4/6

Jag har fortfarande en fjordhytte invid Hardangerfjorden bokad i augusti, men coronaeländet gör att det just nu är något osäker hur det blir med den resan. Norrmännen kanske har sin militär utposterad längs gränsen när det är dags och klarade inte Kalle Dussin det så är nog varken jag eller Håkan män att göre det. Men hoppet är det sista som överger människan. Eller om det var kärleken? Tron gick åt pipsvängen för decennier sedan, men jag tror på en norgeresa i sommar! Åtminstone hoppas jag på en. Och jag älskar Rosendal. Tro, hopp och kärlek.

                                                                                                                                                                   Foto: Anders Jansson

Vännen Anders ringde idag. Den f*n drog sig inte för att göra det när han satt i sin båt så att jag i bakgrunden kunde höra kluckandet av vågorna mot bordläggningen. I nonchalant ton beklagade (!) han sig över att blekorna slutat nappa sedan han fått fyra stycken på sex kast. Stackars f*n... Jag ska, när smittläget medger det, tvinga ut honom på havsöringfiske på den svenska ostkusten. Sedan kan han ju beklaga sig över fyra på sex...

En riktig kamera

OK, jag erkänner, alla bilder i bloggen är tagna med digitalkamera och de flesta med den som är inbyggd i den mobiltelefon jag för tillfället använder MEN, för att parafrasera den ilskne mannen i Roy Anderssons odödliga reklamfilmer för den nya posten: DET HÄR ÄR INGEN RIKTIG KAMERA!

En riktig, om än nymodig, kamera.

För i en riktig kamera har man film. Så enkelt är det. Och helst ska kameran vara helt mekanisk, möjligen med en inbyggd ljusmätare men det är en relativ nymodighet man strängt taget klarar sig utan. Känslan i att hantera en kamera som den på bilden kan i flera avseenden jämföras med den i att fiska med en fin gammal rulle som en Mitchell 300, en Quick Finessa eller en Cardinal 66. OK, det är inte för alla men för oss som förstår att uppskatta det så är det en ren njutning.

Genomlöpsbeten och UL

Genomlöpsdrag är populära vid kustfisket efter havsöring men även vid fiske efter regnbåge i P&T-vatten. Naturligtvis fungerar denna typ av beten lika bra för annan rovfisk. Tubflugor är en typ av genomlöpsbeten som bevisligen fångar lax. När jag var i Älvkarleby i somras var det endast en abborre som visade intresse för min fluga. Abborre finns på närmare håll och är roligare att ta på lättare don än vad man brukar använda vid laxälven. Så, slog det mig, varför inte tackla en tubfluga på UL-spöt? En liten metallkula som sänke räcker för att få ut betet en tillräcklig bit för att nå fisken.

Vasskydd

Vi ska vara rädda om vassarna! De är en oerhört viktig biotop för många fiskars reproduktion, inte bara som lekplats utan även som barnkammare. Det är bedrövligt hur ansvariga myndigheter och tjänstemän sovit med huvudet under armen medan innerskärgårdens vikar klätts in i tryckimpregnerat virke. Undra på att bestånden mer eller mindre kollapsar och att man måste anordna sk gäddfabriker för att försöka hjälpa upp situationen.

I vassen vimlar det av småfisk. Därför fungerar ett drag i mindre storlek - som detta 16 grams Utö (eller Nix som Bete kallar den vasskyddade versionen) utmärkt.

Men nu var det inte skyddet av vassarna utan skyddet av våra drag mot vass (och annat de kan fastna i) jag tänkte skriva. Ordet vassdrag är litet märkligt men ändå vad som brukar användas för att beteckna drag vars krokar på ett eller annat sätt är skyddade om att fastna i, till exempel, vass. 

Ett knippe drag med exempel på fungerande vasskydd.

För det är ju så att gäddan oftast vill stå i skydd och omgiven av vegetation som kamouflerar den och att man därför måste söka den på ställen där det är lätt hänt att dragets krok(ar) fastnar i annat än ett gäddgap.

Kuusamos Professor är ett fint men numera rätt dyrt - priset man gärna betalar för finländsk kvalitet - skeddrag. Därför har jag valt att på dessa byta ut originalkrokarna mot vasskyddade trekrokar av norska Mustads tillverkning.

Genom årtionderna har en mängd olika varianter prövats. Några - minns min ABU:s "Giller" som förvisso vassäkrade draget men samtidigt minimerade chansen att en huggande gädda skulle fastna? - har förkastats medan andra, som visat sig fungera, levt vidare. Den princip som visat sig vara den bästa kompromissen mellan ett fullgott skydd mot bottennapp och en hög andel krokad fisk är att montera en bit fjädrande metalltråd så att den skyddar krokspetsen.

Med ett vasskyddat drag kan/vågar man fiska mer offensivt och kan rikta in sig mera på att söka fisken än att undvika dyra bottennapp. Det brukar ge god utdelning.

