Leta i den här bloggen

måndag 15 juli 2019

Ett småtrevligt elände

Jag har alltid varit tveksam till utsättning av odlad fisk. Visserligen är sådan i många fall nödvändig eftersom man kraschat de naturliga beståndens reproduktionsmöjligheter men samtidigt så kommer den odlade fisken att konkurrera med vad som återstår av de naturliga bestånden. Dessutom fungerar utsättningarna som ett slags alibi för skövlingen av älvar och andra reproduktionslokaler och kamouflerar effekterna av de miljöbrott som begåtts och begås. Folk i allmänhet ser att man kan fiska lax i Strömmen och uppfattar detta som positivt och ett tecken på att miljön är frisk och den fällan är ju ganska lätt att falla i.



En annan sak jag uppfattar som problematisk är att fiska på lekfisk. Det traditionella älvfisket efter lax och öring är ju ett fiske som direkt tar sikte på fisk som återvänt till det vattendrag i vilket de har sitt ursprung för att göra sin insats för att föra släktet vidare.



Men två minus blir ibland ett plus. Dalälven är sedan länge körd som lekälv för lax och havsöring och den fisk som släpps ut vid Älvkarleby har när den återvänder för att leka ingenstans att göra det. Så den kan man med gott samvete (samtidigt som man knyter näven i fickan och tycker att det är för jävligt att Dalälven offrats på vattenkraftens altare, fiska efter. Det gjorde jag och äldsta grabben i går och det var på det stora hela en trevlig upplevelse. Vi såg ett tjugotal laxar hoppa och välva i ytan och grabben hade en kort kontakt med en. Själv fick jag en fisk, men den var en liten abborre som inte gav sig förrän den lyckats fastna på min svarta devonspinnare i plast.

Anläggningen (eller vad man nu ska kalla den) är välordnad och i fiskekontoret (där man löser fiskekort och kan få goda råd) finns en liten shop. I anslutning till fiskeplatserna finns vind/väderskydd och eldningsmöjligheter. En bra detalj är att soptunnor finns utställda för det man behöver slänga. Mindre bra är att många är för korkade för att lista ut hur en soptunna fungerar eller för lata för att uppsöka den när tex en kapad lina ska slängas. Själv deponerade jag såväl resterna av ett eget backslag som åtskilliga linrester jag fann liggande på marken i tunnan, bla en som jag fick upp ur älven (med ett användbart sänke och en fluga som jag tog till vara).

Denna julisöndag var vattenföringen låg och så även tillströmningen av sportfiskare. Jag kommer nog att åka hit fler gånger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar