Vill vi verkligen riskera ett övergrepp på hela kustekosystemet för att hålla liv i industrifiskets jakt på foderfisk? Det som nu sker hotar att spoliera mer än femtio års miljöarbete längs östkusten, skriver tre forskare.
Sportfiskare och småskaliga yrkesfiskare har larmat om katastrof för strömmingen.
En ny rapport ger dem rätt – antalet strömmingar vid provfiske i Östersjön var bara åtta procent av mängden som togs upp på 1980-talet.
– Situationen är akut, säger docent Lena Bergström vid SLU.
Dålig förvaltning riskerar förvärra läget
Det är EU som bestämmer hur mycket sill och strömming som fås tas upp i Östersjön – de så kallade fiskekvoterna. Det finns idag många problem med de modeller EU och Internationella Havsforskningsrådet (ICES) använder för att bedöma läget för fisken.
Beräkningarna tar sällan hänsyn till flera arter, och baseras på en strategi om att fiska maximal mängd snarare än att använda försiktighetsprinciper. Dessutom tar beräkningarna inte in klimatförändringarnas effekter på havet i bedömningen. Flera gånger har det i efterhand visat sig att ICES överskattat mängden sill i tilldelningen av kvoter.
Trots en historia av felbedömningar och många oroade forskare på hemmaplan menar Sveriges regering att det saknas vetenskapliga bevis för att sillen minskar. Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten, som även de påstår att kunskapsläget är för svagt för att agera.
I Sverige får det småskaliga, hållbara fisket betala priset för att det industriella överfisket med trålare obehindrat ska kunna fortsätta. Havs- och vattenmyndigheten förbjuder kustnära fiske, samtidigt som trålare kan ta upp en miljon kilo fisk på en enda tur.
Efter att ha skrivit boken ”Wasa – den sista kvassen”, om Sveriges äldsta bevarade fiskebåt byggd för segling, kan vi konstatera att garnfiskarna på Råå i nordvästra Skåne förstod mer om livskraftigt fiske 1907 än svenska myndigheter och politiker gör 2022, skriver Susanne Ravani, Mathias Ravanis och Martin Ravanis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar