Fiskelycka

Idag hade jag och äldste grabben en fin fiskedag. Den första höjdpunkten var att inviga honom i grunderna i flugfiske. Om inte annat fick jag för en stund känna mig litet som en expert på hur man hanterar ett flugspö och han hade också roligt.

Den andra höjdpunkten var korvgrillningen och naturligtvis själva korven. Att samla och få fyr på sur ved är alltid lika barnsligt roligt och för gammal för sådana nöjen vill åtminstone inte jag bli. Och en välgrillad bratwurst med surkål och övriga tillbehör, intagen på stranden och nedsköljd med alkoholfri tjeckisk pilsner av bästa märke är svår att toppa. 

Switch, den felande länken?

Det traditionella, brittiska, flugfisket utövades i strömmande vatten och efter laxartad fisk. Lax fiskade man i större älvar/floder med rejäla tvåhandsspön medan öringfisket bedrevs i mindre vattendrag och med smäckra enhandsspön. Så såg det, här i konungariket, ut ännu när jag var grabb men sedan dess har det hänt och händer det saker.

Ett kinesiskt - Maxcatch Sky High - elvafots switchspö #6

Dels har själva fisket kommit att bli bredare och nu flugfiskas det i alla vatten och efter i princip alla arter som kan tänkas ta en fluga. Dels har materialet - flugor, linor, rullar och spön - utvecklats. På spösidan finns sedan något decennium tillbaka en spötyp som kallas switch och som är ett slags mellanting mellan en- och tvåhandsspön. Eller, rättare sagt, både två- och enhandsspön. Man väljer helt enkelt, beroende på situation och fallenhet, om man vill använda en eller båda händerna vid ett kast och om man vill göra överhands- eller underhandskast.

Vilken typ av lina man använder till switchspöt beror på vilken typ av fiske det handlar om och hur man tänker kasta. Naturligtvis finns det också sk switchlinor för de som inte kan eller vill välja. Annars kör man med skjutklumpar av scandi- eller skagittyp om det är främst underhandskast som är aktuella eller en WF-lina om det mest handlar om överhandskast.

Möjligen beroende på att jag är relativt ny som flugfiskare så tycker jag att det här verkar vara en vettig spötyp som bör vara användbar vid det kustfiske som är vad jag huvudsakligen ägnar mig åt. Jag kan också tänka mig att det är närmast perfekt för flugfiske efter gädda, då med en skagitklump för långa underhandskast med stora flugor. Om jag har rätt kommer att visa sig.

Metaversum

Nyss hörde jag på bilradion en snutt av Nordegren och Epstein (i P1) där de talade om något som tydligen kallas metaversum. När det kom till kritan handlade det inte om något mer intressant än att idiotfällan facebook - som jag och väl alla tänkande varelser bojkottar? - ska byta namn (och försöka ta över världen). Själv började jag genast tänka på annat. En värld där det handlar om att meta. Se där en utopi värd namnet!

Flugiga funderingar

Fiska med spö och med fluga som bete kan man göra på många olika sätt. Enklast är en fluga på en toppknuten lina på ett spö. Det kan vara en simpel nylonlina och ett lika simpelt teleskopiskt metspö eller en speciell tenkaralina och ett handgjort japanskt tenkaraspö. Eller så handlar det om ett traditionellt enhands flugspö med rulle och för överhandskast lämplig lina. 

Innan vi kommer in på traditionella tvåhandsspön för sk speykast finns nu en uppsjö av vad som kallas switchspön som är, mer eller mindre, lämpliga för såväl över- som underhandskast. Vidare har fluglinorna utvecklats så att det numera finns extremt korta sk klumpar (shooting heads) som får kastandet att mer påminna om det med spinn- och haspelspön. Slutligen kan man använda just sådana spön och lämplig kastvikt - sänke, dobb, plastkula, bombarda etc - och fluga som bete.

Och vad är en fluga? Minns ni den där May Fly-nymfen i gummi? Är den en fluga? Eller flugfiskar man inte längre om man står där i sin Harris tweedkavaj med sitt splitcanespö och sin gamla Hardy Viscount men i desperation knutit på ett litet mjukplastbete?

Förr, när allt var enklare, var gränserna mellan olika sätt att fiska mer klara men vi lever, på gott och ont, nu. Så jag frågar mig: Vad är flugfiske? Sedan frågar jag mig: Spelar det någon roll?

Ännu en insättning

Dagens avspända fiskepass (mera av kastövning än allvarligt menat fiske) blev ännu en insättning på karmakontot. Kastade definitivt bättre än för en vecka sedan. Dubbeldraget satt som det ska. Det här blir bra, så småningom.

Öringkarma

Jag brukar säga att en krok i vattnet är grundförutsättningen för ett framgångsrikt fiske. Har man inte det så spelar absolut inget annat någon roll. Rätt fluga fångar ingen fisk när den ligger i flugasken och världens finaste spö får ingen böj när det står i garderoben. Kort sagt så är det viktigare ATT man fiskar än HUR man gör det.

Den kände och framstående flugfiskeprofilen John Kärki myntade för rätt många år sedan begreppet öringkarma och menade att man dels inte kan undfly karma och dels att alla bompass och andra motgångar i havsöringfisket är att betrakta insättningar på karmakontot.

I eftermiddag tänker jag ge mig ut med vadare och flugspö för att kasta efter kustöring. Undrar just om det blir ännu en insättning på kontot eller om det börjar bli dags för ett uttag? Man vet aldrig och det är vad som gör det hela intressant.

Den sista ålen

Fiskarnas rike på SVT har jag redan puffat för. Nu handlar det om Uppdrag Gransknings reportage Den sista ålen. Se det! Och läs Patrik Svenssons underbara bok Ålevangeliet - Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk. Och när du själv tittat (och läst): Snacka med dina vänner, kollegor och andra! Sprid kunskapen! Och glöm den sedan inte när du ska välja ellevarantör eller rösta i allmänna val. Om du bryr dig, vill säga.

Slutar vi bry oss kommer det garanterat att gå åt helvete och i så fall är det lika bra att lägga sig ned och dö på en gång.

Daiwa 732

Nu tror jag mig ha hittat rätt rulle till UltraGlass-spöt. En daiwarulle från sent sjuttiotal. Inga finesser annat än en knarr som låter och bromsar litet när linan dras ut. Vid invevning hörs ett mycket diskret klickande från samma mekanism. Ingen slirbroms men en rejäl fals på spolens utsida för manuell bromsning.

Enligt Daiwa är rullen avsedd för upp till och med linklass 8. På min har jag en WF6I med backing. Känns som ett trevligt ekipage för havsöringfisket lugna dagar.

Fiskarnas rike

Missa inte det här!

https://www.svtplay.se/video/32857623/fiskarnas-rike/fiskarnas-rike-alven?position=2169&id=89JzZBD

En lyckad eftermiddag

När vi anlände fiskeplatsen insåg jag att jag glömt fixa min vadarstav som jag lyckats trycka ihop till knappa meterns längd när jag skulle parkera den i vad jag trodde var lös sand under gotlandsfisket. Med gemensamma krafter lyckades Joel och jag skruva och dra isär den så att jag kunde vada. Det gjorde jag litet oförsiktigt så att en våg slog över vadarstövlarna vilket tvingade mig att avbryta fisket innan det ens börjat för att istället sitta i solen och låta byxorna torka.

När jag kunde börja visade det sig att jag inte konserverat flugkastarformen utan tämligen omgående snärtade jag av tafsen och blev av med den nyknutna fluga Joel presenterat mig. När jag knutit på en ny fluga började flugrullen att strejka. Av oklar anledning kopplade bromsen intermittent ur med backslag och trassel som följd. Jag tacklade då upp haspelspöt men fick trassel även på det. Cirka tio meter in på linan (monofil nylon) hade ett skatbo bildats så jag fick sätta mig och dra ut och kapa linan och knyta om.

När jag satt där och jävlades med utrustningen ropade Joel, som vadat ut och stod där och producerade det ena perfekta flugkastet efter det andra, att han ville att jag skulle ta några bilder. Jag muttrade att jag var upptagen. När jag fått ordning på haspelgrejorna upptäckte jag att mobilen var kvar i bilen.

Vädret var underbart. Tre havsörnar cirklade ovan oss. Flugspöt kändes bra att kasta med.

edit. Problemet med den strejkande rullen visade sig bero på att jag fettat in spolaxeln med påföljd att fett letat sig in i IAR-lagret. Det är nu avhjälpt men jag kan förstås inte låta bli att konstatera att sådant inte händer med rullar av den gamla hederliga typen...

Maxcatch UltraGlass 8´6´´ #6

Glasfiber var de spön jag lärde mig att fiska med gjorda av och även mina första kast med fluga gjorde jag med ett glasfiberspö. Materialteknologin har onekligen utvecklats sedan dess (tidigt sjuttiotal) och visst är de moderna spön med kolfiber och nanoresin jag nu fiskar med underbart lätta och känsliga. Ändå saknar jag den suveränt lugna aktionen i ett glasfiberspö. För mig som relativ nybörjare hjälper den mig att hinna med att känna var i kastet jag är och var linan befinner sig. Timing är, som så ofta, A och O och för min del upplever jag att timingen blir bättre om det inte går så fort. Gubben börjar väl bli gammal...

Gamla glasfiberspön finns fortfarande att få tag på och dessbättre tillverkas även nya spön i detta material. Här kan man välja mellan dyrt och billigt. Själv har jag snikat och köpt några billiga spön för att testa och ett av dessa, som jag tänker använda till mitt kustfiske efter havsöring, presenterar jag här.

Spöt heter, som man kan gissa sig till av rubriken, Maxcatch UltraGlass, är åtta och en halv fot långt och enligt tillverkaren avsett för lina #6. Det är fyrdelat och levereras i ett prydligt tygfodral i en skyddstub av plast klädd med grov nylonväv.

Klingan är i nästan transparent, vit, rörbyggd glasfiber med spigotholkar. Linförarringen och spöringen ovan den är i rostfritt (?) stål och i övrigt är spöt försedd med snakeöglor av traditionell modell och även toppöglan är av stål. Inga keraminlägg.

Traditionellt korkgrepp som känns bra i handen och ser snyggt ut. Enkelt men snyggt rullfäste.

Vid torrviftande utan lina känns för det första att spöt är tyngre än de motsvarande kolfiberspön jag fiskat med men med en BFR Lamina 95 i rullfästet känns balansen god. Aktionen är definitivt annorlunda än i mina kolfiberspön och det ska bli intressant att se hur det är att kasta med. I morgon.

150.000 and counting

Bloggens räkneverk snurrar träget på och passerade under gårdagsdygnet etthundrafemtiotusenstrecket. Varje dygn läses något eller några hundratal sidor (exakt vad som mäts begriper jag inte) och det är (även om jag bara skriver för min egen skull) kul och extra roligt är det när något av mina inlägg kommenteras.

Ett renoveringsobjekt

De magnetbromsade rullar ABU lanserade under 80-talet och som var en vidareutveckling av Ambassadeur 5000-plattformen är, det är i alla fall min uppfattning, underskattade. De exemplar man ser är ofta rätt skamfilade eftersom det plastmaterial som gavlarna är klädda med inte åldras med samma behag som de runda rullarnas metall gör. Å andra sidan så kommer skönhet ju inifrån och där går Ultra Mag XL II och dess syskon inte av för hackor. 

Grundkonstruktionen är densamma som hos rullens runda föregångare, bara något förfinad. Har man någon gång skruvat isär en Ambassadeur 5000 så känns mycket bekant.

Magnetbromsen fungerar ypperligt och är, till skillnad från de äldre ambornas centrifugalbroms, lätt justerbar under fisket. Lägg till detta att linspridaren frikopplas vid kast och att spolaxeln är kullagrad så har du en riktigt välkastande multiplikatorrulle.

Eftersom jag ofta fiskar efter havsöring under den kalla delen av året uppskattar jag faktiskt plasthöljet som är mindre kallt att greppa om än vad ett metalldito är.

Snaps och Gnosjö - två havsöringklassiker

Snaps är ett klassiskt havsöringdrag från Gladsax Fiske AB. Den här typen av drag - bestående av en tunn plåt med en blyvikt (nuförtiden oftast något blyfritt alternativ) kallas även blankdrag och andra drag av denna typ är Gnosjö och FIG Stripe.

På den tiden då kustfisket efter torsk var stort tillverkade  en rad olika firmor stora volymer sådana hör beten i  vikterna 28 och 40 gram av vilka det mest kända nog var Elbe Torsk.

För havsöringfisket är 20-grammarna de mest använda men även Snaps i 15, 25 eller 30 gram kan komma till pass beroende på vind- och djupförhållandena där fisket bedrivs.

Gnosjödraget kommer från FIG Sportfiske AB (tidigare Fiskeindustri AB Gnosjö och är något mer kompakt i designen än Snaps. Kastar och fiskar minst lika bra som kollegan från Gladsax och vilket man väljer (om man inte använder båda) är en smaksak

Märkvärdigare än så här behöver ett bra havsöringbete (för både Snaps och Gnosjö är riktigt bra och alltid med i toppen när erfarna havsöringfiskare listar sina favoritdrag) uppenbarligen inte vara och den enda "förbättringen" jag brukar göra är att byta ut trekroken mot en enkelkrok som jag monterar med ett lekande och en extra fjäderring (jag flyttar helt enkelt den främre ringen och sätter edan beteslåset direkt i hålet i plåten).

Såvitt jag vet är den här typen av drag en svensk specialitet och både tillverkas och fiskas (bara?) här i landet. 

En Snaps i gryningen

Sovmorgon kan vara skönt men minst lika skönt är det att vara uppe så att man får se solen gå upp. Gryningen är också den kanske bästa tiden för fiske så är man fiskare är det bättre att byta ut sovmorgonen mot en middagslur. Så här års, när solen inte går upp förrän strax efter klockan sju, behöver man heller inte vara fakir för att hinna ut innan dagsljuset.

Morgonsup klarar jag mig utan men den här dagen började jag med en Snaps i gryningen.

Dagen börjar på östra Gotland

 

Carpe diem

Idag kunde jag inte hålla mig utan kombinerade ett tjänsteärende med en avstickare till ett av mina favoritställen. Det blev inte mycket fiske och ännu mindre (ingen) fisk men kändes ändå som en klart riktig prioritering och en väl använd eftermiddag.

Dags igen!

Visst, man kan kustfiska efter havsöring året om och jag har själv haft turen att fånga några stycken (i strålande solsken) runt midsommar, men på det stora hela så är öringfisket för mig en övning för den svalare delen av året. Så länge människor tycker att det är OK att bada så är vattnet för varmt för öringen. Nu ligger badstränderna öde och det börjar alltså bli dags. Kort sagt så står min havsöringsäsong nu för dörren och kommer (så länge det är öppet vatten) att pågå fram till strax före sommarlovet.

Längs Roslagens och Gotlands kuster där jag fiskar är havsöringen lovlig året om men självklart ska de fredningsområden som omgärdar lekåarnas mynningar respekteras. Vissa tror att fisket är bättre precis på gränsen till dessa områden och så är det kanske om det är lekfisk man är ute efter men den anser jag att man ska lämna i fred. Så håll ett rejält respektavstånd till fredningsområdena.

I Roslagen domineras fångsten av odlad fisk (som känns igen på att den sk
fettfenan är bortklippt) medan gotlänningarna hittills lyckats väl med att bevara sina vilda (självreproducerande) havsöringsstammar. Skulle fisken se annorlunda ut i färgen så kan det vara en förrymd regnbåge som tagit ditt bete. Dessa tar jag med hem och det gör jag även om jag får en blank fenklippt fisk i lovlig (50 cm eller längre) storlek. Får jag upp en vild öring brukar den (om den är oskadad) få simma tillbaka.

