Leta i den här bloggen

onsdag 1 november 2017

Bombarda

Ett annat kastflöte som på senare tid blivit populärt är den sk bombardan. På bilden här syns en färdigriggad bombarda från SPRO i vikten 15 gram. I motsats till buldoflötena behöver man här alltså inte ens fundera på hur man ska tackla upp, dels då det mesta alltså redan är gjort (fast det är alltid litet nervöst att behöva lita på knutar som någon annan gjort så jag vet inte riktigt om jag upplever det bara som en fördel) och dels då förpackningens baksida är fylld med information om hur flötet är tänkt att användas.

Nu använder jag ordet "flöte" aningen slarvigt eftersom just den här varianten inte flyter (vilket väl på något sätt är minimikravet på ett flöte). Visserligen så står det på förpackningen att det är en "casting float rig" men på själva bombardan anges att den är "slow sinking", dvs långsamt sjunkande (vilket är vad man, eller åtminstone jag, oftast vill ha vid bombardafiske).

En bombarda kan alltså vara sjunkande eller flytande. De sjunkande varianterna brukar kallas intermediate, slow sinking respektive sinking eller fast sinking. Intermediate brukar stå för svävande, dvs att kastdobben har samma densitet som vatten och alltså blir i princip viktlös. långsamt respektive snabbt sjunkande behöver ingen närmare förklaring.

I en tabell på förpackningens baksida rekommenderas tafslängder enligt följande:


6,5 fots spö - max 80 cm lång tafs
8 fots spö - max 100 cm lång tafs
nio fots spö - max 130 cm lång tafs

De rekommendationerna uppfattar jag som vettiga då det i övrigt på förpackningen talas om fiske med små mjukplastbeten, spinnare och annat (som ju väger åtminstone några gram) men har man en fluga på tafsen kan man nog göra den något längre. Hur lång tafs som är lämpligt beror på situationen. En kortare tafs är alltid enklare att hantera så man bör inte använda längre tafs än vad nöden kräver. Vid kustfiske efter havsöring används ofta en tafs som är ungefär lika lång som spöt. Vissa hävdar att vid ytligt fiske i klart och stilla vatten kan det vara lämpligt att gå upp till två spölängder men då krävs en hel del träning och dessutom kan det bli problem att landa fisken (om man är ensam och inte har en väldigt lång håv).

Bombardafantomerna längs våra kuster och vid andra vatten använder ofta spön i längder om 12-14 fot, detta dels för att få bra längd på kasten men även (framförallt) för att kunna hantera långa tafsar. Men man kan alltså fiska med bombarda och ett kortare haspelspö.

Bombarda är ett sätt  att kasta långt med ett lätt bete (ett drag, en flyga eller ett agn av något slag) och ett kraftigare (kraftigare än det ultralätta spö man annars skulle behöva för att få iväg tex en 1,5 grams spinnare). Detta ger möjlighet att fresta även större och kraftigare fisk med pyttesmå beten, något som ibland är supereffektivt. Man kan fiska på detta sätt efter i stort sett alla rovfiskar men även "meta" efter andra arter. Tex rekommenderades jag i en åländsk butik en snabbsjunkande bombarda när jag frågade efter lämpliga grejor för sikmete. Med flytande bombarda och en bit bröd på kroken kan man meta tex id (fast då skulle jag föredra en liten Buldo).

Så testa bombarda. Även om man alltså kan fiska bombarda med korta spön så tycker jag nog att åtta fot är ett slags minimum och gärna längre. Till havsöring har väl de som fiskar längs kusten normalt åtminstone nio eller tio fot långa spön i för bombardafiske lämpliga viktklasser och dessa fungerar utmärkt. Till den som vill specialisera sig (eller sin utrustning) för denna typ av fiske rekommenderar jag ett spö på tolv fot och som har kraft nog i klingan för att kasta bombardor på upp till 30 gram utan att man behöver hålla igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar