Leta i den här bloggen

söndag 14 januari 2018

UL (3)

Linor för UL


Håller linan?


Jag tar upp de vanligaste frågorna först. Hur stark lina behöver man? Håller verkligen en 0,16 mm nylonlina med brottstyrka runt två kilo om man skulle råka kroka en riktigt stor abborre eller om en gädda skulle få för sig att nafsa åt sig ens spinnare?

Mitt svar är att jag aldrig förlorat en fisk på grund av att linan dragits av. När jag sett det ske har det alltid varit fiskaren som använt mer våld än vad hans utrustning varit dimensionerad för. Med ett mjukt och böjligt spö, litet is i magen och en varsam hand klarar man även stora fiskar med sina UL-grejor. Använder man spöt och rullens slirbroms på ett förnuftigt sätt är den enda möjligheten för fisken att dra av linan att först tömma spolen. Det har jag heller aldrig råkat ut för.

En gammal tumregel (från nyloneran) är att man inte ska ställa in slirbromsen på ett högre motstånd än motsvarande 1/4 av linans brottstyrka. Detta låter kanske löjligt litet. Med den 0,16 mm lina jag nämnde skulle bromsen alltså vara inställd på ca ett halvt kilos dragkraft. Men testa själv. Rigga ditt UL-spö och be en kompis hålla i en fjädervåg (eller en sådan där modern eletronisk mackapär om du inte är Old School) i vilken du fäster linan. Låtsas sedan att kompisen är en (ful) fisk och sätt så hård press du vågar med ditt spö. Förmodligen fegar du ur innan vågen nått halvkilosstrecket. Ändå har du en säkerhetsmarginal eller reserv motsvarande 75% av linans brottstyrka. Det räcker.



Nylon- eller flätlina?


När UL-fisket slog igenom i Sverige (dvs på sjuttiotalet) var i praktiken monofil nylon den enda sorts lina som fanns att tillgå. Nu är situationen en helt annan med alla olika sorters "superlinor" som finns. Själv föredrar jag fortfarande nylonlinan. Eftersom den är elastisk så håller en nylonlina med en brottstyrka på 3 kilo i praktiken för mycket mer än vad en stum lina med samma brottstyrka (nu talar jag om faktisk brottstyrka och inte de mer eller mindre vederhäftiga uppgifter som står tryckta på förpackningen) gör. En stum lina brister omedelbart när den utsätts för en dragkraft som överstiger brottstyrkan. En nylonlina reagerar på samma påfrestning genom att först töjas. Elasticiteten ligger typiskt sett någonstans mellan 15 och 30%. Det innebär att om linans elasticitet är 20% och man har 20 meter lina ute så kan den töjas ut ca 4 meter utan att brista. Detta är en, vid fiske med tunna och klena linor, helt avgörande fördel.


Den lina jag vanligen använder (inte bara till UL) är Sufix XL Strong. Det är en kvalitetslina som har de egenskaper jag behöver men som ändå inte tillhör de dyrare. Den är smidig, knutsäker. lagom elastisk och tillräckligt stark. På bilden ses dimensionerna 0,16 och 0,18 mm, dvs de dimensioner jag oftast använder vid mitt UL(eller QUL)-fiske. Överst en spole med en lina jag köpt nyligen (och inte hunnit fiska med). Det är Kali Kunnan Typhoon i dimensionen 0,14 mm med en angiven brottstyrka om 3,750 kg (!). Håller den vad Kali Kunnan lovar skulle den alltså vara avsevärt mycket starkare än Sufix XL Strong 0,18 mm (som av Sufix deklareras ha en brottstyrka om 2,8 kg). Faktum är att den skulle vara starkare än XL Strong i dimensionen 0,20 mm som har en uppgiven brottstyrka om 3,3 kg. Det ska bli intressant att teta typhoonlinan.

