Om litet drygt en vecka är det dags för ett nytt litet äventyr. Jag och Håkan har hyrt samma stuga i Skalhamn där vi tillbringade några fina majdagar för en veckas septemberfiske. Det ska bli intressant att fortsätta utforska fiskevattnen i närområdet och, förhoppningsvis, få stifta bekantskap med ytterligare några för oss nya arter.
Forskarna påstår att det bara är en tidsfråga innan vithajen kommer till svenska vatten. Om den inte redan simmar där. Och det vekar ju rimligt. Tonfisken är ju redan här (igen) och det är ju alltid litet extra spännande att man kan få oväntade fångster. Själv hoppas jag alltid (och inte helt orealistiskt) på att få en havsabborre på kroken.
Annars är det ju som det alltid är med mitt fiske, att fångsten kommer i andra hand. Det viktiga är att få komma ut. Fiske är så mycket mer än att fånga fisk. Till exempel att sitta med en kompis på en klipphäll eller en pir och snacka, fika och röka pipa. Och meta. Fast inte vithaj.
Skalhamn är ett fint ställe. Inte omöjligt att få havsabborre där. Artvariationen är riktigt trevlig. Jag är också på jakt efter havsabborre och även om det tar emot lär jag väl så småningom besöka en viss plats med kärnkraftverk.
SvaraRadera