Efter en vecka med solsken och försommartemperaturer såg jag verkligen fram emot att få sitta och meta men när jag väl satt där vid kanalen var det betydligt kärvare. Vinden gjorde att de få plusgraderna kändes ännu färre, solen lyste med sin frånvaro och som för att understryka att det ännu är långt kvar till Kristi himmelsfärds dag flöt stora isflak förbi framför mig där jag satt och småfrös. Ingen fisk visade det minsta intresse för mitt bottenmete, vare sig när jag agnade med bröd eller med mask. Det hade varit mer givande att vara fågelskådare för då hade jag kunnat notera havsörn, ormvråk, häger, trana och ejder (förutom gräsand, kråka och alla de övriga fåglar som mer eller mindre bor vid kanalen). Men idag var jag fiskare och kikaren låg kvar i bilen. Men titta kan man ju alltid göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar