Förutom i de traditionella metallfärgerna - guld/mässing, silver/krom och koppar - med smärre färgaccenter finns havsöringbeten i allt från extremt naturtrogna imitationer av diverse bytesfiskar till närmast psykedeliska färgexplosioner. Alla dessa fångar fisk. Ingen av dem garanterar fångst.
Bilden: Fyra, i olika grad. tobisliknande beten
Den mest konservativa approachen till frågan om färgval är förmodligen att i alla lägen satsa på ett silverfärgat drag, eventuellt med något inslag av färg såsom ett grönt streck och/eller en röd fläck. De flesta av havsöringens bytesfiskar - strömming, tobis, spigg - har silveraktiga sidor. Såväl strömmingen som tobisen har grönaktiga inslag och rött är sällan fel. Många framgångsrika öringfiskare förlitar sig helt på långsmala och silverfärgade drag som Toby, Möresilda och Krocodile mfl. Att på detta vis lösa färgvalet, eller att åtminstone avföra den från dagordningen, är ingen dum idé om man istället lägger sin tankemöda på att hitta fisken och att presentera sitt bete för den på bästa sätt. Båda dessa faktorer har, det är i alla fall min uppfattning, större betydelse än vad färgen på draget har.
Men om man nu ändå vill maximera sina chanser att få fisk på kroken genom att välja rätt färg på sitt drag, vad är det då som gäller? Som vanligt när det handlar om sportfiske så handlar det mycket om tro och litet om vetenskapligt underlag. I den mån empiriska data finns så är de nästan uteslutande av anekdotisk karaktär. Men låt oss ändå börja med vad vi vet. Vi vet att havsöringen har god syn och använder synen för att lokalisera byten. Vi vet också att den kan urskilja färger. Eftersom jakten, eller åtminstone vårt fiske efter havsöring, sker på grunt vatten är alla färger i och för sig urskiljbara. Dessa fakta räcker som grund för antagandet att färgen på ett drag har betydelse för hur öringen uppfattar och reagerar på det vilket, i sin tur, leder till antagandet att färgen på betet kan ha betydelse för sannolikheten att öringen hugger på det.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar