Leta i den här bloggen

tisdag 22 november 2022

Lågprofilare

Enligt amerikanska Billboard war 1976 års största hit "Silly love songs" med Wings men jag och många andra rullentusiaster tycker nog att Ambassadeur 2500 C var både bttre och mer intressant. Själv kan jag inte erinra mig hur den där låten gck men den lilla rullen känner jag utan och innan. På den tiden var rullar i den här storleksklassen avsedda för lätt fiske, något som sammanhängde med att det man fyllde dem med var monofil nylon i dimension 0,25 mm eller tunnare. I och med att vi fått tillgång till spunna/flätade PE-linor har de idag kommit att användas även för bla gäddfiske. En annan orsak till detta torde vara att den nya generationen fiskare har små händer, åtminstone antar jag att de har det eftersom det tycks vara så att man vill ha så små rullar som möjligt. Själv tycker jag att små rullar är svårare att hantera, särskilt i kall väderlek och absolut om man tvingas fiska i handskar. 

ABU Silver Max 2 och Ambassadeur 2500 C













Oavsett vad man vill använda en liten multirulle till så är alternativet - och ofta förstahandsvalet - idag en sk lågprofilrulle. Marknaden är översköljd av intill förväxling snarlika sådana, tillverkade någonstans i Asien, i alla prisklasser. Dessa är oftast försedda med magnetbroms och tumtangent. Höljet är regelmässigt tillverkat av någon slags plastmaterial.

Vilket man föredrar är en smaksak. I mina ögon slår ingen modern rulle en 2500 C (och det oavsett om den skulle kasta bättre och ha en bättre slirbroms) men visst funkar de flesta lågprofilrullar (så länge man undviker de allra billigaste) bra. Själv köpte jag för nu bortåt tio år sedan två stycken ABU Silver Max 2 på rea (när de ersattes av SMAX 3) för en femhundring styck och de rullarna har fungerat (och fungerar) oklanderligt (trots att de inte är ihopskruvade i Svängsta). När det är kallt (vilket det så här års ofta är) kyler plasthöljet mindre än vad ett plåtdito gör. 

Just det där med att greppa om rullen är värt en kommentar. I mitten av sjuttiotalet, när 2500 C kom, hade spön för multirulle (åtminstone de av ABU:s tillverkning) nedsänkta rullfästen och rejäla främre grepp. Det vanligaste var då att man höll spöt om detta främre grepp vid inspinning och rullarna var därför inte utformade för att ligga bra i handen. Med dagens raka rullfästen har det normala blivit att greppa om rullen med icke vev-handen och då kan en lågprofilrulle, som är utformad för att hållas om på detta sätt, onekligen upplevas som bekvämare.

Men riktigt Old school är det inte...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar