Leta i den här bloggen

tisdag 20 februari 2018

Billigt!

Nej, jag har inte kluddat på kortet. Det 
är förpackat i en sk zip-lockplastpåse.
Visst,det går att ruinera sig även på sportfiske. Man kan resa jorden runt, köpa stor båt med dito motor, trailer och SUV, ekolod och alla möjliga tillbehör. Det går även bra att förköpa sig på spön, rullar beten, vadare och en oändlig mängd "oumbärliga" prylar fiskeindustrin gör sitt yttersta för att sälja på oss.I den missionen är de understödda av sportfiskepressen. Till och med förbundsorganet . Svensk Fiske - framstår mer som ett annonsblad än en seriös tidskrift. I alla fall om man jämför med hur det var förr. Faktum är att bläddrar man i en Napp&Nytt från tidigt sjuttiotal så finner man att balansen mellan reklam och informativa artiklar i vad som då var en reklambroschyr är ungefär densamma som för vad idag kallas för en tidning.

Ändå är, påstår jag, eller kan åtminstone sportfiske vara en mycket billig fritidssyssla. Är man skicklig, har en gnutta flax och äter fisk så kan man till och med gå plus rent ekonomiskt,åtminstone så länge man inte slänger in timpenningen i kalkylen.

Tillträde till fiskevattnet är ofta gratis. Eller så gott som gratis. Mitt årskort för hemmavattnen (se bilden) gick även i år loss på 200 kr. Inte mycket att bråka om och för jämförelsens skull kan nämnas att, när jag plockat på mig några readrag (som jag egentligen inte behöver) det kom att bli 480 kr som slogs in på kvittot...

Mest fiskar jag vid kusten, dvs i Östersjön, och för det nöjet betalar jag här i Sverige ingenting alls och kanske runt 100 euro för mina åländska fiskekort. Vårt fria handredskapsfiske tycker jag är i grunden bra men frågan är om det är rimligt att det ska vara en fri nyttighet? För vattenägare här i Storstockholms relativa närhet är ju fiskevård, särskilt om den skulle vara framgångsrik, bokstavligen som att kasta pengar i sjön för en vik som får rykte om sig att hålla grov eller mycket gädda eller en fjärd där det är lätt att få gös drar till sig sk guider och i deras svallvågor andra båtburna entusiaster som en magnet attraherar järnfilspån. Kanske (antagligen) är det därför som fisket i de åländska kustvattnen ofta(st) är bättre? Inte för att jag vill att vi ska importera deras otroligt råddiga system där man får lägga ned lika mycket möda på att lista ut vilket kort man behöver för att fiska på en viss plats som på att överlista fisken, men jag skulle utan vidare kunna tänka mig att lägga en eller annan tusenlapp för privilegiet att få fiska "fritt" förutsatt att dessa pengar användes till aktiv fiskevård och förvaltning av bestånden. Men dt är lätt att säga tulipanaros...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar