På västfronten något nytt - Rosendal 2.0

Det är väl bara att lägga korten på bordet... Inför fisket i Hardangerfjorden har jag laddat ett gäng rullar med (gulp!) PE-lina. Och rullarna är... nya. Det känns... sådär. Hur det känns när jag väl fiskat med grejorna får jag väl se. Men faktum är att jag sedan många år faktiskt använder såväl nya rullar, kolfiberspön och PE-linor. Men inte alltid och inte till allt. Monofil nylonlina är fortfarande vad jag använder till det mesta av mitt fiske och med sådan lina fungerar de fina rullar som under den andra halvan av det förra seklet gjordes för just sådan lina lika bra som de alltid gjort.

Så även om det kommer att bli en del nytt under norgeresan så kommer det även att bli litet enligt den gamla skolan. Någon av mina gamla UL-rullar, laddad med tunn nylonlina, kommer att bli vad jag förmodligen använder mest, för bland det roligaste jag vet är att fiska makrill med sådan utrustning och förhoppningvis blir det åtminstone någon avstickare till vatten där det simmar öring och röding. 

Med UL-grejor finns det alltid och i alla vatten något spännande att fiska och åtminstone jag är så funtad att jag utan vidare kan ägna en hel fiskedag åt att jaga småfisk med lätta don trots att det finns grövre fisk inom kasthåll. Men i fjorden simmar, som sagt, mycket som är väl stort för UL-grejorna så åtminstone en litet stöddigare utrustning bör ingå i packningen.

Så kanske får rullarna här intill hänga med till Rosendal? Med en Daiwa GS-9 med osannolikt mycket 0,40 mm eller 300 meter 0,45 nylonlina på ett litet grövre tvåhandsspö eller mitt trygga Ron Thompson Hardcore II båtspö bör jag kunna tvinga upp det mesta och till finliret är det svårt att hitta ett finare instrument än en Mini-Mite med runt 0,15 mm nylon. Sedan kan jag förstås inte hjälpa att de här rullarna för mig framstår som i princip moderna. GS-9, som kom i mitten på sjuttiotalet, är en av märkets verkliga kultrullar och var åtminstone för några år sedan fortfarande i produktion. Femtio år är väl ingen ålder? Åtminstone inte på en rulle.

För att återknyta till det där med PE-linor så har jag börjat intressera mig för varianten att fylla spolen med tunn PE-lina och sedan överst ha ett sk top shot av monofil nylonlina i önskad dimension. Till exempel så skulle jag på någon av mina moderna och (relativt) små rullar kunna grunda med 0,10 mm PE och sedan spola på 100 meter 0,30 mm nylon överst. Då skulle jag kunna fiska efter sej, bleka och annat i fjorden med nylonlinan men samtidigt ha rejält med lina om jag skulle råka kroka något stort, starkt och elakt.