Latmete 5

Själva lättjan i latmetet består i att man inte behöver hålla på att kasta och veva hela tiden utan kan sitta och varva ner, njuta av omgivningen och kanske röka ett stopp i väntan på napp. I sin lataste form innebär latmetet att man inte ens behöver hålla i spöt under denna väntan utan låter det sköta sig själv. För att undvika att utrustningen hamnar i vattnet om lyckan skulle vara framme bör spöt parkeras säkert. Här finns det många lösningar.

Om man regelbundet ägnar sig åt latmete så bör man äga några sk banksticks med klykor för spöt. Ett bankstick är helt enkelt en slags käpp, ofta i metall, med en spets i ena änden och en gänga i den andra. Spetsen trycker man ner i backen och i gängan monterar man en lämplig klyka (eller ett elektroniskt nappalarm). Klykor finns i många olika modeller men det man behöver känna till är skillnaden på en främre sådan (som är designad så att spöklingan kan vila i den medan linan löper fritt i en skåra under spöt) och en bakre (som idealiskt är utformad så att den greppar om spöhandtaget eller spöänden). 

Fiskar man från en brygga eller pir där man inte kan trycka ner ett bankstick så kan man istället använda ett trefotsstativ (tripod). Även dessa har en gängtapp i vilken klyka eller alarm kan skruvas fast.

Latmetar man från en sandstrand (efter tex plattfisk) så finns det olika modeller av rörformade spöhållare som trycks ner i sanden och i vilka man sedan ställer spöt upprätt. Man kan även själv tillverka sådana av en bit plaströr.

Vissa använder spöställ i vilka man kan placera flera (vanligtvis tre) spön. Själv är jag för lat för det. Att behöva hålla koll på ett spö är en fullt tillräckligt krävande syssla för mig när jag är ledig. Men fiskar man efter fisk som nästan aldrig nappar så kanske det är en idé?

Själv brukar jag lägga eller luta spöt över ryggsäcken medan jag väntar på napp. Gör man det så bör man dock inte lämna spöt eller ens släppa det med blicken annat än mycket korta stunder, i vart fall om man inte vill höra det plumsa ner i vattnet...

Naturligtvis så kan man även sitta och hålla i spöt. Det brukar jag göra när någon fisk har visat intresse för mitt agn (vilket jag ser på små rörelser i spötoppen eller linan), men även då är det lämpligt att stödja den främre delen av spöklingan mot någonting så att man kan hålla linan stram.

Fortsättning följer...