D.A.M. Quick Retro

D.A.M. Quick Retro 200

Det tyska företaget Deutsche Angegeräte Manufaktur stod en gång i tiden för (framförallt) haspelrullar av högsta tänkbara kvalitet. Sedan gick det som för nästan alla de stora gamla märkena, D.A.M. blev just bara ett varumärke. Ägarna av märket sökte, så som man numera gör, maximera sin vinst genom att använda varumärket för att sälja rullar tillverkade så billigt som möjligt i avlägsna låglöneländer med namnet som "garanti" för kvalitet. Det gick väl sådär. Det finns trots allt gränser för hur mycket, ofta och länge ens de mest godtrogna konsumenter låter sig luras.

För cirka tio år sedan beslöt de som då ägde varumärket D.A.M. att göra ett mer eller mindre seriöst försök att återkoppla till de gamla, fina, rullar som en gång i tiden skruvades ihop i (Väst-)Berlin. Exakt var dessa rullar tillverkades glider man på, men när man skriver "designed and engineered in Germany) så betyder det inte "made in Germany", den saken är klar. Dessa rullar, Quick 1000-4000, hade nio kullager och levererades i träschatull. Jag vet inte hur de sålde (och har aldrig sett någon i verkligheten) men några år senare kom en något mer budgetvänlig version av konceptet, nämligen D.A.M. Quick Retro. Jag har 200-modellen av den rullen. 

Likt förebilderna har dessa rullar stativ i aluminium och snäckdrev. De känns, som alla moderna rullar, fina när man "torrvevar". Retroserien har sex kullager. Vevknoppen är av någon slags hårt skumgummiliknande material. Rullarna är snygga (även om de varit mer stilrena utan förgyllningen på spolen som ser billig snarare än exklusiv ut).  Linuppläggningen är tät och hyfsat jämn. Även i övrigt fungerar rullen bra med moderna flätlinor, dvs har IAR, rejäl lintrissa och en bra slirbroms. Kort sagt ett ambitiöst försök men alla asiatiska lågprisrullar man sålt som D.A.M.-rullar under några decennier gör att jag inte rakt av känner samma förtroende förde här rullarna som jag gör för de som var "made in West Germany". På ungefär samma sätt som jag är misstänksam mot nya rullar om säljs under varumärken som ABU, Mitchell och Penn mfl. Men jag hoppas verkligen att D.A.M. Retro ska visa sig vara en rulle som lever upp till sitt namn.

Ikoniska haspelrullar 3: D.A.M. Quick 330N

D.A.M. Quick 330N

Quick Super

Deutsche Angelgeräte Manufaktur lanserade 1954 en rulle (Quick Super 270) med snäckdrev som kom att bli såväl legendarisk som den första i en lång serie alltmer förfinade rullar baserade på samma koncept. Tjugo år senare hade man kommit mycket nära perfektion. Då släpptes 330N (som mellanstorleken i en serie som omfattade 110N, 220N, 330N, 440N och 550N spännande från ultralätt till tungt haspelfiske). 330N motsvarade storleksmässigt ABU Cardinal 66 och Mitchell 300 med vilka den konkurrerade i premiumsegmentet.


Quick N-serien kom att bli D.A.M:s sista med spolkåpa*. Året efter att den introducerades kom ju Daiwa med sin Silver-serie och ingenting var sig längre likt. Modellen blev därför, med den tidens mått, kortlivad och redan 1977 ersattes den av Quick 3000, byggd på samma snäckdrevsmekanism men med utanpåliggande spole.

Quick 330N är kanske inte ikonisk i sig men den representerar höjdpunkten av det designkoncept D.A.M. då arbetat på och förbättrat under två decennier. Den är således snarlik sina föregångare, främst Quick 330 Finessa, men även estetiskt representerar den en höjdpunkt. Någon snyggare rulle har D.A.M. aldrig gjort, vare sig förr eller senare.

Det kan vara intressant att jämföra Quick 330N med Cardinal 66. Exteriört är de väldigt olika men under skalet tämligen lika. De skiljer sig åt framförallt vad avser backspärrsreglagets placering, att quickrullen är frambromsad och att cardinalen har en mer avancerad bygelfällningsmekanism med dubbla bygelfjädrar och en fjäderbelastad broms på rotorkåpan för att minimera risken för sk tjuvfällning.

edit 2020-10-29

*Fel av mig! Det kom faktiskt en serie 1979 med samma nummerbeteckningar men med P efter istället för N.

Ikoniska haspelrullar 8: D.A.M. Quick Finessa 330

När jag växte upp, i vart fall som haspelfiskare, hängde nästan alltid en rulle av allround- eller mellanstorlek under mitt spö och det oavsett om spöt var ett en- eller tvåhandsdito. Det var helt enkelt en sådan rulle man skaffade sig och sedan kompletterade men med extra spolar för tunnare och grövre lina. Det fungerade alldeles utmärkt och rullens vikt var aldrig något jag funderade över. Den ABU 333 jag fiskade med under flera år vägde (enligt ABU:s specifikationer) 315 gram. Den Cardinal 66 som efterträdde den vägde 385 gram. Men det var,som sagt, ingenting som besvärade mig eller som jag ens tänkte på. En haspelrulle var, på den tiden, en robust pjäs med alla väsentliga delar tillverkade av metall.

Dagens fiskare verkar vara besatta av att jaga gram. Lättare är bättre. Kanske är de klenare än vad vi var när jag var ung? Kanske det är effekterna av datorisering och IT vi ser? Men det är klart att om de inte orkar fiska en deg med en rulle som väger mellan tre och fyra hekto så ska de naturligtvis använda något lättare. Det är ju, dessbättre för dem, gott om plast och andra lättare material  på dagens rullmarknad. Snart byter väl någon ut stålet i de kullager som tycks vara de viktigaste delarna i dagens rullar till något lättviktsmaterial?

Ofta framhävs av gramjägarna att det handlar om balansen i utrustningen. Det begriper jag inte. I en perfekt balanserad hapspelutrustning ligger tyngdpunkten i eller något framför den hand man håller spöt med. En tillräckligt tung rulle är det enklaste sättet att uppnå detta och ingen rulle kan bli så tung att tyngdpunkten hamnar bakom densamma. Däremot kan en för ätt rulle leda till att kombinationen spö/rulle blir påtagligt framtung.

När ärevördiga Deutsche Angelgeräte Manufaktur i Västberlin 1967 släppte sin Quick Finessa-serie(i vilken 330 är allround/mellanmodellen) var faktiskt spolen av plast. Pansarbakelit vill jag minnas att materialet kallades. Pansar, eller kanske snarare panzer, är annars ett begrepp man lätt förknippar med denna rulle. Uttrycket "built like a tank" används idag slentrianmässigt i reklamen så fort en rulle har ett aluminiumstativ men tyskarna kan,och kunde, verkligen det här med stridsvagnar och D.A.M:s Quick Finessa är betydligt tuffare än de flesta av dagens kinatillverkade panzerkampfwagen avsedda för sportfiske. Ingen av dessa har en drivlina som kan mäta sig med de precisionskurna snäckdrev som är hjärtat i en Quick Finessa, dvs samma koncept som i Quick Super (270) från femtiotalet som är anfadern till alla D.A.M:s snäckdrevsförsedda Quick-modeller från 285 till de sista tysklandsbyggda modellerna med utanpåliggande spole.

Quick Finessa 330 med "farfar" Quick Super 270 i bakgrunden.

Jag har tidigare skrivit om Quick Finessa 330N, dvs den modell som efterträdde 330. Den törsta skillnaden mellan dessa modeller, eller generationer om man så vill, är att D.A.M. med N-serien övergav den speciella konstruktionslösning med integrerat vevparti, huvuddrev och backspärr som hänt med från 270-modellen. Det enklaste sättet att förklara detta är nog att peka på de triangelformade sidoplåtarna, en i vilken veven sitter och en, på rullens andra sida, med en liten medalj med modellnamnet. På de här rullarna kan man,  genom att lossa dessa plåtar, byta från vanlig vänsterhandsvevning till högerhandsdito. Detta är förklaringen till att backspärren har tre lägen, något som kan ställa till det för den som är ovan vid dessa rullar (det extra läget fungerar nämligen som en framspärr...).





På N-rullarna är backspärren flyttad (à la Cardinal 66 som kom två år tidigare) så att den sitter framför dreven och alltså avlastar dessa. Den gamla D.A.M.-lösningen är annars ett av dessa rullars kännetecken och när man vevar med backspärren påslagen så inte bara knarrar det hemtrevligt utan spaken till spärren rör sig också. De här rullarna är trevliga att fiska med, mycket pålitliga och i princip outslitliga fiskekamrater så om du skulle hitta någon i en släktings förråd eller på en loppis så se till att rädda den. Så har bra - ur kvalitetssynpunkt rullar (eller andra grejor, för den delen) görs inte längre.

D.A.M. Quick CTE 135

Halvinkapslade haspelrullar är, eller har åtminstone varit, populära bland metare. ABU:s 500-serie är ikonisk och de modeller som tillverkades i Svängsta är fortfarande såväl gångbara som eftertraktade. Senare, asientillverkade, modeller må vara mer avancerade men kvalitetsmässigt ligger de av någon anledning inte på samma nivå.

När tyska D.A.M. tillverkade den här rullen, CTE 135, hade även deras tillverkning lämnat europa. Det står ingenstans var den är gjord men på kartongen anges att den är "designed and engineered by D.A.M. Germany" vilket betyder att den är tillverkad någon annanstans och av någon annan. Nuförtiden förväntar vi oss inte att vare sig ABU:s eller D.A.M:s prylar ska ha någon som helst meningsfull koppling till Sverige eller Tyskland.

Så kvalitetsmässigt förväntar jag mig inte att den här rullen ska ligga på samma oerhört höga nivå som de haspellrullar som en gång i tiden gjordes i Väst-Berlin och i rullfoten hade en röd etikett med namnet på den som hade inspekterat den före leverans. De var mycket som var annorlunda då... 

Men en trevlig rulle att hänga under metspöt är den, CTE 135. Bakmonterad slirbroms är bekvämt och åtminstone jag tycker att den frånkopplingsbara backspärren är en värdefull finess. I övrigt har den dubbla linstift (om man så vill, men jag har monterat bort det ena), ett kullager och en linkapacitet om 100 meter 0,35 mm (eller, mer relevant, 200 meter 0,25 mm) nylonlina.

D.A.M. Eff-Zett Power Striker

Svenskar talar generellt helt OK engelska. Eller kanske snarare amerikanska. Min far var bättre på tyska än engelska. När han växte upp fanns inte TV och tyska var det första främmande språk man läste i skolan. Själv läste jag både tyska och franska och kan hjälpligt traggla igenom och någotsånär  begripa texter på båda dessa språk. Jag är, som de flesta svenskar, bra på engelska. De flesta svenskar begriper knappt ett ord tyska eller franska. Att vi är ett europeiskt land och med i EU spelar ingen roll. 

Jag känner ingen som kan japanska. Så kanske har det inte bara med språkkunskaperna att göra. Att den svenska sportfiskemarknaden är impregnerad med amerikanska och japanska (även om det mesta är tillverkat i Kina, Malaysia och Thailand) produkter. De kinarullar som bär franska (Mitchell) eller tyska (D.A.M.) namn har svårt att hävda sig. Det är bättre att (även om man är lågprisasiat) heta Penn eller Shimano. Och det gäller inte bara rullar utan även spön, linor och beten.

Själv tycker jag att även kinaprylar som bär de klassiska europeiska namnen kan vara värda att beakta. Varför skulle de vara sämre än produkter med samma ursprung som bär ett amerikanskt, japanskt eller, för den delen, svenskt namn?

Så jag tänker ge dessa "tyska" swim baits - D.A.M. Eff-Zett Power Striker en ärlig chans. De ser, i mina ögon, rätt tilltalande ut. Eff-Zett är annars ett namn jag förknippar med det alldeles utmärkta tyska skeddraget som ser ut precis som ett svenskt Meteor men i något tjockare gods och med bättre ytbehandling. Kanske är det dessa positiva vibbar som gör mig välvilligt inställd till dessa plastfiskar?

Och, förresten, Power Striker? Kraftschläger borde det väl heta? Att lägga ut tillverkningen är en sak, men att sälja ut sitt modersmål...

edit. Fast de kapitalister som äger namnet D.A.M. kanske inte har tyska som modersmål? Vem bryr sig? Och vad bryr de sig om annat än pengar?

D.A.M. Quick 110N

ABU:s gamla UL-rulle Cardinal 33 är en kultrulle men D.A.M:s motsvarighet, Quick 110N, är inte sämre. Eller kanske ska man säga tvärtom, eftersom 110N kom året före Cardinal 33... Annars är de - precis som de större rullarna i samma serier - jämförbara med hög kvalitet på material och arbete, snäckdrev och backspärr som avlastar dreven. Förutom designen så är den stora skillnaden att den tyska rullen är frambromsad medan den svenska har bromsreglaget bak.

När en Cardinal 33 i hyfsat skick dyker upp här i Sverige brukar priset ligga runt tusenlappen eller högre men eftersom vi svenskar överskattar ABU och underskattar bland andra D.A.M. så kan man ofta få en fin 110N betydligt billigare. Och det är ett synnerligen gott köp.

Ikoniska haspelrullar 5: D.A.M. Quick 3000; den tuffaste av dem alla

Ett halvt decennium efter det att Daiwa släppte sin silverserie med utanpåliggande spole kom ärevärdiga Deutsche Angelgeräte Manufaktur (D.A.M.) med sitt svar. Man byggde vidare på sitt beprövade koncept med en urstark snäckväxel, försåg rullen med en utanpåliggande spole i aluminium och en slirbroms med asbestbelägg. Quick 1000-serien är brutala rullar. Quick 3000 är mellanmodellen. 

1977 fanns fortfarande både järnridån och Berlinmuren kvar och det var på den västra sidan om den senare som D.A.M. tillverkade sina rullar. Mitt exemplar (det ena av dem)  inspekterades av herr Schlenke innan den lämnade fabriken. 

Ofta sägs det att en rulle är "byggd som en stridsvagn". Det är nästan alltid en överdrift, men i det här fallet stämmer det. De enda delar på rullen som inte är av högvärdig metall är, förutom den nyss nämnda etiketten, den del av bygeln linföraren är fäst i, vevhandtaget och vredet till slirbromsen. Och så, förstås, bromsskivorna av asbest...

Legit braid, not braid braid.

Rullen på bilderna är, för att vara redo för tuffa tag, fylld med Power Strike 50 lbs flätlina. Sedan gäller det bara att ha ett spö som håller (som det niofots Sportex Carbon Fibre Turbo Pike den här rullen oftast sitter under). För rullen gör det. Varken spolaxeln i höghållfast stål, de precisonsskurna dreven i fosforbrons och stål, den urstarka backspärren, linföraren av wolframkarbid, stativet i aluminium eller någon annan del i den här rullen ger upp. Inte någonsin. 

D.A.M. Quick 2002

D.A.M. Quick 2000 hör till mina favoriter. Visserligen väger den dryga fyra hekto, men inte ett gram är dödkött och under ett tvåhandsspö är vikten betryggande snarare än besvärande. Den är en av de tuffaste haspelrullar som någonsin tillverkats. Några år senare, 1983, kom nästa modell. Stativ och drivlina var desamma men en ny, fällbar, vev och en ny spole utmärker Quick 2002. 

Spolen är i något slags plastmaterial (ABS?), har en annorlunda utformad framkant än metallspolen på Quick 2000 och vad D.A.M. kallar "petticoat design". Petticoat är engelska för underkjol och vad som avses är uppenbarligen att spolen har en inre fläns som man med litet fantasi kan kalla för just en underkjol. Tanken är att detta ska minska risken för att tunna linor letar sig in under spolen och snor sig runt spolaxeln och det verkar fungera. Detta och att spolens framkant inte är lika avrundad som den på föregångaren gör att jag vågat spola på såpass tunn PE-lina som 0.16 mm på rullen (som sväljer dryga 200 meter av den dimensionen). En annan skillnad jämfört med Quick 2000 är att asbestbelägget i slirbromsen bytts ut mot ett i teflon.

Linan jag lade på, eller snarare hur tillverkaren valt  att deklarera den, är en historia för sig. "LB-TEST" anges till 20 lbs/9,1 kg och "MAX BREAK" till 36 lbs/16,5 kg. Jag orkar inte ens bli trött...

Skjutet på framtiden

När, frågar jag mig (och er och honom) kommer den review av D.A.M. Quick FD som Alan Hawk utlovat i... fler år än vad jag kan eller vill minnas? Modellen, som sedan länge är utgången, har väl nu åtminstone en femton år på nacken? Jag vet, hur som helst, att den kom efter murens fall och, således, inte är tillverkad i Västberlin (eller, för den delen, ens i Europa).

Kortversionen, för er som inte ids vänta på att Alan Hawk ska komma till skott, är att det är en bra rulle om än inte i samma klass som de D.A.M. Quick som en gång skruvades ihop i dåvarande Västberlin. Ännu bättre (enligt mig) är den något billigare varianten Quick Retro FD byggd enligt samma koncept men inte iika påkostad vad (främst) gäller förpackning och pappersarbete. Båda rullarna är moderniserade, asienbyggda, versioner av det klassiska Quick-konceptet. Här kan den som är intresserad frossa i olika D.A.M. Quick från den gamla, goda, tiden.

 
 

D.A.M. Quick 331S

1968 fick ABU:s nya (den kom 1965) flaggskepp Cardinal 66 ytterligare en tuff konkurrent. Tyska D.A.M. var ju redan tidigare med sina Quick Finessa marknadsledande (utanför Skandinavien) i segmentet haspelrullar med precisionsskurna snäckdrev och nu släppte man en vässad version av sin Quick 330 (som släppts året innan).

Vässningen bestod i en högre utväxling - High Speed - vilket betonades med en röd dekal med ett S, vilket ju kan stå för såväl "schnell" som "speed", på vevhuset. En intressant rulle för bla havsöringfiskare när den kom (och om man så vill så kan man ju spola på ny lina och ta med den på en tur nu, ett drygt halvsekel senare).

Exemplaret på bilderna är väl använt (och lika väl omhändertaget). Utsidan är skamfilad men det handlar bara om avskavd färg. I övrigt är (och fungerar) rullen perfekt.

ABU kom meden högutväxlad version av Cardinal 66 - Cardinal 66X - först i mitten av sjuttiotalet.

En med mig jämnårig D.A.M.

Den här D.A.M. Quick Finessa 285-rullen är ungefär jämnårig med mig, dvs tillbliven mot slutet av femtiotalet. Såvitt jag, med hjälp av den förträfflige Roland Lindenbergh, kunnat fastställa bör det vara 1959 års modell.*

Naturligtvis ska den renoveras, men det får nog bli ett av nästa vinters projekt.

* Här måste jag dock tillstå en viss osäkerhet. Allt verkar stämma utom märkningen på rullfoten som enligt Lindebergh ska vara Germany och serienummer.

 MADE IN WEST GERMANY marking on reel foot (without serial number)                                                            [19??]

-          side covers with smooth black paint

-          foldable aluminium crank arm with ball shaped joint

-          flattened plastic handle grip with relief

-          red plastic brake nut

D.A.M. Champion - En rulle för mete 3

Den japanska centerpin/sidecast-rullen Angler Scout såldes även av tyska D.A.M. under eget namn, då kallad Champion och i en metallgrå finish (som i mina ögon är mer tilltalande än originalets blåaktiga färg.

