Downsize

Ska de större havsöringbetena (26 resp 27 gram) få ge plats för de mindre (12 gram)?

Downsize är ett ord som hörts ofta under det senaste decenniet och då från gäddfiskare som som (antagligen bokstavligen) tröttnat på att dänga beten vilkas vikt räknas i hekton snarare än gram. Det handlar alltså om en reaktion på de överdrivet grova utrustningar som plötsligt kom i ropet mot slutet av det förra årtusendet. 

Lättast möjliga utrustning var förr och är fortfarande för mig en av de saker som definierar sportfiske.

Själv ägnar jag mig mest åt att jaga efter havsöring längs kusten men även där kan man säga att en downsizing ägt rum. Under glasfibererans sjuttiotal var ett tvåhandsspö nästan definitionsmässig ett "Fiske 3-spö", dvs klassat för betesvikter upp till runt 60 gram. Nu har vi tillgång till lätta och välkastande tvåhandsspön som kastar betydligt lättare beten och dessutom är det ju så, att man inte nödvändigt måste använda tvåhandsspön. Ett modernt, välbyggt, sjufotsspö räcker för det allra mesta och vadar man så når man ju dit man behöver kasta även med ett femfots UL-spö (och åtminstone jag kastar längre med ett sådant än vad jag gör med mina flugspön...).

Så det kanske är dags att gallra i betesaskarna och spögarderoben? I höst ska jag i alla fall ge de lättare grejorna chansen.

Bra om C&R

Länsstyrelsen Gotland ska nu få litet beröm för vad de på sin (något svårnavigerade) hemsida skriver om C&R:

"Att släppa tillbaka den fisk man fångar har blivit alltmer vanligt inom sportfisket.

Det kan finnas flera anledningar till att en fiskare släpper tillbaka fångad fisk. Ibland är det ett personligt val med syfte att minska negativ påverkan på fiskbestånd, ibland görs det enligt lag eftersom vissa arter har ett minsta tillåtna längdmått (minimimått) som måste följas eller för att fiskarten man fångat är fredad under en viss tid på året. Oavsett om du väljer att släppa tillbaka din fångst eller om du är tvungen till det så finns det några enkla råd att följa som minskar påverkan på fisken.

• Om du vet att du kommer att släppa tillbaka fisken ska du försöka att minimera tiden mellan hugg och håvning. Detta är särskilt viktigt om det är varmt i vattnet.
• Havsöring som har lekt är extra känslig eftersom den har förbrukat mycket av sina näringsreserver under leken.*
• Använd enkelkrok eftersom det minskar skador, är enklare och går snabbare att kroka loss fisken och att du då kan undvika att ta upp fisken ur vattnet.
• Använd håv och då en håv med nät av gummi eftersom det skonar fiskens slemskikt.
• Undvik om möjligt att ta i fisken. Ha alltid med dig en tång så att du kan kroka av fisken direkt i vattnet eller i håven.
• Lyft helst inte fisken över vattenytan. Vill du mäta fisken så gör det i håven medan den befinner sig i vattnet. Ta inte upp fisken på land.
• Om du vill ha ett minne i form av ett foto så se till att det går så snabbt som möjligt och ta helst ett foto av fisken i håven eller i vattnet. Om du lyfter fisken ovan vattenytan så se till att fiskens totala tid i luften är så kort som möjligt. Helst under 10 sekunder!"

Kanske kunde man, när man nu ändå måste ordna med nya skyltar vid stränderna, få med dessa väl formulerade råd? Kunde vi sedan få folk att sluta upp med att mäta, väga och fota sina fångster och att nypa in hullingen på sina enkelkrokar så funnes det inte mycket att tillägga.

*Det här är ju, strängt taget, inget råd utan en upplysning. Ska den omsättas i ett råd (handlingsdirektiv) så skulle det väl närmast vara att undvika fiske i fredningsområdena och i dessas närhet även en tid efter fredningstiden (när man kan förvänta sig att fisk som överlevt leken och åter vandrat ut i havet är frekvent förekommande).

SKÄRPNING!!!

Fotot taget vid 14-tiden idag.

Jag vill inte racka ner på de som försöker, förmodligen efter ringa förmåga, skydda den sviktande gotländska havsöringstammen men som jurist (advokat), sportfiskare och engagerad medborgare (skattebetalare) kan jag inte låta bli att reagera på att skyltar med de gamla bestämmelserna sitter kvar när tillresta sportfiskare kommer ner till stränderna. Hur ska de då kunna förstå att de inte får fiska idag när det klart och tydligt anges att fredningsperioden börjar den 1 oktober? Detsamma gäller de ändringar av skyddsområdenas utsträckning vilka inte heller framgår av de gamla skyltarna. SKÄRPNING!!!

Skärpning!

 

När det gäller Östersjön och östersjöfisket går det mesta från illa till värre. Ett av de få glädjeämnena har varit den gotländska havsöringstammen men även den har tagit stryk av det sviktande strömmingsbeståndet, sälens och skarvens predation och de senaste torrsomrarna. Från och med i höst gäller därför skärpta bestämmelser med avseende på fredningstid och -områden.

Fredningsområden och fredningstid (1/9 - 31/1) (OBS! nya bestämmelser fr o m  september 2023).

På Gotland kan du fiska havsöring året om men under hösten, från den 1 september till och med den 31 januari är havsöringen fredad inom 25 olika fredningsområden i anslutning till ett antal åmynningar runt Gotland. Antal fredningsområden har successivt utökats från 1990-talets 10 st till dagens 25. Inom dessa områden är allt fiske förbjudet under ovan angiven tid. Observera att du alltså inte får fiska över huvud taget inom fredningsområdena under hösten. 

Även reglerna om hur mycket fisk som får tas upp har skärpts.

Fångstbegränsning (ny bestämmelse fr o m september 2023)
Från och med september 2023 gäller en fångsbegränsning på en (1) icke fenklippt havsöring per dag och fiskare vid fiske med handredskap eller ryssja.

edit.

Det är inte helt lätt att på nätet hitta de olika skyddsområdena men här är en länk till länsstyrelsens hemsida. Sedan får man klicka sig fram via "Fredade områden på Gotland" och sedan på aktuellt vattendrag (vilket förutsätter lokalkännedom och/eller kartstudier) och får då fram en karta som den nedan. Det borde kunna lösas på ett mer användarvänligt sätt...

Mitt dropshottackel

Så här ser, efter några års dropshotfiske, det tackel jag använder ut. Linan (som är svår att se såväl på bilden som för fisken) är fluorocarbon och vad gäller dimension är 0,30 mm en bra utgångspunkt. Naturligtvis kan man även använda motsvarande monofila nylonlina. I den övre änden knyter jag ett litet lekande och 10-15 cm under det en krok.

Vilken krok jag använder varierar men har du en krok som ser ut som den på bilden så fungerar den (och det oavsett vad den heter, det behöver alltså inte stå dropshop hook på förpackningen). När jag började med dropshotfiske använde jag palomarknuten. Den fungerar fortfarande men den här är bättre.

På kroken sätter jag oftast ett mjukisbete av endera av de två modeller (ett sk spike tail och en liten gummimask)som syns på bilden.

Under kroken lämnar jag, beroende på var och hur jag tänker fiska, 30-90 cm lina och någonstans på densamma fäster jag ett dropshotsänke i lämplig vikt. Med dropshotsänke menar jag den typ av sänke som har en clip som låser om linan men har man inte något sådant så fungerar ett litet bombsänke (päronbly), kluvna blyhagel, en lagom stor mutter eller vilken sorts sänke som helst.

Istället för ett vanligt sänke kan man naturligtvis använda en jigg (dvs en jiggskalle klädd med fjädrar eller mjukisbete) men eftersom jag ser dropshot som en slags UL-fiske vill jag inte ha fler än en krok på mitt tackel.

Det finns alltid roliga saker att minnas, göra och se fram emot

Tiden går, sägs det, fort när man har roligt och det är väl därför min och Håkans västkustvecka redan är ett minne och jag i morgon är åter i vardagen. Men det finns, dessbättre, annat än makrill som är roligt och nästa höjdare i mitt kalendarium är när de litet grövre abborrarna letar sig in från ytterskärgården och, förhoppningsvis, låter sig fångas från land. 

Sedan kan man ju fråga sig varför de ger sig utåt under sommaren, nu när strömmingen och skarpsillen tryter. Här inomskärs skulle de ju kunna äta sig feta på de mängder av storspigg som dominerar faunan (och mer eller mindre utrotar abborr- och gäddynglen). Har fiskarna ingen känsla för biologi? Känner de inget eget ansvar? Man kan undra.

Nå, när nu abborrklunsarna kommer inom räckhåll är en av mina favoritmetoder dropshot och till det använder jag helst mitt gamla Kunnan Winkle Picker. Spöt såldes när jag någon gång på åttiotalet köpte det som ett jiggspö och visst funkar det även till det, men det är till dropshot det verkligen kommer till sin rätt, På spöt skruvar jag gärna fast en med det jämngammal ABU Cardinal Drag Master UL.

Om det är spöt eller rullen som är stjärnan i den här kombinationen är omöjligt att avgöra men helt klart är att de harmonierar perfekt. Som Simon och Garfunkel eller Helan och Halvan. Spöt, som tillverkades för Berras, har en 7 fot lång klinga med en extremt känslig, massiv, topp och ett långt korkgrepp på vilket rullen placeras där man helst vill ha den med glidande aluminiumringar. Någon betesvikt är inte angiven vare sig på spöt eller dess fodral men upp till 10 gram är väl vad det känns bekvämt med.

Rullen är japanbyggd med ett robust grafitstativ och precisionsbyggd mekanik. Den här rullen liksom de likaledes japanbyggda Cardinal C3, C4 och C5 är bland de bästa haspelrullar ABU satt sitt namn på. Japanerna är världsmästare på mjuka och jämna slirbromsar (med oljeimpregnerad japansk filt som den viktigaste ingrediensen) och det är just slirbromsen - den viktigaste delen hos en UL-rulle - som man ville poängtera när man gav rullen namnet Drag Master.

Men det allra viktigaste är naturligtvis varken spöt, rullen eller ens linan utan den del av utrustningen man presenterar för fisken, dvs själva dropshottacklet och det förtjänar ett eget inlägg.

 

Västkusten

Västkustfisket kom jag, som så mycket annat, först i kontakt med via Napp och Nytt. Eftersom vi inte bodde på västkusten, eller ens väster om en tänk vertikal mittlinje genom riket och då mina föräldrar 1965 köpte ett sommarställe på Gotland, till yttermera visso på sagda ös ostkust, kom det att dröja tills jag själv blötte en krok i det salta vattnet.

Premiären kom att begås först relativt nyligen, för knappt ett decennium sedan och även om fisket då (liksom nu) var bara en blek skugga av vad det en gång var så gav det mersmak. Särskilt smakfull, såväl som sportfisk som på tallriken, är makrillen. Därför gör jag numera, så snart jag har möjlighet, avstickare mot Lysekil.

Höstmakrill