Kustfisket efter havsöring kännetecknas av att man verkligen måste söka efter fisken, att det kan gå lång tid utan att man har någon kontakt och att det sedan, plötsligt, bara smäller till. Det är inte för alla och är du beroende av att få napp varje gång du ger dig ut så är det kanske inte för dig. Eller så är det just vad du behöver?

Standardutrustningen är ett niofots haspelspö med progressiv aktion som kastar drag upp till 25 eller 30 gram, en haspelrulle (2500-4000) med antingen monofil nylonlina i dimension 0,25-0,30 mm eller PE-lina i dimension 0,12-0,15 mm. Några kustwobblers (Vicke, Gladsax eller Sandgrävling) och några skeddrag räcker gott i betesväg. Testa gärna sk genomlöpsbeten. Det absolut viktigaste är att du har ett bete i vattnet för om du fiskar på någotsånär rätt ställe så är fångsten i stort sett en funktion av den tid du har ett bete där.

Ytterligare bra tips hittar du här:

http://www.spinnstopp.se/havsoringsfiske/indexhavsoringsfiske.htm

https://www.fiskeklubben-alcedo.se/fiske/art-tips/havsoring

https://www.miekofishing.se/blog/5-tips-for-hostens-havsoringsfiske-n29

Att göra det svårt för sig

Effektivitet är ett positivt värdeladdat ord. Att ett bete påstås vara effektivt är ett starkt försäljningsargument. Att en fiskemetod är effektiv uppfattas ofta som ett skäl att använda just den metoden. Sedan finns det de som väljer att göra det svårt för sig. Som väljer att fiska med lätta don trots att en kraftigare utrustning skulle låta en vinscha in fisken snabbare eller att fiska med flugspö trots att det blåser. I min värld är det de senare som är inne på rätt spår, i vart fall om det är sportfiske det handlar om.

För när jag ägnar mig åt något enbart för mitt eget höga nöjes skull vill jag slippa prestations- och effektivitetskrav. Sådant hör arbetslivet till. Mitt fiske handlar inte om att dra upp så mycket fisk som möjligt per tidsenhet. Så jag gör det gärna litet onödigt svårt för mig (och det finns många sätt...). Sedan gör jag mitt yttersta för att få en fisk på kroken.

En sådan dag

Vissa dagar spelar det absolut ingen roll om man får någon fisk eller inte. Bara att få vara ute med sitt spö, sina ögon och sina övriga sinnen är en sådan fulländad upplevelse att man helt enkelt inte kan önska sig något mer.

Idag var en sådan dag.

Oktobergädda

Oktober är den optimala månaden för gäddfiske. Det är fortfarande om inte behagligt så i alla fall drägligt att vara ute och fiska. Fisken är, efter att ha haft tid att återhämta och äta upp sig efter leken i toppkondition. Vattnet ligger runt gäddans trivseltemperatur. Kort sagt ger den bättre fight än någon annan tid på året och skulle man välja att släppa den åter är såväl fiskens form som vattentemperturen sådana att den - om den är oskadd - har goda förutsättningar att klara sig från äventyret utan men. Väljer man att ta hem den så är den bättre som matfisk än vad den är under sommaren och den svala lufttemperaturen gör att den klarar att ligga även om fisketuren skulle dra ut på tiden utan att förfaras (vilket inte är fallet en varm sommardag).

Om bara ett

Vicke, 20 gram

Om jag vore tvungen att välja endast ett bete i en vikt och färg för mitt kustfiske efter havsöring så bleve det nog det här. Varför? Därför att det fungerar. Riktigt varför det fungerar vet jag inte men det är heller inte nödvändigt. Däremot är det absolut nödvändigt att jag vet att det fungerar eftersom den vetskapen gör att jag tror på det. Tron på ett bete är viktigare än dess fysiska egenskaper. Du kanske tror på ett helt annat bete för samma fiske och i så fall ska du använda det.