Det går åt helvete

Vi människor har svårt att förhålla oss till siffror och de siffror Baltic Waters redovisar rörande minskningen av några av de viktigaste fiskarterna i Östersjön, strömming/sill, torsk och gädda, är svåra att fatta. Siffrorna är 80-90 %. Det är siffror på utrotningsnivå. Om invånarantalet på den ort där du bor minskat i samma mån skulle orten inte längre anses existera, den skulle vara en spökstad eller en ödeby. Eller om börsen rasade 90 %... Men när det handlar om fisken i Östersjön väcker det ingen större upphetsning eller ens uppmärksamhet, inte ens inför ett val till EU-parlamentet och trots att det, mer eller mindre är EU som "äger" frågan.

Man brukar - bland annat så i den utmärkta filmen Makten över havet (se den!) - säga att det bristande intresset för minskade fiskbestånd beror på att det händer under vattenytan och därför inte syns. Jag köper inte det. Insekterna (åtminstone de i Europa) har minskat ungefär lika mycket men inte heller det är någon fråga som verkar stå högt på den politiska agendan eller oroa folk i gemen. Själv känner jag, särskilt så här års, ett starkt obehag. Jag saknar till och med flugorna. Minns ni hur det var att köra bil en sommarnatt för femtio år sedan? Ibland fick man lov att blända ned eftersom det var så mycket nattflyn att det var som att köra i snöyra. Timmar varje sommar fick ägnas åt att skrubba rester av krossade insekter från bilens vindruta, strålkastare och lack. Det har jag inte gjort på många år nu.

Men andra siffror - inflation, räntor, börskurser och opinionssiffror för att ta några av de mest uppenbara exemplen - uppfattas av våra makthavare (och förmodligen av de som väljer dem) som mer angelägna än de siffror som visar hur det går med livet i vår omgivning (åtminstone så länge det inte handlar om hur många förortsbor som skjutits, ett antal som jämfört med de dryga nittiotusen individer som avlider varje år är så långt att det saknar statistisk signifikans men icke desto mindre tas till intäkt för illa överlagda och av lagråd och andra sansade remissinstanser totalsågade panikåtgärder som riskerar att rasera rättssäkerheten). När det gäller klimatet har man visat handlingskraft genom att subventionera konsumtionen av eldrivna lyxbilar men inte mycket annat, åtminstone inte konkreta åtgärder som är mer adekvata och seriösa än en viss svensk hamburgerkedjas plantering av träd på för befolkningen försörjning nödvändig jordbruksmark i Uganda.

Journalisterna då, vad gör de? Dessvärre inte mycket. De dansar mest med och inte mer rabalder än vad de orsakar kunde de (vilket de väl redan mer eller mindre gjort) ersättas med Automatisk Idioti (och detsamma kunde man väl göra med våra folkvalda på olika nivåer så slapp man i alla fall må dåligt över vanskötta stiftelser, myglande landshövdingar och annan liknande skit) . Undantag finns förvisso, men de är just det. Undantag. En räntejustering med en kvarts procent ägnas större medial uppmärksamhet än ett pågående massutdöende.

Det kommer att gå åt helvete, lita på det. Du läste det först här.