Kort sagt så verkar det inte bli något mer fiske detta år men jag ligger i startgroparna för såväl havsöringkampanjen som ett nytt försök att komma i kontakt med vätternlaxen.
Så det blir väl till att läsa sina julklappsböcker, lyssna på musik, dricka glögg och vad det nu är som anses vara så himla mysigt med den här tiden på året. Och så kan man ju begrunda att just dagarna efter en storm, när vinden och vattnet stilat sig men vattnet ännu inte helt klarnat, kan erbjuda suveränt fiske...
 |
| SMHI:s gula och orangea vädervarningar. |
En annan sak man kan begrunda är, att man bör ge sig ut och fiska när man har chansen...
På våra breddgrader är det ju, på gott och ont, ett faktum att det kommer en tid å året då mörker, menföre, snö och is och - inte minst - helgfirande och den sociala hysteri som är kopplad därtill lägger hinder i vägen för fisket. Då ägnar sig den kloke fiskaren åt det som kallas brasfiske. Någon brasa är inte nödvändig, men det handlar om att inomhus ägna sig åt fiskerelaterade sysslor som redskapsvård, betestillverkning, läsning av fiskelitteratur (och numera får väl även läsande på nätet och tittande på fiskevideor räknas hit) eller att bara, med en glögg eller något annat drickbart inom räckhåll, halvslumrande mnnas gångna fiskeäventyr eller drömma om kommande sådana.
En form av brasfiske jag gärna ägnar mig åt är att träna på att slå knutar (och att lära sig nya sådana). Efter säsongen har man ju alltid några nästan tomma linspolar som man kan använda till just detta och några få meter lina räcker till förvånansvärt många knutar.
Det gäller i alla fall den mer hantverksmässiga tillverkningen, särskilt den som utförs av enskilda sportfiskare som hoppas att själva fånga drömfisken på något av sina alster. Den industriella betestillverkningen styrs ju, som det mesta här i världen, av räknenissar ock kapitalister som inte har något annat mål med det de sysslar med än vinstmaximering.
Men de beten man inte, eller i vart fall sällan, hittar "på marknaden" är en helt annan sak. De är inte nödvändigtvis bättre än de masstillverkade varianterna, men de är mer intressanta. Enbart av den anledningen har jag samlat på mig en avsevärd mängd handgjorda sk jerk baits för gäddfiske trots att jag i princip inte ägnar mig åt den typen av fiske.
Kustspinn efter havsöring, däremot, är vad jag helst "offrar" min tid på och därför utgör havsöringbeten den övervägande delen av min betesarsenal. Som kustvobblaren "Stören". Den - 4 stycken i olika färger - köpte jag på Husbergs, på Svartbäcksgatan i Uppsala, när det begav sig. Dvs innan Husbergs lade ned vilket väl nu är åtminstone trettio år sedan. Jag har aldrig sett Stören någon annanstans och jag kan inte påminna mig att jag fiskat med dem, men kanske det är dags att ge dem en chans?
Själv har jag inget hopp. Det får, trots allt, finnas gränser för hur blåögd man kan vara och vid fyllda 67 är min gräns sedan länge nådd. En livstids erfarenhet har lett mig till slutsatsen att politiker, på det stora hela, är inkompetenta och/eller korrupta skitstövlar. Ju högre de lyckats klättra på maktstegen desto större skitstövlar är de. Det är därför individer som Vladimir Putin, Donald J Trump och Xi Jinping är världens mäktigaste män. Rätta mig om jag har fel.
Principen gäller generellt och globalt och det är därför inget av de globala problem vilkas lösning kräver vettiga politiska beslut - världsfreden, fattigdom och svält, klimatkatastrofen etc etc - kommer att få någon lycklig lösning. Däremot lär vi garanterat få se kärnvapen komma till användning. Igen.
Men lika gärna som att supa skallen i småbitar eller lägga sig ned och dö så kan man ju, även om det är hopplöst, fortsätta att bry sig. Så följ några av de obevekligt fortgående katastroferna via Deep Sea Reporter. Det gör i alla fall jag.
* * *
När
jag tittar tillbaka på året ser jag att mycket av vår rapportering
handlat om överfiske. Andra tidningar och tv har ägnat viss
uppmärksamhet åt Östersjön och strömmingen, men intresset i övrigt är
svalt.
Ändå pågår det en katastrof. Fisken i havet är inte oändlig – som vi
kanske har trott. Fiskar man upp mer än som hinner födas ny – då tar den
slut.
Därför kommer jag att fortsätta tjata om att vara besvärlig vid fiskdisken och på fiskrestaurangen.
Tack för att ni fortsätter att följa oss.
Lena Scherman
* * *
Den tvådelade niofotaren med rulle som bor i FiskeSkodans baksäte tar alltför stor plats så inför de instundande helgernas gotlandsvistelse så ska den förpassas till källarförrådet. Naturligtvis åker jag inte (en meter) utan utrustning i bilen så istället kommer en annan, teleskopisk, niofotare av samma fabrikat och med samma specifikationer att ta dess plats. Eller en mycket mindre plats, vilket ju är själva poängen med bytet.
Ersättaren blir ett teleskopiskt Ron Thompson Tyran, klassat 10-40 gram med en Penn Slammer 260. Möjligen får ett åttafots Fladen Vantage Classic Tele 10-30 gram med rulle också följa med (jag har hela serien av de spöna som köptes för att bo i bilen men av någon anledning hamnat på hatthyllan i hallen, vilket ju är idiotiskt eftersom jag aldrig fiskar i min bostad).
Sedan kan man ju, när man ser siffror som statistiken över trafiken på min lilla blogg det senaste dygnet undra hur mång utöver de 62 svenska träffarna som representerar fysiska individer.
Jag misstänker att majoriteten av träffarna från de högre placerade länderna är genererade av sk botar. Det är nämligen inte bara så att nätet numera mest är fyllt av skit utan en stor del av trafiken är helt artificiell. De stora, statssubventionerade, datorhallarna i norra Sverige är en skandal och internet borde, ur miljö- och klimatsynpunkt, förbjudas. I vart fall borde en genomlysning av dess energikonsumtion och nytta göras.
Det enda som är tillåtet och rimligt att fiska efter är havsöring. Skulle en lovlig sådan hugga någonstans mellan kustens alla fredningszoner får man ta upp den. Men bara den. Max en fisk 50 cm eller längre per dygn.
men torsk då? Nja, så här är - enligt länsstyrelsens hemsida - reglerna:
Från och med 2025 är förbjudet att bedriva riktat fritidsfiske efter torsk i vattnen runt Gotland. Förbudet gäller i hela Östersjön (delområde 22–32) och under hela året. En fångad torsk ska omedelbart återutsättas. Oavsiktlig fångst av torsk vid fritidsfiske efter andra arter i delområde 27–32, vilket inkluderar Gotland, får dock behållas.
Kort sagt så får jag fiska efter havsöring - hur mycket jag vill så länge jag inte behåller fler än en - och behålla alla de torskar som skulle råka hugga. Hmmm... Den senaste/sista gotlandstorsk jag haft på kroken högg när jag fiskade efter havsöring (det var många år innan 2025 och den fick gå tillbaka) men OM det nu skulle hända igen, hur länge kan jag - i god tro - hävda att jag inte avsiktligt fiskar efter torsk?
Givet att jag fiskar på ett ställe där det brukar finnas havsöring och med beten och på ett sätt som är adekvata för havsöringfiske men en torsk hugger. är det då OK att fortsätta? Om ytterligare en torsk skulle nappa, är då gränsen nådd? Och spelar det någon roll i sammanhanget om jag fått eller haft kontakt med en öring?
Till skillnad från de som fiskar med trål och nät har ju spöfiskaren kontroll i realtid över sina fångster och sitt samvete.
Pilkarna på bilden - sextiogrammare - har jag tänkt använda först nästa år. På programmet står något eller några försök på Vätterns lax och om gud är god och brallorna håller blir det även någon norgeresa.
