Odugligt?

Jag vet. Ett odelad spöklinga är, allt annat lika, bäst. Därnäst kommer en tvådelad och längst ner på skalan brukar teleskopiska spön hamna när förståsigpåarna (som själva aldrig använt ett tele spö) fäller sina tvärsäkra och kategoriska omdömen. Men jag gillar telespön. De har, när allt kommer omkring, vissa fördelar och de är inte odugliga eller ens dåliga som fiskeredskap. Om sedan de som anser sig veta bättre än vad jag gör betraktar mig som en oduglig fiskare när jag kommer dragande med ett, billigt till råga på eländet, telespö så rör det mig inte i ryggen. Fisken vet inte att det är ett telespö jag använder för att kasta ut mitt bete till den, jag har inga problem att känna när den nappar och spöt fungerar även bra när jag ska drilla och landa fisken. Vad mer kan man begära av sin utrustning? Och, om man nu gör det: Varför?

Mitt tolvfots Shakespeare Sander Point T-360 är en trevlig fiskekamrat. Jag köpte det för några år sedan för 299 kr (vilket var ca 1/3 av ordinarie pris men ändå, det är ett billigt telespö). Det klarar beten upp till ca 50 gram, fungerar till såväl vanligt spinnfiske som mete (flöt- eller bottenvarianten) och är även ett tjänligt bombardaspö. Transportlängden är runt 65 cm.

Jag och mitt billiga telespö i Cascais.

I morgon åker jag och mitt billiga telespö till Digerhuvud och ser om vi kan hitta en lagom torsk till middag...

Tillgänglighet

Jag gillar att fiska från land. Att stå på en klippa, en hamnpir eller utvadad på en långgrund sandbotten. Att smyga längs en strand eller sitta på en brygga. Det fisket blir allt svårare. Strandexploateringen medför att det blivit allt knepigare att överhuvudtaget få tillgång till platser där man kommer åt att fiska och de kustnära fiskbestånden blir allt mer utarmade.

Om det var tillåtet då, på åttiotalet, att fiska från Norra vågbrytaren i Visby hamn vet jag inte men jag minns att vi gjorde det och jag vet att det nu är uttryckligen förbjudet.

Förr, när det var bättre, kunde man alltid fiska i hamnar. Nu, förmodligen pga något EU-direktiv, är nästan alla hamnar avpärrade. De som har makten, våra folkvalda, tycks på det stora hela tycka att stränderna är till för att bebyggas och att de som kan fiska väl får skaffa sig båt. Vad intresseorganisationen Sportfiskarna tycker, i den mån de har någon agenda, är jag inte klar över.

De sorgliga resterna av en lovvärd satsning. För ca tio åre sedan uppfördes på några ställen längs den gotländska kusten sådana här plattformar avsedda att göra det möjligt till och med för rullstolsburna sportfiskare att "komma till" men uthålligheten i den satsningen var, som det förefaller, begränsad...

Någon borde verka för ett "småskaligt" sportfiske, vad jag kallar snusmumrikfiske, som inte kräver stora, dyra och miljöstörande båtar eller ens bil. Visserligen är detta samtidigt ett billigt fiske vilket möjligen ogillas av det sportfiskeindustriella komplex med vilket Sportfiskarna numera lierat sig men ändå ter det önskvärt att öka tillgängligheten till våra fiskevatten för de som av olika skäl varken har båt eller bil och som kanske till och med har allmänt svårt att röra sig.

Semester 2

Jag hade för nu rätt länge sedan förmånen att bo några år i Visby. Jag lärde mig då att särskilt uppskatta månaderna september - juni. Då är fisket bättre, trängseln mindre och temperaturen behagligare än under juli och augusti. Min entusiasm för sommarsemestrar på ön här därför alltid varit behärskad. Under de senaste decennierna har fisket blivit allt sämre, trängseln ökat exponentiellt och till råga på eländet har årets sommar varit den hetaste i mannaminne.

Men nu regnar det utanför min gamla fiskebod (som dessvärre av en tidigare ägare flyttades upp några kilometer från stranden) så jag kan med gott samvete låta spöna och mig själv vila.

edit. Semester/vila innebär för mig även att inte vara uppkopplad så bloggandet blir sparsamt .

Semester

Semester, sol och nedlusat  med badjävlar. Så att vattnet är så varmt att den fisk som inte strukit med inte ids nappa gör inget. För man kommer inte till. Att badisarna monopoliserat alla stränder där det finns ens en antydan till sand får man väl ta, så här års, men när de även annekterat piren så brast något inom mig.

Trots att jag knutit ett gäng egna tackel  så kunde jag inte motstå de här...

Nu är vattnet slut på ön. De som bestämmer har messat de fastboende och hotat strypa vattentillförseln om inte förbrukningen minskar. Som om de fastboende var problemet... Stryp inflödet av badjävlar så ska ni se att vattnet räcker.

Nå, jag får väl sitta i skuggan och läsa deckare och satsa på fisket när det blivit kallare och badjävlarna stressar runt i Stockholm.

Flugfiskare, specimenmetare och i stort sett alla andra: Släng er i väggen!

Det finns mycket som är intressant på nätet. Men det finns mer som är... dynga. Här är en video som kunde ha varit intressant om den gjorts av någon annan än en havsfiskare med tunnelseende. Eller så hade han bara tunnelseende när han satte rubriken...

Solstollefiskekoncept

Förr innebar mina gotlandsvistelser fiske, beroende på årstiden, efter torsk, gädda, abborre och havsöring. Havsöringfisket är fortfarande skapligt, men de övriga arterna är det knappt lönt att fiska efter längre. Men det finns fortfarande flundra (skrubbskädda) och butta (piggvar). Antagligen är de för svåra att upptäcka eller för otympliga för att skarvarna ska kunna utrota dem. Plattfiskarna har tidigare inte intresserat mig annat än kulinariskt. Rökt flundra är löjligt gott och piggvar, tillagad i ugn med smör och i sitt eget spad är bland det godaste man kan äta.

Lika väl som att kasta efter fiskar som inte finns där längre kan man väl tänka om och bli plattfiskmetare. Fast det låter ju bättre att säga att man ägnar sig åt surf casting. Men så får det bli. Långa spön, spöhållare, en påse frysta räkor, en bekväm stol och solhatt. Kanske en kylväska med lämplig, svalkande, dryck, transistorradion och en god bok eller ett korsord. Låter som ett svårslaget koncept för angenäma bompass. Vi får se vad den kommande vistelsen bär i sitt sköte.

GPGP

Forskare hävdar att det snart kommer att finnas mer plast än fisk i våra hav. Det stämmer säkert, för det tycks bli allt mindre fisk och allt mer plast och förr eller senare måste två sådana kurvor korsa varandra. Det vi ser ligga och skräpa på våra stränder är... ingenting. Jämförelsevis.

Att man inte ska slänga plast i naturen visste jag redan och det gör jag inte. Men så fick jag lära mig att när jag kör min fleecetröja i tvättmaskinen så släpper jag ut sk microplast. Detr säkraste är antagligen att minimera sin användning av plast i alla former, men det är lättare sagt än gjort. Vattnet till morgonduschen rinner genom en plastslang, duschtvålen är förpackad i en plastflaska, tandborsten är av plast och tandkrämen klämmer jag ut ur en plasttub. Och då har dagen ännu knappt börjat...

Kanske skulle man återgå till fiskelinor av naturmaterial, inte anbvöända beten av plast osv. Det har gjorts förr så det är bevisligen möjligt. Allt var kanske inte bättre förr men det fanns ingen the Great Pacific Garbage Patch, fisken vi fångar inehöll inte microplast och på de gotländska stränder jag älskar var det vanligare att man hittade ilandspolade strömmingslådor, trasiga glödlampor och annat än plastavfall.