Leta i den här bloggen

söndag 5 september 2021

Tänk som en fiskare 2

Folk tänker ofta för mycket och på fel saker. Till exempel sådant man inte kan veta något säkert om. Så länge detta bara är slöseri med deras egen tid och mentala energi är det inget problem. Problematiskt blir det när de kommer till slutsatser och proklamerar dessa som fakta och andra tror på dem och själva fortsätter att fundera utifrån dessa fakta.

Själv är jag i grunden bekväm av mig och undviker därför onödigt arbete. Även tankearbete. Så innan jag börjar att på allvar fundera över någonting så frågar jag mig om det är mödan värt eller om jag hellre borde tänka på något annat. Eller vila hjärnan. Eftersom mitt arbete mycket handlar om att lista ut saker är det nödvändigt för mig att ha den självdisciplinen. Jag kan ju inte ta betalt för att jag ägnat min tid åt att fundera över dum- och meningslösheter utan mitt tankearbete måste vara relevant.

Fiskar och deras beteende kan det naturligtvis, som fiskare, vara rimligt att ägna en del tankemöda. Det är bra att känna till hur den fisk man försöker fånga reagerar på olika stimuli, när den oftast nappar, var den under olika förhållanden vanligen håller till och en massa andra liknande saker. Sådan kunskap kan man knappast få för mycket av. Teoretiskt vore det naturligtvis bingo om man kunde knäcka koden och alltid veta varför fisken gör på det ena eller andra sättet för att sedan med den kunskapen så att säga vända på steken och förutse dess agerande. Tänka som en fisk, med andra ord. Men... det vet vi ju varken om eller hur fisken gör. Så när någon tvärsäkert förklarar fenomenet att en gädda som nyss ratat ett bete som relativt väl imiterar de mörtar som simmar i samma vatten hugger en ilsket gul och röd wobbler med att den blivit arg, irriterad, nyfiken eller något annat liknande som vi människor kan vara men som det inte finns något vetenskapligt stöd för att fiskar kan är han ute på väldigt djupt vatten.

Jag vet inte vad - om något - som rör sig i huvudet på en fisk när den bestämmer sig för att ta eller inte ta mitt bete. Som grabb fick jag lära mig att rovfiskens hugg på ett artificiellt bete var en reflex som något hos betet (blänk, ljud-eller tryckvågor eller något annat) utlöste. Det framstod och framstår för mig som en fungerande teori men om den är "sann" vet jag inte. Det behöver jag heller inte veta. Däremot har jag stor praktisk nytta av att känna till en mängd olika sätt att få fisk att hugga och kunskap om vilket eller vilka av dessa sätt som brukar fungera i en given situation. Varför de gör så är ointressant.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar