Don´t be a jerk!

Jerk är ett ord som på amerikansk slang närmast betyder fåne eller knöl. Ingenting man vill vara och helt klart en negativ värdeladdning. Därför blev jag något förvånad när jag, efter att under några år på nittiotalet och  förbi milleniekiftet hft min uppmärksamhet huvudsakligen på annat än vad som hände med det svenska sportfisket, upptäckte att folk talade om sig själva som jerkfiskare.Jag hade förvisso fiskat själv då och då men vad andra ägnad sig åt ägnade jag inte en tanke. Snabbt förstod jag att vad de syftade på var att de fiskade efter gädda med stora och tunga beten vilka de, mer eller mindre aggressivt, ryckte fram genom vattnet. De tunga betena och den aggressiva fiskestilen matchades av korta, styv, spön med multirullar fyllda med flätlina tillräckligt stark för att kunna användas som ankarlina.

Jag och andra som fått lära oss att gädda var Fiske 2 eller möjligen, om det handlade om extremt grov fisk, Fiske 3 (och i så fall användes tvåhandsspön på 9 fot eller längre), skakade våra huvuden och fortsatte lugnt att fånga våra gäddor med de gamla favoriterna Utö och HiLo mfl. Intressant var att jerkfenomenet importerats från det stora landet i väster (där sådant här fiske var en gammal företeelse (och här är en länk till en välskriven artikel i ämnet)), men namnet... I den inte helt okända staden New York har man till och med gått ut med en kampanj, riktad mot cyklister, med den uttryckliga uppmaningen att "don´t be a jerk!". Fast det är klart att hade man översatt det till ryckfiske så hade det ju blivit ännu värre...

Nå, på kort tid hade en gammal företeelse - dessutom den synnerligen nischade variant av densamma som avser fisket efter gädda och muskelunge - utvecklats till en subkultur här i landet. Många gjorde sin debut som sportfiskare genom att introduceras i jerkfisket. Parallellt med detta skeende började fiske med stora, tunga, gummibeten att vinna terräng. Så, plötligt, står vi här med en generation gäddfiskare som betraktar allt fiske efter gädda med beten under hektot och med klenare lina än ca 0,30 mm flätlina, som UL. För oss som fångat åtskilliga gäddor runt tio kilo eller större på skeddrag, wobblers och spinnare som vägt mindre än 30 gram och på våra Fiske 2-utrustningar känns det litet lattjo när vi får höra hur likhetstecken sätts mellan det nya tunga fisket och gäddfiske.

Att större beten ger större fisk låter som en rimlig teori och jag läste någon gång att man kommit fram till att den optimala bytesstorleken för en gädda är en fisk som är 1/3 så lång som gäddan själv. Däremot framgick inte att detta skulle vara den optimala betesstorleken och det är ju tur för även om man gärna skulle få en gädda på enochenhalv meter på kroken så skulle det bli väldigt jobbigt att kasta ett halvmeterlångt bete.

Nu är ju jerkfisket inte specifikt avsett för gädda. Googlar man på tex "best jerkbait" så hittar man (som alltid ) en massa beten som anses vara förträffliga för bass. It´s all about that bass...  Dessutom ser många av dessa beten ut som helt vanliga wobblers med haksked. Vad som kännetecknar jerkfiske är helt enkelt att man manipulerar betets gång med spöt. Knappast revolutionerande och själv har jag gjort det så länge jag fiskat med kastspö.Visst funkar det ibland att bara veva in betet i jämn fart (särskilt med spinnare) men små knyckar, spinnstopp, längre drag eller ryck snarare än att bara veva hem betet; allt det ingår i repertoaren för en kompetent spinnfiskare (särskilt när man fiskar med skeddrag och diverse kustbeten) men inte var det någon som kallade det för jerkfiske på sjuttiotalet.

Nu kanske ni tror att jag är negativ till det "moderna svanska jerkfisket efter gädda" men så är inte fallet. Det är ett fiske som har sin plats.Däremot är jag själv inte särskilt attraherad av det -jag tycker att det är för ansträngande att hålla på att kasta såpass tunga beten och att det är trist att wincha in fisken snarare än att drilla den - och föredrar att fiska på annat sätt och med lättare beten och don.