Bryggpimpelöring

Fiskekompisen Lennart hade plockat fram sitt pimpelspö med 0,18 mm nylonlina för att dra upp några stensnultror till katterna när denna fina västkustöring högg. Lennart, som är en erfaren fiskare, lyckades efter några spännande minuter få upp fisken på bryggan. Utan håv.

Grattis!

Jämnt skägg

Ibland när jag tittar igenom gamla inlägg finner jag saker jag lovat att återkomma till men som sedan fallit mig ur minnet. En sådan är den jämförelse mellan två jämnåriga ambassadeurer, en 5000 och en 5000 C, jag ställde i utsikt i ett inlägg jag postade i januari 2020.

Mitt kasttest blev av och med rullarna monterade på två identiska spön kastade jag med havsöringdrag och kustwobblers på 18-28 gram. Jag kan för mitt liv inte avgöra om mina kast med någon av rullarna blev längre än mina kast med den andra rullen. Båda kastade hur bra som helst (och minst lika bra som modernare multirullar). De skillnader jag upplevde var främst ljudet (bussningar är tystare än kullager) och att den röda rullen kändes stabilare - mindre nervös - än den svarta (men det kan mycket väl ha varit att ljudet från kullagren gjorde mig snarare än rullen nervös när jag verkligen spände på maximalt).

Bussningarna var (är) ABU original oljebrons och även kullagren ABU original rostfria. Någon kanske tror att man skulle kunna vinna någon meter på att byta ut originalkullagren mot någon slags dyra keramhybridlager men det tror inte jag. Tvärtom så tycker jag att det vore fel att göra ett sådant ingrepp i denna fina gamla rulle och jag finner stort nöje i att ta med dessa gamla klenoder ut till kusten, om inte annat för att se minerna hos yngre fiskarebröder med betydligt mer moderna rullar som inte kastar längre än vad den feta gubben med sina antikviteter gör. Man får ta sina nöjen där man kan finna dem.

Näthat

Min lilla lägenhet är uppvärmd på annat sätt och någon elbil har jag inte (råd med) så jag drabbas inte annat än indirekt, vilket förvisso är illa nog, av cirkusen på elmarknaden. Ändå kan jag inte låta bli att undra. Min uppfattning är att det började spåra ur när man plötsligt terroriserades av telefonförsäljare och skräppost där man uppmanades att byta elavtal. Alltså ännu ett geschäft i avregleringarnas och valfrihetens spår. Exakt hur det hela fungerar (eller snarare inte fungerar, efter vad det verkar) har jag inte tid eller ork att sätta mig in i men jag misstänker starkt att det hela snarare är en finansiell snarare än en reell kris, dvs att priskaosets orsaker är finansiella snarare än reella och att detta, i sin tur, bottnar i illa överlagda politiska beslut. Putin och hans vansinniga invasion av ukraina må vara en katalysator men knappast grundorsaken (och för detta talar starkt att så gott som alla ansvariga politiker, likt Karl XII, tiger och pekar mot öster...). Mycket, inte bara posten och tågtrafiken fungerade bättre förr när staten tog ansvar för landets infrastruktur. Istället har man under de senaste decennierna byggt upp en administrativ infrastruktur som gör att transparensen är obefintlig för den medborgare som undrar vad som gått fel och gör att de politiskt ansvariga alltid kan peka på andra. Och så ojar de sig över det sk politikerföraktet, men skriver man sådant blir man väl beskylld för näthat?

"Regeringen skjuter till hundratals miljarder i krisstöd till energibolagen för att undvika en finanskris.

Finansministern kallar läget för mycket allvarligt, men stödet ska rädda de svenska hushållen.

– Svenska knegare ska inte märka någonting alls, säger statsminister Magdalena Andersson (S)."

Mer uttryckligt kan väl knappast en statsminister omyndigförklara sig och sin regering? Eller vad gör de egentligen, de som styr riket, med våra skattepengar om de kan omallokera hundratals miljarder utan att vi inte märker någonting? Märker vi inte av om hundratals miljoner går hit eller dit eller någon annastans framstår ju de harvandet med statsbudgeten som en övning i lufttomt rum. För de har väl inte stoppat undan hundratals miljarder eller mer i någon regeringens egen smauggrotta ur vilken de av sina hjärtans godhet kan ösa pengar för att rädda hushållen? Själv utgår jag ifrån att det är mina och andra skattebetalares pengar som nu ska gå till annat är "vård, skola och omsorg", hårdare tag mot gängkrimnaliteten, grön omställning eller vad det nu är för floskler som gäller i just den här valröran. Förlåt, valrörelsen.

Reflex

Säg Reflex till en svensk sportfiskare och han tänker genast (eller tänker, det är väl snarare någon slags ryggmärgsreflex...) på ABU:s fina spinnare med korrugerad sked men samma namn, med tillägget Röding, använde företaget till ett rödingblänke som lanserades någon gång på sjuttio(?)talet.

Blänket är tillverkat i tunn plåt och väger 15 gram. Formen är densamma som det traditionella gäddraget Kaleva (eller, för den delen, ABU:s Svängstaskeden) men rödingblänket är gjort i tunnare plåt, försett med bucklor (som väl är de som ska reflektera) och såldes monterat med en enkelkrok på decimeterlång nylontafs. Som jag minns det så förekom tre färger, nämligen BGL (bilden ovan) YP (nedersta bilden) och silver, samtliga med fluoröda inslag.

