Att abborren har färgseende är, såvitt jag förstått saken, vetenskapligt klarlagt. Att den attraheras - lockas till hugg - av färgen rött är måhända inte vetenskapligt bevisat men bland oss fiskare en vedertagen sanning. Detsamma gäller för gädda och gös och den sanningen är förklaringen till alla röda plastbitar som sitter på kroken när man köper drag, alla röda dunkrokar på spinnare och övriga röda accenter på diverse konstbeten. Det kanske främsta exemplet är den beprövade wobblerfärgen RH (red head), dvs den vita wobblern med rött huvud.
Att sätta en bit rörr (ull-)garn på kroken när man fiskar abborre är ett gammalt knep. Det fungerar inte bara när man spinnfiskar utan även när man metar med mask. Förmodligen så skulle man kunna köra med bara ullgarn om man någon gång var utan mask... Det sk franska abborrtacklet består av en naken, röd, krok och ett sänke.
Röda (rödeloxerade) tre- och enkelkrokar finns att köpa och vissa byter ut de bruka, svarta eller blanka originalkrokarna på sina drag för att öka dessas
attraktionskraft.
Själv har jag laddat upp med röda jiggar inför helgens planerade abborrfiske.
Det här tipset - som är självklart för många av oss men kanske bortglömt av eller en nyhet för andra - snor jag rakt av ur Eugene Burns bok Haspelspinn i söt- och saltvatten (Bonniers 1957). Det härrör från den tiden då den typiske sportfiskaren hade ett spö som han använde till det mesta. Genom att använda spöt på rätt sätt får det ett förvånansvärt brett register.
Så gott som alla spön är märkta med siffror som anger av tillverkaren rekommenderade betesvikter. Dessvärre finns ingen standard för dessa så de är i bästa fall ungefärliga, men ofta är det så att den högsta siffran anger den vikt med vilken man utan att överbelasta spöt kan kasta som de övre illustrationen visar, dvs "ladda" spöklingan med. Gör man som den undre illustrationen visar kan man utan risk kasta avsevärt mycket tyngre beten.
Dagarna mörknar minut för minut och hösten nalkas. Snart är det högsäsong för dropshotfiske efter abborre. Jag har fiskat med dropshot några år nu (främst på Åland) och experimenterat med olika tackel. Den variant jag fastnat för är en aberdeenkrok knuten på linan med en dropper loop-knut.
Att jag använder den långskaftade aberdeenkroken hänger samman med att jag ofta använder maskliknande, dvs relativt långa, beten och att jag även när jag använder andra beten uppfattar det som en fördel att krokspetsen kommer ut en bit från linan. Med en kortare krok i den storlek som vanligen används blir ju avståndet mellan huvudlina och krokspets en knapp centimeter och jag kan inte få ur mitt huvud att linan då rätt ofta måste "komma i vägen" när fisken ska nappa. Det må vara ett hjärnspöke, men för mig känns det bättre med det tackel jag nu beskrivit och när det känns bättre så fiskar man bättre. Det finns ingenting som är så förödande för fiskelyckan som tvivel på den metod eller den utrustning man använder sig av.
Förr använde jag palomarknuten att fästa kroken med men jag tycker att det blir redigare med den knut jag nu anänder. Kroken står ut från linan i 90 graders vinkel och krokspetsen kommer uppåt utan att man behöver hålla på och fippla.
Minns ni mitt inlägg om att min nya dator saknar kortläsare? Nu har jag köpt en (och hittat den gamla), men inte bara det: Jag har hittat den inbyggda kortläsaren.
Den här "bananwobblern" har jag i fyra olika färger. Jag köpte dem någon gång på åttiotalet, vet inte vad de heter eller vem som tillverkat dem men bra är de. Och oerhört rubusta. Linans fästpunkt och krokupphängningen utgörs av samma metalltråd. Även om en gädda skulle krossa själva wobblerkroppen (vilket är högst osannolikt) skulle det inte hjälpa henne att komma loss.
Wobblern är ungefär en decimeter lång och fungerar naturligtvis även på annan rovfisk än gädda. Gången är, som oftast är fallet med den här typen av bete intensiv och djupgåendet måttligt.
Vinkorkar är, i detta plast- och skruvkorkarnas tidevarv, old school. Ett sätt att använda dem är att ha dem att linda upp kroktafsar på. Korken med tafsarna stoppar man i fickan.
Som vanligt sk*t sig det mesta även denna sommar men hoppet lever och nu har jag ju höstfisket att se fram emot. Men ännu är det sommar och i morgon väntar jobbet... Jobb lär uppta min tid hela veckan men på lördag ska jag fiska (och det är inte jag som säger det). Det sammanhänger med min äldste sons uppfattning om hur en fiskargubbe bör fira en jämn årsdag. Stilenligt vore att fira den med lika gammal utrustning så om jag hinner så ska jag renovera pappas gamla Arjon Super Six haspelspö, hänga på hans mitchellrulle och försöka hitta några fina abborrar.