Ikoniska haspelrullar 2: Mitchell 300

Om det är någon haspelrulle som verkligen förtjänar epitetet ikonisk så är det Mitchell 300. Den konstruerades någon gång i andra hälften av 1930-talet och de första rullarna producerades 1938. Sedan blev det krig men småningom tog produktionen fart igen.Fram till 1957 hette rullen bara Mitchell men då lade man till beteckningen 300.

Rullen sålda bra - faktiskt lär den vara den modell som tilverkats i flest exemplar någonsin -  under flera decennier. Fram till strax efter det att Daiwa 2500C kom att helt förändra hur man såg på haspelrullar. Under de decennier rullen var i produktion kom naturligtvis flera förändringar men dessa blir för nördigt att gå in på här.
'

Min Mitchell 300, köpt på Husbergs i Uppsala och fortfarande i så gott som mint condition

Rullens distinkta form var oförändrad under hela modellens livstid. Den betingades av att konstruktören velat möjliggöra dels en bredare spole och dels en nedväxlad, oscillerande, spolrörelse, detta senare för att åstadkomma en jämnare och tätare linuppläggning. Lösningen blev en intrikat mekanik bestående av inte färre än åtta precisionsskurna drev och det långsmala, äggformade, vevhuset designades för at rymma denna och den långa spolaxelns fram- och återrörelse.

Mitchellrullen var också uppskattad för sin fina linuppläggning och därav betingade goda kastegenskaper. Ett pris man fick betala för detta var att de många dreven gjorde rullen tämligen trög att veva och dessutom låter även en välsmord Mitchell 300 på ett omisskännligt sätt. I reklamen försökte man få detta till att rullen "spinner som en katt". Den något tröga gången var emellertid inget direkt problem annat än i sträng kyla då det kude bli mer eller mindre tvärstopp. De som använde Mitchell 300 till tex kustfiske efter havsöring vintertid sägs då ha ersatt rullfettet med motorolja för att få sina rullar att fungera.

Det var (är) i det närmaste omöjligt att slita ut en Mitchell 300. Trögheten fungerar som en slags livförsäkring såtillvida att det när fettet härdar eller blir odugligt det också blir i princip omöjligt att använda rullen. Alternativen är att sluta använda den eller att göra ren och smörja upp den och i båda fallen uteblir ju vidare, skadligt, slitage. Den enda svaga punkten är bygelfjädern som med tiden förlorar sin spänst eller rent av brister. Det problemet är dock inte värre på Mitchell 300 än på andra haspelrullar. Snarare är det så att det är för att rullen är närmast odödlig man kan uppleva att man får byta fjäder många gånger.

Varianter på Mitchell 300 är den högervevade 301, den med automatisk bygelmekanism försedda 330 "Otomatic", den mörkblå 410 med sin högre uväxling och 300A som kom mot slutet av 1980-talet, antagligen som ett försök till livstidsförlängning innan även fransmännen kapitulerade  och insåg att det endast var rullar mad utanpåliggande spole som efterfrågades.


Pure Fishing försöker nu slå mynt av alla de fina varumärken man köpt och därför har Mitchell 300 återuppstått men bara så till namnet som nu används för att sälja en asientillverkad rulle som inte har någonting annat än just namnet gemensamt med den ikoniska, för att inte säga legendariska, Mitchell 300. Det är trist att behöva bevittna sådant.