Men bortsett från kosmetiken är det alltså samma rulle som redan tidigare presenterats här.

Den enda invändningen jag har mot den här rullen är att den - om man vill ha den monterad under spöt, vilket är mest naturligt, och kunna använda backspärren - är avsedd att vevas med höger hand och såvitt jag kan förstå efter att ha skruvat isär några exemplar, går detta inte att ändra. Kan man leva med det så är den en trevlig rulle till mete. 

 

CAT. No 270

                                 
                                          D.A.M. Quick Super, modellnummer 270, är en lika 
epokgörande rulle som Daiwas 2500C även om den är ett kvartssekel äldre. Den är stamfadern till D.A.M:s efterföljande Quick-serier med snäckdrev och därmed, in direkt, till liknande rullar som ABU:s Cardinal mfl.

Enkel men ändå high-tech. Det kvartscirkelformade fönstret är längd- eller djupmätaren som mäter hur mycket lina som lämnat rullen. Dessvärre är den kalibrerad för 0,50 mm lina.

Jämför man med en modern haspelrulle är konstruktionen nästan löjligt enkel men denna enkelhet, kombinerad med material av högsta kvalitet och en omutlig precision i tillverkningen är rullens styrka.

Rullen är i princip outslitlig, åtminstone om den används för "normalt" fiske och får ett minimum av underhåll.

Bättre förr?

Det är nu länge sedan D.A.M., Penn, Mitchell, ABU mfl var vad de en gång var. Nu är de bara varumärken. Ofta görs oblyga försök att profitera på de gamla namnens magi, tex när de som äger namnet Mitchell satte inte bara det utan även modellbeteckningen 300 på en medioker asientillverkad rulle som inte hade något annat gemensamt med sin klassiska föregångare.

Mer seriöst var det försök ägarna till D.A.M. gjorde för snart ett decennium sedan återkoppla till de märkets legendariska, snäckdrevsförsedda,  haspelrullar som en gång tillverkades i Västberlin genom att uppdatera 1000-serien. Det ska ha varit ett ambitiöst projekt som tog närmare fyra år men resultatet blev... sådär.

Originalet och det samtida föröket att göra en lika fin rulle.

Trots att det står GERMANY på rullfoten och att det framhålls att rullarna är "DESIGNED AND ENGINEERED in GERMANY" är de inte tillverkade där utan det handlar om legotilverkade rullar från okänt asiatiskt land. Det behöver i och för sig inte vara dåligt men vad det nu beror på så lyckades man inte matcha originalet.

Visst, rullarna har snäckdrev och jämn och fin gång och är både snygga och hyfsat välgjorda. De har nio fler kullager än förebilden (som hade ett), IAR och modern lintrissa. Vidare har man kopierat den vevfällning som kom i generation 2 av 1000-serien (2001 mfl) men det borde man nog inte ha gjort. Den lösningen kräver hög precision vid tillverkningen och är ändå benägen att glappa. På min rulle glappar veven såväl i sidled som framåt/bakåt på ett sätt som inte är acceptabelt på en rulle i den här klassen. Det hade varit bättre om man valt en enklare lösning.

En annan designmiss är den stora gummitutan som sitter fram på spolen. Den är som gjord för att fånga upp en slinga av en tunn flätlina med trassel som följd.

Det finns en budgetvariant av den här rullen som kallas Quick Retro. Den har något färre kullager men en vev som inte glappar och saknar den idiotiska gummitutan. I övrigt  verkar den bestå av samma komponenter och är en bättre rulle att fiska med. Riktigt trevlig, faktiskt.

Överst: Quick Retro 200
Underst: Quick 2000

När den nya 1000-serien kom såldes den i påkostade pappboxar med metallförstärkta hörn och en stor metallbricka. Senare gick man över till exklusiva trälådor, antagligen för att hjälpa upp försäljningen. Vill man ha en sådan här rulle så säljer flera danska firmor ut dem till  en bråkdel av det ursprungliga priset. Till det priset är det en OK affär men bättre är att köpa den enklare Retro-modellen. Bäst är fortfarande originalet från slutet av sjuttiotalet. Om inte annat så bevisar det hela att man behärskade konsten att göra fina haspelrullar ganska väl på den tiden.

Fina rullar

Penn 710Z. Storsäljare "over there" när det begav sig men sällsynt i Sverige där de europeiska tillverkarna - franska Mitchell, västtyska D.A.M. och vårt svenska AB Urfabriken - helt dominerade rullmarknaden. Här kan ni se hur föredömligt enkla och lättservade sådana här rullar är (och hur litet det finns som kan gå fel när det verkligen gäller - sådant är betydligt viktigare än "finesser" när man har rekordfisken i andra änden av linan).

Jag hör till dem som tycker att en riktigt fin haspelrulle ska ha maskinskurna snäckdrev och inte nödvändigtvis behöver ha utanpåliggande spole eller en massa kullager. ABU:s Cardinal 66 mfl och D.A.M:s Quick Finessa är två sådana, i mitt tycke, riktigt fina rullar och på bilderna hår ser ni två andra.

Daiwa 8300. 8000-serien (som designades i Californinen men byggdes i Japan) var "state of the art" när Daiwa släppte sin silverserie och är fortfarande mycket fina rullar.

Enkelt och lättservat men faktiskt hela två (2) kullager!

O, hur härligt majsol ler

Sannare ord än Carl Wilhelm Böttigers har sällan skrivits! Gårdagens fiske spolierades för min del av covidpandemin. Dessbättre inte så att jag insjuknat utan därför att jag fick möjlighet att få min första vaccinspruta. På något vis kändes det mer livsavgörande än att åka ut och fiska.

I morse var vädret här i Norrtälje grått, kallt och blåsigt men framåt lunchtid bestämde jag mig för att ändå åka ut. När jag kom fram (till Fjällboholmar) var det lika grått och kallt men blåste ännu mer. Dessbättre bestämde jag mig för att ändå göra några kast och innan jag bestämt mig för att ge upp företaget sprack molnen upp (eller om de blåste bort) och i solen kändes det plötsligt väldigt angenämt att stå där på graniten och kasta, så jag blev kvar i ungefär tre timmar.

Någon fiske eller ens kontakt med sådan fick jag inte, men det kändes ändå som en väl använd dag. Jag kastade med ett spö jag i veckan råkat köpa på SportfiskePoolen (i Uppsala) när jag plockade upp några hyllplan på IKEA. Ännu ett telespö, detta av D.A.M:s tillverkning och hetandes Adjusto Tele Trout 380.

D.A.M. Adjusto Tele Trout 380

380 står för längden, i centimeter, i fullt utdraget skick och Adjusto för att man inte behöver dra ut det helt. Kort sagt så kan man fiska med spöt i kortare längd. Detta trick åstadkoms genom att de två nedre sektionerna och en del av sektion tre inte är taperade utan jämngrova och att vad de nu heter de där man drar sektionerna genom men hur som helst så är de gjorda av gummi som greppar om spösektionen så att man kan välja hur långt man vill dra. Ut.

Jag var något tveksam till adjustokonceptet men efter ett pass med spöt är jag på väg mot en omvändelse. Fortfarande tror jag att livslängden är begränsad (eftersom gummi slits och åldras) men så länge det fungerar så...

I helt utdragen längd är spöt perfekt till bombardafiske och mete vilket (bombarda) var vad jag ägnade mig åt de första två timmarna. Sedan rotade jag i botten av fiskeryggan och hittade ett genomlöpsdrag som jag kastade med den sista timmen och då testade jag att förkorta spöt. Vilket fungerande överraskande väl. Ett spö på runt tio fot (300 cm) kändes med adekvat för spinnfiske med drag och det var alltså lätt fixat och, som sagt, fungerade. 

Raglou et Bomboule

Bombardafisket utfördes med Darts senaste variant på konceptet: Bomboule. Fungerade bra men jag skulle gärna se även en ofärgad/genomskinlig variant som komplement till de orange och gula som för närvarande erbjuds. Vad som ju finns är alltså de gula och orangea varianterna, flytande och i vikterna 20, 25 respektive 30 gram.