Pilkarna var när jag köpte dem tacklade med en hjälpkrok (assist hook för er icke svenskspråkiga). Den tyckte jag var dels för liten och dels monterad på en alldeles för kort tafs. De bristerna har jag åtgärdat (och originalkroken syns överst i bild). Utgå aldrig från att de beten du köper är, från fabrik, optimalt riggade för det fiske du tänker använda dem till. Krokar är mest något de skickar med. Ungefär som skjortknappar... De aktre knapparna tänker jag byta ut mot enkelditon.
Den betestyp jag använder mest är mjukisbeten riggade på någon typ av jiggskalle eller dropshotrigg. Utom, av någon anledning, när jag kastar efter havsöring längs kusten. Då är det fortfarande gamla beprövade skeddrag, kastpilkar och kustvobblare som kommer fram. Men nu ska det bli ändring på det. Inte så att jag tänker pensionera mina Vicke, Sandgrävlingar och Gladsax, inte heller mina Salar eller Jämtland, men nu ska även mjukisar som de på bilden ovan ges en sportslig chans. Såväl tacklade som jiggbeten som släpade efter bombarda..
Jag ska även leta fram de Senko jag köpte för något år sedan och se om inte de kan locka till hugg. De ser inte mycket ut men fångar tydligen bra, åtminstone utomlands.
Smarta knutar får en sportfiskare aldrig för många av. De här hade jag kanske kunnat lista ut på egen hand men nu slapp jag. Vi svenskar - i vart fall min generation...- präglade av ABU och Napp och Nytt använder sällan extra sänken och än mer sällan agn men för de/oss som gör det är de här knutarna mycket praktiska.
På sitt kustspinnspö behöver man ha en rulle. Den kan vara av haspel- eller multiplikatortyp. Till sportfiskesvenskans mer idiotiska egenheter hör att vi kallar multiplikatorrullar för spinnrullar och den rulltyp som på engelska heter spinning reel för haspelrulle.
 |
Spinning reel.
|
 |
Spinnrulle. Den i vårt land absolut mest använda typen av rulle är haspelrullen och det finns få skäl att istället använda multiplikatorrulle. Haspelrullen är mer användarvänlig och gör jobbet lika bra. Förr ansågs multirullar vara bättre lämpade för tyngre fiske än vad haspelrullar var men det hängde nog mera samman med att dåtidens multirullar var mer eller mindre odugliga till att kasta lätta beten med. Idag har båda rulltyperna utvecklats och det finns multiplikatorrullar som kan användas till lättare fiske och det finns haspelrullar som klarar hur tufft fiske som helst. Så på det stora hela är det en smaksak vilken typ av rulle man väljer. Själv använder jag båda rulltyperna men till den absolut övervägande delen haspel. Det främsta skälet till att jag ibland använder multi är ergonomiskt. Vid långa fiskepass är de skönt att ibland byta arbetsställning.  Storleksmässigt så klarar man det allra mesta av vårt svenska kustfiske med en haspelrulle i 4000-storlek med några extra spolar med olika linor.. Egentligen behöver man inget annat. |
Trista fakta, eller ett trist faktum, är att jag i somras fångade en liten makrill. Hur mycket mer intressant är det då, att jag sånär fångade en Mahi Mahi, Dorado eller Guldmakrill? För jag var ju där! På plats och med en krok i vattnet, vid Lysekil, samma vecka som man siktade Mahi Mahi där. Jag blir darrhänt och kallsvettas bara vid tanken på hur nära det var.
Nå, nästa år lär det (den globala uppvärmningen) vara ännu varmare i vattnet längs bohuskusten och alltså ännu större chans att där komma i kontakt med Mahi Mahi. Om Gud är god och skorna håller så kommer jag att vara där. Köper man ingen lott kan man inte vinna. Och nu vet jag hur man rensar en sådan där fisk.
Hur som helst, att jag var i närheten av att fånga en Mahi Mahi är årets, hittills, häftigaste fiskeupplevelse för min del.
