Om det har med åldern att göra vet jag inte, men oavsett klimatförändringen så känns vintrarna allt tyngre och tyngre. Kyla, snö och is men framförallt bristen på dagsljus gör mig allt tröttare för varje år, men nu känns det som om ännu en vår är om inte här så i vart fall i faggorna. I går visade termometern 12 plusgrader och i skymningen kunde jag njuta av fågelsång som sipprade in via det på glänt stående köksfönstret.
Även i Trondheim är det, av bilderna från herrarnas femmil att döma, vår snarare än vinter och hur spåren kommer att vara i morgon när damerna ska åka ska bli spännande att se. Eller inte. För nu, äntligen, har fiskesuget börjat ge sig till känna och mycket talar för att jag packar ränseln redan i kväll och kanske kokar morgonkaffet ute det fria. Frågan är om jag i så fall är vid något av mina öringställen eller om jag ska fresta gäddan med den vobblare jag bytte krokar på medan jag tittade på Poromaas kamp med norrmännen.
