Maxcatch UltraGlass 8´6´´ #6

Glasfiber var de spön jag lärde mig att fiska med gjorda av och även mina första kast med fluga gjorde jag med ett glasfiberspö. Materialteknologin har onekligen utvecklats sedan dess (tidigt sjuttiotal) och visst är de moderna spön med kolfiber och nanoresin jag nu fiskar med underbart lätta och känsliga. Ändå saknar jag den suveränt lugna aktionen i ett glasfiberspö. För mig som relativ nybörjare hjälper den mig att hinna med att känna var i kastet jag är och var linan befinner sig. Timing är, som så ofta, A och O och för min del upplever jag att timingen blir bättre om det inte går så fort. Gubben börjar väl bli gammal...

Gamla glasfiberspön finns fortfarande att få tag på och dessbättre tillverkas även nya spön i detta material. Här kan man välja mellan dyrt och billigt. Själv har jag snikat och köpt några billiga spön för att testa och ett av dessa, som jag tänker använda till mitt kustfiske efter havsöring, presenterar jag här.

Spöt heter, som man kan gissa sig till av rubriken, Maxcatch UltraGlass, är åtta och en halv fot långt och enligt tillverkaren avsett för lina #6. Det är fyrdelat och levereras i ett prydligt tygfodral i en skyddstub av plast klädd med grov nylonväv.

Klingan är i nästan transparent, vit, rörbyggd glasfiber med spigotholkar. Linförarringen och spöringen ovan den är i rostfritt (?) stål och i övrigt är spöt försedd med snakeöglor av traditionell modell och även toppöglan är av stål. Inga keraminlägg.

Traditionellt korkgrepp som känns bra i handen och ser snyggt ut. Enkelt men snyggt rullfäste.

Vid torrviftande utan lina känns för det första att spöt är tyngre än de motsvarande kolfiberspön jag fiskat med men med en BFR Lamina 95 i rullfästet känns balansen god. Aktionen är definitivt annorlunda än i mina kolfiberspön och det ska bli intressant att se hur det är att kasta med. I morgon.