske (och utan barnbarn och annat som distraherar från fisket).

Mina tältnätter genomfördes på en campingplats. Förr, när det var annorlunda och mycket var bättre, var en campingplats mer eller mindre detsamma som ett tältläger. Så icke längre. Nu hyr man stuga eller ställer upp sin husbil. Säsongarna har sina husvagnar med förtält, trädäck och annat. Så det var, fick jag via min dotter höra, sensation när en ensam gubbe övernattade i ett litet (tvåmans av fransk armémodell) grönt ryggåstält.

Inför övningen hade jag inhandlat två olika sorters myggmedel. Idag ska jag komlettera med aloe vera-gel för att lindra kliandet...

Sommarlov!

 

Sommarlov är det länge sedan jag hade men solen skiner på såväl ond som god och i helgen ska jag leka (och säkert fiska) med två av mina barnbarn. övernattning i tält, grillning. myggbett och annat förknippat med sommarlov blir det säkert också.

Regelbundet kommer förslag från trista typer att avskaffa eller åtminstone förkorta sommarlovet, att gå över till ett treterminerssystem och annat liknande. Dessa förslagsställare kan med fördel gå och dränka sig. Såväl den svenska sommaren som livet är alldeles för korta för sådana dumheter.

Olympic Spark 3200

 Mina försök att, via fruugo.com, uppdatera min arsenal av haspelrullar för saltvattensfiske misslyckades totalt. Inte en enda rulle lyckades kineserna leverera och lika glad är jag, för strängt taget så trivs jag bra med mina japanska sjuttio- och åttiotalare. De flesta av dessa är av Daiwas tillverkning men nästan ännu bättre är de från Olympic, här en Olympic Spark 3200. fylld med några hundra meter monofil nylonlina.

Rullen är byggd enligt det koncept Daiwa lanserade med sin Silver-serie.

fruugo.com 16

I går kunde jag sätta en definitiv slutpunkt för mina försök att köpa några haspelrullar av märket Lurekiller Saltist via fruugo.com. Leverantören av de sista fyra leveransbekräftade rullarna meddelade då:

Unfortunately the product is out of stock.
 

Samma besked fick jag redan i april av några leverantörer som alltså inte påstod sig ha skickat några rullar och jag tror inte att någon enda av de leverantörer som bekräftat leverans skickat eller ens haft några rullar att skicka. Att varenda av det tjugotal rullar som leveransbekräftats kommit bort på vägen, fastnat i tullen och allt vad man skyllt på är inte ens i någon mån sannolikt.

fruugo.com har, i vanlig ordning, uttryckt att de är ledsna /sorry - Vi är hemskt ledsna för are so sorry for your besväret och du kan vara säker på att en fullständig återbetalning betalas ut automatiskt - men vid det här laget kan de ta sina ursäkter och sitt deltagande och köra upp det någonstans där solen aldrig lyser!

Utifrån mina erfarenheter avråder jag bestämt från att beställa grejor via fruugo.com.

Bakbroms

Ett gång bakbromsade haspelrullar. Rullen nederst i bild försedd med sk fighting drag.

Fördelarna med att ha reglaget till slirbromsen placerat på rullens baksida eller bakre undersida är uppenbara. Där kommer man lätt åt det även under drillningen av ens drömfisk. Nackdelarna? Tja, det påstås att en i spolen placerad broms som rgleras genom ett på spolens framsida är mer effektiv. Hmmm... Jag är ingen ingenjör utan, strängt taget, humanist men jag sov inte under fysiklektionerna.

Slirbromsen verkar på spolaxeln. Det gäller oavsett om bromslamellerna är placerade i själva spolen eller någon annanstans längs sagda axel. Den enda skillnaden mellan en i spolen och en längre bak längs axeln monterad broms beror på axelns vridning, eller snarare dess vridstyvhet. Givet att axeln överhuvudtaget med de måttliga laster om vilka är fråga vrider sig innan bromsen engageras torde det röra sig om en knappt mätbar skillnad och den skillnaden skulle i så fall, i praktiken, visa sig i att den bakmonterade bromsen startar mjukare än den frammonterade. Knappast, som jag ser det, någon nackdel.

En avgjord fördel med en bakmonterad slirbroms är att rullens spole blir enklare och billigare. Åtminstone att tillverka. 

Strandskydd

I Sverige har vi ett lagfäst strandskydd. Syftet med dessa regler är att hålla de ännu oexploaterade stränderna fria från bebyggelse och tillgängliga för det rörliga friluftslivet. Detta innebär inskränkningar i äganderätten såtillvida att den som äger en strandtomt inte får göra som han vill med den, åtminstone så länge den inte redan är tagen i anspråk på ett sätt som gör att en sk hemfridszon tillskapats där strandskyddet annars skulle gälla.

Naturen har ett inbyggt, mycket brutalare, strandskydd. Har man byggt för nära en älv som ter sig inbjudande vackra sommardagar kan man få se sitt bygge översvämmat eller bortfört av ismassorna när vårsmältningen kommer. Här daltas det inte med vites- eller rivningsförelägganden. 

I och med klimatförändringen och den globala uppvärmningen (ni som inte tror på den får väl kalla det otur, Guds straff eller vad ni nu må inbilla er) har den låglänta del av vårt land i vilken den stigande havsnivån inte motverkas av landhöjningen (dvs Skåne) kommit att ligga skrynkligt till. Falsterbonäset kommer att antingen återtas av havet eller så får man bygga höga (dyra) vallar som skymmer den havsutsikt som gjort det så attraktivt att bygga där. På andra ställen riskerar illa placerade byggnader att helt enkelt spolas ut i havet när vädrets makter flexar sina muskler.

För den enskilde som förlorar hus och hem är det naturligtvis en tragedi men åtminstone förr hade man vett att inte bygga för nära vattnet om man inte var absolut tvungen. Inte heller byggde man, om man hade möjlighet att välja, i sänkor eller på annan mark som riskerar att översvämmas. Vid stränderna fanns i princip endast bryggor, båthus och sjöbodar. De byggnader som inte måste ligga nere vid vattnet förlades på betryggande avstånd från detsamma. Att bo intill stranden var inte attraktivt och lä skattades högre än havsutsikt när höststormarna gnydde.

Men det var, som sagt förr. Då det var annorlunda och mycket (var) bättre. Sedan började folk flytta in till städerna och tappade kontakten med naturen. Därigenom blev de på ett sätt dummare samtidigt som de inbillade sig vara smartare än lantisarna (den sk Kinberg Batraeffekten) och när de bättre bemedlade stadsborna började skaffa sig sommarnöjen gjorde det så ofta i närheten av vatten. Och för all del, under några sommarveckor kan det vara skönt att bo så för de som kan tillbringa de bistrare delarna av året i sin stadsvåning. När vi sedan fick tillgång till bättre isolering, treglasfönster, effektiv uppvärmning mm mm började folk (förmodligen stadsbor) inbilla sig att man nu utan problem kan bygga och bo var som helst. Vissa funderar, har jag hört, på att kolonisera planeten Mars (men något planetskydd tror jag inte att vi kommer att behöva införa). Även om planeten Mars fått vara i fred så bor folk numera även under månades mars i tidigare sommarstugor eller permanentbostäder byggda där ingen vettig människa förr skulle ha byggt sitt hus.

Mest effektivt kommer nog det ekonomiska strandskyddet att visa sig vara för nuförtiden tycks ju pengar vara vad vi bryr oss mest om. När byggnader och anläggningar som inte har kritisk betydelse för vår infrastruktur spolas bort eller översvämmas kostar det pengar. När man kan identifiera en ökad risk för att så ska ske reagerar räknenissarna på försäkringsbolagen och det blir dyrare eller omöjligt att försäkra sådana objekt. Att försöka kränga en på grund av den imminenta översvämningsrisken icke försäkringsbar kåk med magnifik havsutsikt och stor brygga lär bli svårt.

Det går åt helvete

Vi människor har svårt att förhålla oss till siffror och de siffror Baltic Waters redovisar rörande minskningen av några av de viktigaste fiskarterna i Östersjön, strömming/sill, torsk och gädda, är svåra att fatta. Siffrorna är 80-90 %. Det är siffror på utrotningsnivå. Om invånarantalet på den ort där du bor minskat i samma mån skulle orten inte längre anses existera, den skulle vara en spökstad eller en ödeby. Eller om börsen rasade 90 %... Men när det handlar om fisken i Östersjön väcker det ingen större upphetsning eller ens uppmärksamhet, inte ens inför ett val till EU-parlamentet och trots att det, mer eller mindre är EU som "äger" frågan.

