ABU:s Måstebeten

Ett koncept som, i bästa svensk folkbildningstradition, introducerades av ABU i mitten av sextiotalet var de sk måstebetena. Det handlade om förpackningar med fyra utvalda beten för olika fiskslag. Här i Sverige kunde man köpa Måste för gädda, abborre, ädelfisk respektive torsk. Ädelfisk var ABU:s benämning på öring, röding och harr (möjligen räknades även regnbåge dit).

Enligt vad man kunde läsa i Napp&Nytt och i övrig reklam var måstebetena noga utvalda dels utifrån inkomna fångstrapporter och dels av experter. Måstebetena för gädda var wobblern HiLo (18 g), skeddraget Atom (20 g), det vasskyddade skeddraget Flamingo Giller (18 g) och spinnaren Reflex (18 g). Förpackningen Måste Abborre innehöll spinnarna Reflex och Droppen, samt skeddragen Lill-Öringen och Toby (i vikter mellan 6 och 10 gram). För ädelfisk var sammansättningen snarlik och bestod av Droppen, Lill-Öringen, Toby samt skeddraget Salar (i samma lätta vikter som abborrdragen). För torsk gällde pilken Egon (namngiven efter folkkäre allsångsledaren mm Egon Kärrman), kastpilken Krill samt skeddragen Koster och Toby.

Måstekonceptet hade en enorm genomslagskraft och dessa beten var lika självklart standardammunitionen för det svenska spinnfisket som Abumatic var det vanligaste vapnet. Om det funkade? Tja, nog fångades det fisk på de där dragen men visst fångade man gädda lika bra med tex Utö, Kaleva och Meteor eller andra icke Måste- (eller icke ens ABU-) beten och många abborrfiskare svor vid ABU:s Sonette, den franska Mepps Aglia eller andra drag. Sålde gjorde måstebetena också men tydligen höll det inte i sig? Hur som helst verkar konceptet numera vara övergivet.

Ur den engelskspråkiga upplagan av Napp&Nytt - Tight Lines

(bilden lånad från www. realsreels.com)

Som vanligt var, för ABU, exportmarknaden (för det här utspelade sig under den tiden då vi här i landet var kända för att tillverka saker av hög kvalitet vilka vi sålde till utlandet) viktig och konceptet Must lanserades i de engelsktalande länderna. I Storbritannien kunde man köpa en förpackning Must Lures för Bass, dvs avsedda för kustfisket efter europeisk sjöabborre (labrax labrax).

En sak som var tilltalande med Måste var att en nybörjare helt utan förkunskaper lätt kunde skaffa sig ett vettigt bassortiment av drag. Man försökte ju, såväl genom måstekonceptet som genom beskrivningar och artiklar i Napp&Nytt förklara för sina kunder till vad de olika beten man sålde var avsedda att användas. På samma sätt vinnlade man sig om att genom tabeller och annat göra klart vilka spön, rullar och linor som passade ihop med varandra och för vilken typ av fiske. Detta kulminerade sedan i "systemet" med Fiske 1, 2, 3 respektive 4, men det får bli ett annat inlägg. Hur som helst så var den information som i dessa avseenden lämnades i ABU:s kataloger under sextio-, sjuttio- och åttiotalen ljusår bättre än vad numera Napp&Nytt innehåller.

ABU själva, eller de som numera äger varumärket, tycks se sig endast som en tillverkare (eller åtminstone ett varumärke för) rullar. På deras aktuella hemsida hittar man under rubriken "Our History" en redovisning i punktform av vad som kallas "Significant Abu Garcia Milestones" årtalen för introduktionen av ett antal rullmodeller. Resten av företagets "historia" tycks marknadsavdelningen sakna intresse för. Så det är tur att det finns utomstående, som är mer seriöst intresserade. För AB Urfabrikens historia, åtminstone sedd ur ett svenskt sportfiskeperspektiv, är så oerhört mycket mer. Att företaget internationellt mest är förknippat med Ambassadeur och i viss mån Cardinal (även om majoriteten av jänkarna tycks tro att det är en amerikansk rulle som heter Zebco, men det är också en annan historia) är en sak för sig. Nu är väl all tillverkning utom monteringen av vissa ambassadurmodeller utlagd på  lego i asiatiska lågprisländer.