Vill man av någon anledning, tex därför att man uppskattar den "direktkontakt" som många anser vara dessa linors stora fördel, använda superlina för UL-fiske så måste man antingen ta det betydligt mer försiktigt (för att inte riskera att ett ryck ska leda till att linan momentant utsätts för påfrestning övertigande dess brottstyrka eller använda en lina med betydligt högre brottstyrka än nylonlinan. Väljer man det senare alternativet måste man beakta att den övriga utrustningen - spö och rulle - är relativt bräckliga. Som alltid finns det en svagaste länk och med en stum och dessutom stark lina över naturligtvis påfrestningarna på spö och rulle. Dessutom, det är i alla fall min åsikt, försvinner mycket av charmen med UL-fisket om man använder en alltför stark lina.

Av de superlinor jag provat är den jag tycker fungerar bäst till UL-fiske Berkleys Nanofil. Den är inte en flätlina utan en sk unifilament, dvs precis som en monofil nylonlina "entrådig". Den är styv, ungefär som en monofil nylonlina, vilket reducerar risken för vindknutar och att linan snor sig runt spöringar som annars är vanliga problem vid användandet av mjuka flätlinor i klena dimensioner. Problemet med Nanofil är att den har en glatt yta som gör den mindre knutsäker. Man måste välja rätt knutar och utföra dessa med omsorg. Den glatta ytan och linans avsaknad av minne gör att det är den mest lågkastande lina jag använt. Den är lika stum som (eller stummare än) andra "flätlinor" men har inte lika hög brottstyrka relativt diametern. Den klenaste dimensionen jag ansett det tillrådligt att fiska med är, det är i alla fall vad som står på förpackningen, 0,111 mm.



FC?

Flourocarbon- eller FC-linor  har jag, när det gäller UL-fiske, för liten erfarenhet av för att göra några säkra uttalanden. Jag har 0,17 mm Sufix FC-lina på en av mina UL-rullar och kan inte säga att jag märker någon egentlig skillnad jämfört med monofil nylonlina i samma dimension.



Köp lina på bulkspole



Enligt "min" definition av vad som är UL (eller QUL) ska linan, om vi talar om nylon, inte vara grövre än 0,20 mm. Själv använder jag numera inte tunnare lina än 0,14 mm och oftast 0,16 eller 0,18 mm. När det handlar om såpass tunna linor är kvaliteten avgörande. Dessbättre behöver högkvalitativa linor inte vara särskilt dyra, särskilt inte om man köper dem på sk bulkspole. Detta bör man, för övrigt, göra även av det skälet att man vid UL-fiske bör byta till fräsch lina ofta, detta då det med den redan mycket tunna linan inte finns några marginaler för småskador och slitage.





Test


Vad är "test"? Det där som uttrycks i lbs (pounds) och som står både på linspolar och på rullarnas spolar, i det senare fallet kompletterat av en angivelse i yds (yards)? I teorin handlar det om linans brottstyrka, dvs en 2 lbs lina ska hålla för två pound, dvs knappt ett kilo. Men så är det inte, i vart fall sällan. Det inser man om man vet att en lina med en given brottsyrka kan ha väldigt olika diameter. För att angivelsen 4 lbs test/140 yds på en rulle ska bli begriplig  måste man förstå testangivelsen som en uppgift om linas diameter. I praktiken är det (oftast) så att 2 lbs motsvarar 0,15 mm, 4 lbs 0,20 mm och 6 lbs 0,25 mm. Däremot kan man var hysat säker på att linans brottstyrka inte understiger dess "test". Ofta nog håller linan dubbelt så mycket. Detta sammanhänger med att testangivelserna hängt med sedan den monofila linans barndom (då en 0,15 lina höll runt ett kilo). 



Den viktigaste detaljen


Till sist: Ingen lina är starkare än vad din knut är. Det är meningslöst att köpa en dyr rulle med fin och mjuk slirbroms, ett bra spö och en högkvalitativ lina för att sedan göra en undermålig knut. Var noggrann med knutarna - kan du inte knyta så är dig, det är inte kärnfysik - och kontrollera ofta de yttersta metrarna av din lina. Gör du det så kommer den att hålla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar