Sportfisket och dess utveckling handlar i stort sett uteslutande om trial and error. Något vetenskapligt underlag för hur vi gör eller vilka redskap vi använder finns sällan. Eller aldrig. Istället kommer någon på något, testar om det fungerar och har han tur får han fisk. Får han det tar andra efter och skulle de också få fisk är bollen i rullning. För det är ju så, att ju fler som fiskar på ett visst sätt eller med ett visst bete, desto fler fiskar kommer att fångas på det sättet eller med det betet. Svårare än så är det inte. Ett populärt drag fångar mer fisk än ett drag få använder. De flesta gäddor som fångas i Sverige tas på spinn eftersom relativt få svenska sportfiskare metar.
När det handlar om fiske med pilkar och drag har det länge varit så, att kroken (vanligen en trekrok) eller krokarna monterats med fjäderringar i fasta öglor eller hål på pilken eller draget. Under de senaste decennierna har, särskilt inom kustfisket, sk genomlöpsdrag - dvs drag eller pilkar med en längsgående kanal genom vilken linan, i vars ände kroken är fäst, löper - vunnit terräng. Fördelen med detta är att draget/pilken kan glida längs linan vilken, när en fisk huggit, minskar påfrestningen på krokfästet när fisken försöker komma loss genom att skaka på huvudet. Det har även experimenterats med, mer eller mindre "meckiga", sk releasetackel.
En variant jag själv kom i kontakt med för några år sedan när jag köpte små kastpilkar avsedda för LRF är vad som kallas assist hook. En assist hook är en enkelkrok som är monterad på pilken eller draget i en kort tafs. Ska vi envisas med att försöka bevara vårt modersmål kan vi kalla dessa krokar för hjälpkrokar. Att de - oavsett språk - kallas så hänger antagligen samman med att de från början användes som en extra, dvs utöver den ordinarie trekroken, krok för att öka chansen att en nyfiken fisk ska fastna. Som jag förstått det dök dessa hjälpkrokar först upp i havsfisket med större pilkar och fiskar man med en tre decimeter lång pilk med en trekrok i ena änden finns det ju, onekligen, rätt mycket fisken kan nafsa i utan att vara nära att krokas.
På mina små femgrams LRF-pilkar finns ingen trekrok utan de har bara hjälpkrok (och då ter sig benämningen något förfelad, men det som så många andra språkliga idiotier inom sportfisket lär vi få leva med). En av tankarna bakom hjälpkrokstacklingen är densamma som för genomlöpsdrag och releasetackel, dvs att minska risken för att fisken ska kunna använda dragets vikt som hävstång för att skaka loss kroken. Den andra idén är att kunna placera kroken där det är troligast att fisken hugger (vilket ju inte nödvändigtvis är alldeles bakom draget...). Själv gillar jag enkelkrok och kommer att experimentera med hjälpkrok på mina kustwobblers. Särskilt de längre betena som Sandgrävling och Kongetobis skulle antagligen vara betjänta av en krok någonstans mitt på snarare än längst bak.
Nu finns hjälpkrokar att köpa men det är lätt att rigga dem själv.