Mr. Charles Big Guy

Mr. Charles Big Guy 2000 (till vänster i bild) och 1000 (till höger)

De flesta av oss fiskar idag med billiga rullar tillverkade i Kina. Vi kanske har betalat dyrt för dem och det kanske står Penn, ABU eller något annat välkänt namn på dem men det är fortfarande, i de flesta fall, billiga rullar från Kina. OK, ibland är de gjorda i något annat asiatiskt land men den tid då skickliga franska, svenska och tyska verkstadsarbetare satt och skruvade ihop rullar är, dessvärre, svunnen.

Naturligtvis heter de nya rullarna inte alltid D.A.M., Mitchell eller något annat som känns gammalt och tryggt utan de kan ha namn med en massa y:n och ng:n som vi inte kan uttala och som antagligen betyder något på mandarin. Så heter ofta rullar - ibland identiska med de som det sitter någon för oss mer välkänd tillverkares logga på - om man köper dem via nätet.  Eller så hittar någon på ett nytt varumärke. Som Mr. Charles.

Vem Mr. Charles är har jag ingen aning om. Om han ens finns. Fast den frågan kan man ju med visst fog ställa sig även om ABU mfl. De kanske finns i någon mening men de är inte vad de varit. Så, alltså, Mr. Charles.

Jag satt en kväll för någon månad sedan och bläddrade i traderas rullannonser och såg en modell som fångade mitt intresse. Den hette Mr. Charles Big Guy 1000 och kostade runt 300 svenska kronor (inklusive frakt). Jag beställde en och samtidigt en av den något större modellen Big Guy 2000.

Det som fångade mitt intresse var spolens design som är motsatsen till de breda spolar med relativt liten diameter som går tillbaka på Mitchell (300) och, via Daiwas grisnosrullar, lett fram till vad som nu sitter på de flesta nya haspelrullar. Spolen på Big Guy-rullarna är designad precis tvärtom. Den är smal och har stor diameter. Det är ett koncept jag vet fungerar mycket bra. Jag har nämligen en (kinabyggd) D.A.M. Quick A-head 200 som är designad enligt samma princip och den såväl kastar som fungerar i andra avseenden mycket väl. Pfleuger har en liknande rulle som heter Arbor. Om den skriver de: "Line comes off Pflueger's large-arbor spool in larger coils, ensuring less memory in your superline and taming the most stubborn fluorocarbon lines." En annan rulle med stor och smal spole är U.S. Reel Super Caster. Om den sistnämnda och om de påstådda fördelarna (längre kast och mindre tvinning av linan) med designen kan man läsa här. Hur mina nya rullar fungerar ber jag att få återkomma till. 

För dagen kan jag bara redovisa mina intryck efter att ha packat upp rullarna. Det här är alltså ett "unboxing"-inlägg... Rullarna anlände hela i kartonger av enklaste modell (redan slängda). Kartongerna var förpackade i bubbelplast i en grå plastpåse. I kartongerna låg rullarna (i varsin genomskinlig plastpåse) och ingenting mer. Hur rullarna ser ut kan ni själv se på bilderna ovan. De ger, när man tittar närmare på och hanterar dem, intryck av att vara väl hopkomna. Ingenting skramlar, rasslar eller kärvar. Inga kosmetiska defekter. Spole, bygel, lintrissa och vev ser alla ut att vara av god kvalitet. Varför man valt att lacka veven svart vet jag inte. Kanske är det ett sk design statement? Hur som helst så är det en rejäl vev med en dito knopp av sådant där hårt skummaterial som är skönt att hålla i även när det är kallt och som inte blir halt om det blir blött (så plus för det).

Idag hinner jag dessvärre inte ge mg ut och fiska så provkastning får anstå. Den mindre av rullarna har jag i alla fall fyllt med Fireline Crystal 0,12 mm och hittar jag bara spolen med 0,16 mm så ska även storebror få sitt.