Själv har jag ytterligt sällan tillfälle att fiska efter röding men jag upptäckte snabbt att Reflex Röding är ett förbaskat bra gäddrag, särskilt för oss som gärna frestar de slemmiga med lätt haspelutrustning. Det är bara att byta ut tafsen med enkelkrok mot en lagom trekrok. Bäst kommer det till sin rätt vid fiske på grunt vatten och när långsam hemtagning är modellen.

Modellen är sedan länge utgången men tydligen så har blänket (gissningsvis bland rödingpimplare) något av kultstatus och jag har sett priser med fyra siffror på tradera. Själv köpte jag en livstidsförbrukning när Domus i Lycksele i mitten av åttiotalet reade ut sitt lager av Reflex Röding och Toby Röding. Toby Röding får jag återkomma till.

Metrevar 2

Idag knöt jag den här metreven till ett fyrameters spö. Den är ett alternativ till de metrevar med bulligt frigolitflöte som ibland följer med sådana spön och som annars kan köpas för en tia eller så. Min rev är alltså tänkt för samma avspända semestermete som den färdigköpta men är förbättrad på några viktiga punkter.

Den färdiga reven har ofta en billig och stel nylonlina i diameter runt 0,30 mm, alldeles för stort flöte och otillräckligt med sänke(n). Dessutom är den (oftast för stora) kroken knuten direkt i linan.

Det första jag gör är att välja lina. Det blir en smidig monofil nylonlina i diametern 0,28 mm. I linans ena ände gör jag en ögla för att enkelt kunna fästa linan i spöts toppögla. Vill man så kan man istället knyta ett beteslås i linänden eller knyta linan direkt i spööglan. Därnäst väljer jag ett flöte - mindre och känsligare än frigolitflötet - och monterar detta på linan. I linans andra ände gör jag en mindre ögla i vilken jag sedan - ögla till ögla - kan fästa en kroktafs. Sedan knyter jag några kroktafsar, i 0,25 mm nylon, med olika krokar så att jag kan välja beroende på om jag metar mört med deg eller abborre med mask osv. Linan och kroktafsen är anpassade så att de tillsammans blir aningen kortare än spöt (hur mycket är en smaksak men 20-25 cm är en utgångspunkt). Slutligen går jag ner till vattnet och monterar sänken på linan. Då viktar jag ned flötet så att det precis flyter och alltså lätt kan dras ned under ytan av en nappande fisk.

Resutatet av min dryga timmes pyssel blev, tillsammans med ett enkelt fyrameters teleskopiskt metspö, ett billigt men effektivt och mångsidigt system för flötmete med toppknuten lina efter våra vanligaste metfiskar.

Isfiskesäsongen 2022-23

I dessa den globala uppvärmingens tider kan man inte längre ta en riktig vinter för given. Säkert kommer ett antal ytterligare istider innan planeten (och kanske innan mänskligheten) går under men min planeringshorisont ligger betydligt närmare och just nu undrar jag om det blir något isfiske i "vinter" eller om vi får se en repris på fjolåret då åtminstone jag inte hann riskera livhanken.

Nu är det i och för sig ingen katastrof (för min del) om isen uteblir eftersom jag då kastar efter havsöring, men jag har på känn att våra fiskar är anpassade efter en årsrytm med några månaders riktig vinter. Men vad vet jag

Metrevar 1

Ju äldre, klokare och mer bekväm jag blir desto mer uppskattar jag metet med toppknuten lina. Det teleskopiska metspöt är ett förträffligt fiskeredskap. Enkelt, billigt och mångsidigt användbart. Med ett ordinärt fyrameters glasfiberspö, typ Fladen Fish Holiday 400 (som jag nyligen såg på DollarStore för 70 kr) kan man ha ett mycket givande fiske och ett sådant spö är en god utgångspunkt för den som, oavsett ålder, vill ge sig metet i våld.

Köpt metrev av traditionell typ

Utöver ett spö behöver man en metrev, dvs lina med krok och sänke) och vill man göra det enkelt för sig så köper man någon färdigknuten variant. Sådana finns det många, från de med röd/vitt frigolitflöte av traditionell, bullig, typ till avancerade revar för tävlingsfiske. Till abborrmete från bryggan funkar de förra hjälpligt (särskilt om man köper en förpackning kluvna hagel så att man kan vikta ned flötet) men själv föredrar jag revar jag knutit själv. Jag litar bara på en knut jag själv har slagit. Dessutom får jag, när jag gör saker själv, det precis så som jag vill ha det.

Egentillverkad metrev

Helst bör man ha fler än en metrev med sig på turen. Detta dels för att slippa avbryta fisket om oturen skulle vara framme och reven skadas eller går förlorad men även för att kunna välja en rev som är avpassad till det fiske som blir aktuellt. Mete efter löja ställer andra krav på reven än vad abborrmete gör. I strömmande vatten vill man kanske ha ett annat flöte än i stilla vatten. 

Revarna förvarar man lämpligen på sk revvindor. Färdiga sädana, i plast, finns att köpa. Själv föredrar jag egentillverkade vindor av trä. Vilken pinne som helst kan med kniven omvandlas till en tjänlig vinda men idealiska är de omrörare man kan få tag på i närmsta färghandel (se bilder).