KÖP! KÖP!! KÖP!!!

 

Det är inte, särskilt inte i detta digitala tidevarv, ofta det kommer ut en tjock bok på svenska om gäddfiske. Att jag inte köpte Leif Engströms "Gäddfiskarens specialknep" när den kom ut 1972 berodde uteslutande på att jag då, som 14-årig gäddfiskare med begränsade ekonomiska resurser, hellre lade mina pengar på fiskegrejor och lånade böcker på biblioteket. Engströms bok lånade jag upprepade gången och kunde jag mer eller mindre recitera utantill. Ändå ångrar jag än i denna dag att jag inte köpte den...

Däremot så äger jag ett exemplar av Luis Rasmussens "Så fångar du storgäddan" men den finns å andra sidan fortfarande att köpa... Men mycket större än så är inte utgivningen så när i  fjol både Tobias Fränstams "Gäddbibeln" och Jens Bursells "Gäddfeber" låg på butiksdiskarna var det bara att slå till. Inget att tveka om. Visserligen finns det mycket jag har en annan uppfattning är herrar Fränstam och Bursell om men det göt det inte mindre intressant att ta del av deras tankar. 

Så OM du inte redan gjort det: Köp dessa böcker! Och köp även Luis bok. Och skulle du springa på ett exemplar av Gäddfiskarens specialknep och inte köpa den, ja då begår du ett enormt misstag.

Själv har jag köpt Bursells bok och fått Gäddbibeln i julklapp. Ännu har jag inte (delvis beroende på att jag fick min julklapp först i påskas) hunnit läsa dem men det håller jag som bäst på med.

Testrapport - 13 Fishing Origin C "unboxing"

En direkt konkurrent till ABU Garcia Revo4 X är 13 Fishing Origin C, i likhet med Revon prissatt till 99 dollar 99 cent på USA-marknaden. Här i Sverige kan den köpas för runt tusenlappen (och billigast just nu från Fiskejournalen för 899 kr), så jag tyckte att det var rimligt att ta med den i mitt lilla test.

Redan av förpackningen får man intrycket att det rör sig om en något mer påkostad rulle än Origin F 1. Visserligen är det fortfarande en pappkartong och några inlägg av skumplast eller annat stötdämpande material har man inte kostat på, men kartongen är  försedd med en flärp som håller rullen på plats så att den inte far runt och skramlar. 

Rullen känns heller inte skramlig när man tar den ur kartongen och hanterar den utan ger ett förtroendeingivande intryck. Inga missljud när man vevar och såväl vev som övriga reglage känns som de ska. Stjärnhjulet till slirbromsen klickar men inte reglaget till spolaxelspänningen. Kastbromsen är av centrifugaltyp och man måste ta bort den vänstra (icke vevsidan) rullgaveln för att komma åt reglaget. Pluspoäng för vevknopparna i något hårdgummiliknande material. Till utformningen är de identiska med knopparna på Origin F 1 men gummit känns som en högre kvalitet, i vart fall är det behagligare att greppa om.

Rullens stativ, liksom spolen, är i aluminium och den är bestyckad med IAR-lager och sex kullager. Vikten anges till 207 gram. Slirbromsen är specad till mer än tillräckliga 8,2 kilo. Utväxlingen på 6,6:1 gör att rullen tar in ungefär 70 cm lina per vevvarv.

Sa jag att rullen är vit? Det är den. I alla fall när man tar den ur kartongen för första gången. Hur den matta vita finishen ser ut efter några fisketurer återstår att se, men det är ju en av de många frågor mitt test är tänkt att ge svar på.

Påskdagen 2023, Ynge

 

Gäddspinn Old School

 

Gummibete? Spinbait? Swimbait? Jerkbait? Crankbait? Wobbler? Jigg? Vad ska man välja för att fresta gäddan? Utbudet är enormt, särskilt jämfört med vad det var för ett halvsekel sedan då jag var som mest aktiv som gäddfiskare. Då var det enklare och så gott som alltid ett skeddrag som satt i ståltafsens beteslås.

Kanske beror det på att skeddraget fortfarande kallas just skeddrag, på vanlig bonnsvenska, och inte begåvats med något mer häftigt namn på engelska? Känns det bättre om jag kallar det för spoon? Kanske hade skeddraget bättre hållit sin ställning som Gäddrag (med stort G) om det upplevts och marknadsförts som något modernt, märkvärdigt, amerikanskt och häftigt? 

Oavsett vad man väljer att kalla det så är skeddraget lika effektivt idag som det någonsin varit. Faktiskt är det ännu bättre än vad det var för femtio år sedan även om produktutvecklingen varit marginell. När något nått perfektion är utrymmet för förbättring obefintligt och skeddraget är en såpass mogen produkt att det nästan befinner sig där. Modellerna är desamma idag som de var när jag var ung men en del intressanta "färger" - om nu sådana har någon egentlig betydelse - har tillkommit.

Hur som helst så känner jag mig trygg när jag, vilket ofta är fallet, väljer ett skeddrag som gäddbete. Jag vet att draget fungerar och jag vet exakt hur jag ska fiska det. Kort sagt så kan jag, med fullt förtroende för att det jag gör fungerar, koncentrera mig på själva fisket, dvs att lokalisera gäddan och locka den till hugg.

Till mitt gäddfiske väljer jag helst drag som väger strax under 30 gram och som bekvämt kan kastas med ett sk basspö (typiskt sett ett lätt, odelat, grafitspö klassat för beten upp till den vikten). Jag har några gamla ABU Bassmaster om jag vill använda haspelrulle men nuförtiden blir det oftast en multirulle, gärna av lågprofilmodell, med ett för sådana rullar avpassat spö som blir mitt val. Många mer moderna (än vad jag är) gäddfiskare skulle nog betrakta min utrustning som extrem downsizing, men för mig handlar det om en uppgraderad variant av den Fiske 2-utrustning som var vad jag (och i stort sett alla andra utom Leif Engström och hans kompisar) fiskade gädda med när det begav sig. Tyngre grejor behövs bara om man vill kasta tyngre beten och det vill inte den här gubben. Hans kropp vill det hur som helst inte. 

Skulle jag råka på en fiskebroder som valt att fiska med en inkapslad haspelrulle - typ Abumatic - skulle jag inte avfärda honom som nybörjare eller mindre skicklig sportfiskare utan tvärtom i honom se någon som varit klok nog att göra den tekniska sidan av sitt fiske så enkel som möjligt för att kunna fullt ut koncentrera sig på det som spelar roll.

Dragen på bilderna illustrerar hur olika stora skeddrag i samma vikt kan vara och även tre av de klassiska formerna. Det minsta draget är ett 28 grams Gibbs Kit-a-Mat i färgen Fire Tiger, det mellanstora draget ett Prizm Image i samma vikt med en intressant hologramfinish och det största draget den gamla gäddmagneten Kuusamo Professor i vikten 27 gram. Skillnaderna i vikt förklaras naturligtvis av att dragen är tillverkade av plåt i olika tjocklek. Detta och deras form ger dem olika egenskaper och rörelsemönster.

Gibbsdraget har samma form som Meteor, Eff-Zett och ett otal andra snarlika drag, prizmdraget har samma form som det klassiska Dardevle (och ABU:s Flamingo) mfl och Professor är en variant på den fiskliknande form som åtminstone förr var vanlig här i Norden/Skandinavien.

Är det grunt där jag ska fiska eller om det är riktigt kallt i vattnet blir Professor det jag försöker med först Det draget kan fiskas långsamt utan att gå fast i bottnen och singlar vid spinnstopp sakta ned mot densamma. Vill jag fiska djupt eller är det varmt i vattnet väljer jag Kit-a-Mat eftersom dess kompakta form gör det såväl snabbsjunkande som lämpat för en mer aggressiv hemtagning. Annars blir mellanvarianten, här representerad av prizmdraget, det som först hamnar i vattnet.