En klassiker

Ennio Morricone är en tonsättare i paritet med Mozart, Beethoven och Schubert men, ännu, inte uppskattad efter förtjänst. Om kanske ett sekel kommer hans musik att räknas som klassisk. Filmmusik? Javisst, men på sjuttonhundratalet fanns ingen film och de breda massorna hade, förövrigt, knappt råd med mer än mat för dagen. Il mio nome è Nessuno hade funkat bra som namn på en opera av Puccini eller Verdi men nu blev det namnet på en spagettiwestern - My name is Nobody. Gillar man sådana filmer så är den helt OK med Henry Fonda och Terence Hill i de ledande rollerna. Regin svarade Tonino Valeri för och musiken, som lyfter filmen, var komponerad av Morricone.

Nu har inget av detta någonting med vare sig sportfiske (även om Ingen i filmens klassiska inledningscen framgångstkt ägnar sig åt en oortodox variant av torrflugfiske) eller ämnet för denna bloggpost att göra. Inget, annat än avsaknaden av namn. För draget på bilderna har inget namn. Ändå är det välbekant, ja till och med klassiskt. Man skulle kunna kkalal det för Möresilda. Eller Jämtland. Eller Krocodile. Eller långsmalt S-format skeddrag.

Det spelar mindre roll vilket namn man ger det. Fångar fisk gör det.

Om Mepps... Syclops

1938 konstruerade den franske ingenjören André Meulnart en skedspinnare som fick namnet Aglia (vilket är latin för fjäril). Själv hade Meulnart arbetsnamnet Shimmy för den spinnare som oftast kallas Mepps. Mepps är en förkortning för Manufacturier D'Engins De Precision Pour Peches Sportives (vilket, enligt vad jag minns av min skolfranska, betyder ungefär tillverkare av precisionsutrustning för sportfiskare). Eftersom Mepps Aglia blev en dundersuccé på USA-marknaden kom företaget, Mepps S.A., att köpas upp av ett amerikanskt bolag. Men Mepps är alltjämt franskt.

Säg Mepps till en sportfiskare och det här är vad han tänker på, en Mepps Aglia och antagligen i storlek 3 som väger ca 6,5 gram.

Frankrike är ett stort sportfiskeland. Själv förknippar jag det franska sportfisket med haspelrullar - Mitchell, LuXor, Bretton - och relativt klena spön och lätta beten. Och spinnare. Inte bara Mepps utmärkta sådana - förutom Aglia finns ju klassiker som Comet, Long och pendelspinnaren Lusoz - utan även Olympique, Suissex och Adam´s. För att bara nämna några. Lätt spö och en giftig spinnare är en elegant utrustning för nöjsamt predatorfiske och ingen rovfisk vägrar hugga på den typen av bete. En avgjord fördel jämfört med det gäddfiske som här i landet bedrivs med grova spön och beten som vägs i hekton snarare än gram är att man med de lätta grejorna och små betena inte bara får kontakt med gädda utan även gös, abborre, öring... ja, som sagt, alla sorters rovfisk som finns i de vatten där man fiskar. Nästa fördel är att det är roligare att fånga även mindre fiskar med de lätta grejorna och rejält spännande när en riktig best klivit på. En tredje är att utrustningen är just lättare. Att bära och att kasta med.

Men det här inlägget skulle inte handla om franskt sportfiske generellt, om fördelarna med lättare utrustning eller ens om spinnare. För Mepps gör även skeddrag, bland dessa det förnämliga Syklops.

Syklops finns i storlekar från UL till normalt spinnfiske och även i en saltvattensvariant. Dessvärre tycks det företag som missköter den svenska generalagenturen för Mepps inte tycka att det passar för svenska förhållanden, för det är omöjligt att hitta ens i välsorterade svenska sportfiskebutiker. Även Mepps spinnare är numera rätt sällsynt förekommande i dessa. Det är synd.

Långsmala skeddrag?

Långsmala skeddrag är en standardrekommendation när nybörjaren frågar om lämpliga beten till havsöringsfiske från kusten. Men vad menas, i detta sammanhang, med ett långsmalt skeddrag. Det klassiska gäddraget ABU Atom är ju, strängt taget, långsmalt eller i vart fall avlångt men knappast ett lämpligt drag att försöka kasta i motvind från kusten (även om det i och för sig skulle dra hugg om det kom simmande inom synhåll för en jagande öring).

Från vänster: Hansen Keel Tobis, Hansen Silver Arrow, ABU Garcia Seatrout, Kinetic (har inte namnet i huvudet), Landa Lukki och Hansen Stripper. Dragen är ordnade från mest kompakt (pilkliknande) till tunnast/bredast vilket innebär att betena till vänster lämpar sig för långa kast i motvind och relativt snabb hemtagning alternativt djupare fiske och dragen till höger fungerar bra vid fiske över grunda bottnar och relativt långsam hemtagning men är mer vindkänsliga. Dragen på bilden utgör ett rimligt sortiment med vilket i fickan man kan tackla de flesta förhållanden.

Min uppfattning är att långsmala skeddrag lämpliga för kustspinn efter havsöring är drag alltifrån vad som lika gärna skulle kunna klassificeras som kastpilkar till relativt tunnplåtiga drag av modeller som Toby och Jämtland. Bilden ovan visar (hoppas jag i alla fall) vad jag menar.