Man brukar - bland annat så i den utmärkta filmen Makten över havet (se den!) - säga att det bristande intresset för minskade fiskbestånd beror på att det händer under vattenytan och därför inte syns. Jag köper inte det. Insekterna (åtminstone de i Europa) har minskat ungefär lika mycket men inte heller det är någon fråga som verkar stå högt på den politiska agendan eller oroa folk i gemen. Själv känner jag, särskilt så här års, ett starkt obehag. Jag saknar till och med flugorna. Minns ni hur det var att köra bil en sommarnatt för femtio år sedan? Ibland fick man lov att blända ned eftersom det var så mycket nattflyn att det var som att köra i snöyra. Timmar varje sommar fick ägnas åt att skrubba rester av krossade insekter från bilens vindruta, strålkastare och lack. Det har jag inte gjort på många år nu.

Men andra siffror - inflation, räntor, börskurser och opinionssiffror för att ta några av de mest uppenbara exemplen - uppfattas av våra makthavare (och förmodligen av de som väljer dem) som mer angelägna än de siffror som visar hur det går med livet i vår omgivning (åtminstone så länge det inte handlar om hur många förortsbor som skjutits, ett antal som jämfört med de dryga nittiotusen individer som avlider varje år är så långt att det saknar statistisk signifikans men icke desto mindre tas till intäkt för illa överlagda och av lagråd och andra sansade remissinstanser totalsågade panikåtgärder som riskerar att rasera rättssäkerheten). När det gäller klimatet har man visat handlingskraft genom att subventionera konsumtionen av eldrivna lyxbilar men inte mycket annat, åtminstone inte konkreta åtgärder som är mer adekvata och seriösa än en viss svensk hamburgerkedjas plantering av träd på för befolkningen försörjning nödvändig jordbruksmark i Uganda.

Journalisterna då, vad gör de? Dessvärre inte mycket. De dansar mest med och inte mer rabalder än vad de orsakar kunde de (vilket de väl redan mer eller mindre gjort) ersättas med Automatisk Idioti (och detsamma kunde man väl göra med våra folkvalda på olika nivåer så slapp man i alla fall må dåligt över vanskötta stiftelser, myglande landshövdingar och annan liknande skit) . Undantag finns förvisso, men de är just det. Undantag. En räntejustering med en kvarts procent ägnas större medial uppmärksamhet än ett pågående massutdöende.

Det kommer att gå åt helvete, lita på det. Du läste det först här.

Katastrofal nedgång

Saxat från Baltic Waters om Östersjöns gäddbestånd:

 Gädda: Gäddbeståndet har minskat med 90 procent under 2000-talet.

Egna reflektioner: Och då var ju bestånden vid millennieskiftet en skugga av vad de varit några decennier tidigare. Så beroende på vilket år man tar som utgångspunkt kan man påstå att det minskat ännu mer. Eller mindre om man jämför med i fjol. Jag utgår från att siffran gäller Östersjön i dess helhet (och att det finns vikar där minskningen snarare är 100 %).

Vilka konkreta åtgärder för att rehabilitera Östersjöns gäddbestånd går våra svenska EU-parlamentariker in spe till val på? Är de överhuvudtaget insatta i eller ens medvetna om frågan? Visserligen fastställer EU inga fångstkvoter för gädda men det gör ju inte saken mindre intressant.

När jag under sjuttio-, åttio och början av nittiotalen var aktiv gäddfiskare förekom såväl i skärgården som längs gotlandskusten rikliga bestånd av sk strömmingsgädda, dvs gädda som snabbt växte sig stor och fet på en diet huvudsakligen bestående av strömming. Eftersom kustvattnen sedan decennier är i princip tomma på strömming finns det heller ingen strömmingsgädda.

Saxat från Baltic Waters om Östersjöns strömmingsbestånd:

Sillens utveckling jämfört med toppnoteringar

I centrala Östersjön har sillbeståndet minskat med över 80 procent jämfört med 1970-talet. 

De senaste fyra åren har beståndet minskat med 40 procent, och befinner sig nu på en kritisk nivå.

I Bottniska viken har sillbeståndet minskat med över 50 procent sedan början av 1990-talet.

I västra Östersjön har sillbeståndet minskat med över 80 procent sedan börjat av 1990-talet.

Re-Cod

Re-CodRe-Cod antar jag är modern svenska för återtorskning och det är förvisso något som Östersjön behöver. Beforskning och betorskning, måhända en framkomlig väg? Avtorskningen gick ju, hur som helst, snabbt och enkelt att genomföra. Lovvärt är i alla fall projektet.