Visst, man kan släpa med sig mer, häftigare och tyngre utrusning än så här men mer än vad som syns på bilderna är knappast nödvändigt. Ska man fiska i något riktigt vegetationsrikt vatten kan det förstås vara klokt att välja vasskyddade versioner av dragen (eller andra liknande) på bilderna och det är aldrig fel att ha en skedspinnare (tex ABU Reflex 12 eller 18 gram eller Myrspinnaren i samma vikt) som en gardering OM det skulle vara en sådan, sällsynt, dag då gäddorna nobbar skeddragen.

Testrapport - Provkastning av Lixada

 

Utseendemässigt börjar jag vänja mig vid Lixadan och på det här spöt och i det här ljuset ser den ju nästan snygg ut...

Det var kallare än vad det ser ut på bilden när jag trotsade nordanvinden för att göra mina första kast med Lixadan. Om detta är inte mycket att säga. Rullen fungerade som vilken annan lågprofilare som helst, dvs bjöd varken på positiva eller negativa överraskningar. Såvida man inte ser det som överraskande att den fungerade utan anmärkning. Övningen var just ett funktionstest, alltså inget test av hur rullen mäter sig med övriga testrullar.

Rullen är fortfarande fabrikssmord, dvs jag har sett till att dreven är så pass infettade att de inte far illa och gett såväl evighetsskruven som spollagren några droppar olja men jag har inte tvättat ur och smort spollagren med raketolja. Det får vänta tills rullen är infiskad. Men hittills så ser det alltså lovande ut för testets första kinesiska lågprisimport som inte fått något etablerat varumärke sig påklistrad. 

Fortsättning följer...

...eller in med billigt... skräp? Eller?

Jag skrev inte testrapport i rubriken men det här kanske hamnar där, dvs i mitt lågprofilrulletest, vad det lider. Saken är nämligen den att den billigaste rullen (hittills) mitt test - Lixadan - som jag ännu inte kastat med men skruvat isär och ihop igen förefaller vara närmast misstänkt bra. Nu kostade den visserligen mig (inkl frakt) runt fyra hundralappar men jag har förstått att den kan köpas för runt tjugo dollar, dvs ungefär hälften av vad jag betalade (delvis för snabb leverans) och det gjorde mig nyfiken på vad man faktiskt kan få för mindre än en femtedel av vad ABU Garcias billigaste lågprofilrulle kostar. Det kan förstås vara så att märkesrullarna är löjligt dyra. För att inte behöva ligga sömnlös och grubbla över detta gjorde jag slag i saken och har nu beställt ett gäng rullar som har det gemensamt, att de kostar mig runt tvåhundra spänn styck. Det kan ju mycket väl visa sig att de är precis så värdelösa som priset kan ge en anledning att förmoda men det kan ju också visa sig att de faktiskt är värda att tas på allvar. Men jag lyfter inte in dem i testet rakt av utan vill åtminstone få hem dem, öppna paketen och göra en okulär besiktning innan jag, eventuellt, gör så. Rätt spännande, faktiskt.

Bort med billigt skräp!

Billig fiskeutrustning har jag inget emot. Om den är bra. Billiga beteslås är skräp. Dyra beteslås är något bättre, men på det stora hela så bör man undvika beteslås. Med undvika menar jag att inte använda dem i onödan eller för att man är för lat för att slå en knut. Detta gäller generellt men särskilt om man köpt billiga wiretafsar med den typ av beteslås som syns på bilden ovan. Själva tafsen och lekandet är oftast OK men beteslåset håller oftast för mindre än halva den belastning resten av tafsen klarar. Det bör bör man därför knipsa av och istället fästa tafsen direkt i den fjäderring som oftast sitter i betets nosögla. Skulle det inte sitta en fjäderring där så får man ta en lös fjäderring.