Om jag fattat rätt tar man torsk från det åländska beståndet, kör den till Ar (på norra Gotland) där man odlar fram yngel (larver) som sedan sätts ut i havet. Sedan får man väl se vad som händer...

Projekttiden är satt till 2020-2025.

Förr...

...när det var annorlunda och mycket (var) bättre kunde en dag som denna ge en bifångst som den på bilden när man gett sig ut för att fiska abborre med barnen. Nu är skärgårdsgösen nästan lika sällsynt som kusttorsken.

Östersjön har inte blivit bättre sedan vi gick med i EU. Den har blivit katastrofalt mycket sämre. Snart kan ni om ni vill genom att rösta medverka till att några svenska politiker får överbetalda brysseljobb. Vara med och betala får ni vare sig ni vill eller inte. Det kallas för demokrati och är väldigt fint. Säger i alla fall politikerna. Litet som prästerna skräms med helvetet om man inte tror på Jesus skräms politikerna med krig om man inte ger dem sitt förtroende. Så jävla patetiskt. I båda fallen. Om jag trodde att en röst på någon av de som kandiderar skulle leda till en förbättring, i första hand av tillståndet i Östersjön, så skulle jag rösta. Vilket jag alltså inte kommer att göra. Och är de - våra politiker - lika bra på att bevara freden som de visat sig vara på att förvalta Östersjön så är vi illa ute.

 

Billigt

Tjugo spänn är ett mer (eller snarare mindre) än rimligt pris för en fin vobblare och det är vad jag betalat för de som syns på bilden ovan. Samtliga av märket Fladen och köpta på ÖoB i Visby (som dragit ned på sin fiskeavdelning).

En sak som slog mig när jag packade upp min fynd var emballagen och de gummisnoddar som höll ordning på krokarna. De såg bekanta ut. Precis likadana som emballagen och gummisnoddarna till Kingdoms beten. Så nu vet jag var Fladens vobblare är gjorda. Såväl Fladens somKingdoms vobblare är utmärkta (och prisvärda även när man får betala mer än tjugo spänn...).

Inför EU-valet

Deep Sea Reporter har nu gjort det bloggen gjorde för en månad sedan, dvs, inför EU-valet pejlat vad våra riksdagspartier vet om och vill göra åt Östersjön.

Fel

 Visst, det är fel att fuska. Men varför ska man väga sin fångst och tävla i vem som får upp flest viktenheter?

Snurrigt

 

Efter ett drygt decennium med multirullar har jag ännu inte drunknat i trimningsträsket (och faktum är att en Amba 5000 från tidigt sjuttiotal är en av mina längst kastande rullar (med synkroniserad linspridare) men...

...litet har man ju meckat. Och nyss beställde jag ett gäng helkeramiska kullager som det ska bli spännande att testa. OM (och det skriver jag inte utan anledning med versaler) jag fattat rätt behöver inte helkeramiska lager smörjas. Möjligen är det så att olja bromsar snarare än snabbar upp ett sådant lager? Eller är torrsmörjning (PTFE-spray) modellen?

Jag ber att få återkomma.

SOMMAR!

Låt mig säga det på en gång: Sommaren är överreklamerad. Men underbar. Även om den inte alltid är den bästa tiden att fånga fisk så är den en bra tid att fiska. Om inte myggen är för besvärlig.

Dessutom nappar det, i de vatten där jag oftast fiskar, numera så uselt att man lika gärna kan fiska i sol och värme som i mer fiskemässigt väder. Man får vänja och anpassa sig. Fisk får man ändå i stort sett ingen.

Och nu, idag, är denna underbara fiskeårstid här igen! Vi skriver den första juni 2024. Jag har vaknat i Visby och från och med idag är både abborren och gäddan lovlig. hade det varit för trettio år sedan så hade vi säkert ätit gädda till middag idag men det var då, min vän, en gång för längese´n...

Även om man får ta upp en gädda eller abborre om man mot alla odds skulle få en på kroken är länsstyrelsens rekommendation att man inte gör det utan släpper all fisk man fångar på spö åter. men det är fortfarande roligt att kasta och skönt att vara ute i solen. och ibland kan man faktiskt glömma hur eländigt våra makthavare låtit det bli och låtsas att man faktiskt fiskar...