#1! - Kandidat 3

 

Kandidat nummer 3 blir ännu en mjukis, nämligen Relax Kopyto i färgen motor oil. Storlek som på bilden (#3, 7,8 cm, 7 gram) och monterad på en rund sjugrams jiggskalle. Den här mjukisen är vad jag kallar en viftstjärt (paddle tail), dvs att den har en tvärställd stjärt som vid hemtagningen viftar från sida till sida. Därigenom får betet en inbyggd rörelse som ska påminna om en simmande fisk. om den gör det kan man diskutera. Jag har sett tusentals bytesfiskar simma i olika farter men aldrig sett någon vifta med stjärten på det viset. Men fångar fisk gör den. I alla fall abborre...

Färgen? Tja, motor oil har kommit att bli mitt öppningsbud vid abborrspinn på ostkusten och det är sällan jag fått anledning att byta till någon annan färg. Inte heller gäddorna dissar färgen. Däremot måste jag erkänna att jag inte ens testat hur det här betet fungerar på västkusten (men det skulle förvåna mig om det inte gör så). 

Allt var inte bättre förr

En sak som är bättre idag än förr är multirullen. I min ägo har jag ett antal sk levelwinds av fyrtiotalsmodell (de hade sett ut ungefär på samma sätt sedan det förra sekelskiftet) och de är förvisso välgjorda och hållbara men betydligt knepigare att hantera än vad en modern lågprofilare är. Dels saknar de kastbroms (centrifugal- eller magnetbroms) och dels saknar de slirbroms. Varken spolen eller linspridaren är frikopplingsbara, så vid kast är hela rullens mekanik engagerad, linspridaren går fram och åter och veven roterar baklänges (vilket kompenserar för avsaknaden av bromssystem i egentlig mening). Roterar bakåt gör veven också om man skulle tappa greppet om den när en fisk rusar (och det fångades stora såväl gäddor som laxar med sådana här rullar när det begav sig).

Naturligtvis kan man fiska med en sådan här rulle. Eftersom det rör sig om kvalitetsprodukter av hög mekanisk kvalitet så fungerar en sådan här rulle lika bra idag som den gjorde då och det ger onekligen ett visst perspektiv på hur det var att idka spinnfiske då, på farfars eller farfars fars tid och det särskilt om man använder ett tidstypisk stål- eller splitcanespö. Spöna har  förresten också blivit bättre...

 

Trogna följeslagare

När man ger sig ut och fiskar måste man förvara alla småprylar på ett praktiskt sätt. För oss som fiskar från land är boxar inte särskilt användbara utan det får bli ryggsäck eller axelväska. En bra sådan blir en trogen följeslagare under fisketurerna (och glöm inte matsäcken!). Genom åren har ett antal sådana passerat revy. Här är några av dem.

 

Grön smärting är en klassiker. Här är en av mina favoriter med snygga läderdetaljer.

 

Min nyaste (julklapp -24) och finaste fiskeväska. Från Hardy´s. Perfekt för söndagsturen.

 

En lågprisvariant (från DollarStore) som gjort god tjänst i flera år och fortfarande gör så. Rymlig och lättburen, termosfickor på sidorna. En favorit. 198 kr kostade den...

 

En av mina äldsta fiskekompisar. Fick den i namnsdagspresent av min pappa när jag var elva eller tolv år. Nött och lagad men lädret håller fortfarande.

 

Den här väskan med en stor nätficka på locket är en kul variant och jag hade glädje av den under en säsong men därefter är den mystiskt försvunnen...

När jag skrev att boxar inte var funkis för landfiske var jag litet för snabb. När jag metar gör jag det ofta från min fina låda (skrylla, om man så vill) från franska Decathlon. Mycket bekväm och rymmer alla krokar, sänken, flöten, agn och all mäsk (en liten plastbalja ingår) man rimligen kan behöva under ett pass. Stilig är den också. Teoretiskt är den naturligtvis lika användbar för spinnfiske. Hmmm...

 

Fredagsbio - UL och artjakt

Två trender jag gillar inom sportfisket är UL och artfiske. Här kommer litet inspiration! Och minns ni LRF?

 

 

 

 

 

 

 

#1! - Kandidat 2

Min andra kandidat blir en spinnare och inte vilken spinnare som helst. Mepp´s Aglia torde vara såväl den mest sålda som den mest kopierade spinnaren och förklaringen till det är att den är... bäst? 

Mest användbar är Aglian i storlek 3 som väger 6,5 gram. Tillräckligt tung för att, med rätt utrustning, medge hyfsat långa kast. Tillräckligt liten för att en bäcköring ska ta den, perfekt till abborre och tillräckligt irriterande för att utlösa gäddhugg. Kort sagt så hugger all rovfisk på spinnare (och det även om de, som den gula mjukplastjiggen,  knappast imiterar någor som naturligt ingår i fiskens meny).

Vad gäller färgen så får det bli koppar med röda prickar. Den har alltid fungerat bra för mig. Rött lockar alltid abborre och i fjällvatten är koppar och rött ett säkert kort.

Tysk grundlighet

Den här videon är intressant. OM du använder det tyska ljudspåret. Det för amerikaner innehåller ungefär hälften så mycket information och en del hårresande fel. Till exempel får de som lyssnar på engelska veta att en viss vobblare har två tums djupgående (vilket man ju ser är orimligt) medan des som lyssnar på originalljudet får veta att djupgåendet är två och en halv meter... 

Så damma av skoltyskan och ge Uli Beyer en chans att dela med sig av sina kunskaper om hur man fiskar med vobblare. 

#1! - Kandidat 1

Nu är det dags för nomineringen av kandidater och jag börjar med en mycket stark sådan, en gul single tail twister - eller slingerbult - monterad på en sjugrams jiggskalle. Med det här betet vet jag att jag kan fånga fisk i så gott som alla vatten. Det kan fiskas i ytan, på bottnen eller i frivattnet. 

Det här är det bete som inledde mjukisarnas segertåg här i landet. Varför just den gula färgen vet jag inte, men den fungerar även om den inte liknar något som, såvitt jag vet, simmar i svenska vatten. Visst, man kan lika gärna välja en vit eller chartreusefärgad slingerbult eller om man nu råkar ha någon annan färg man tror benhårt på, men för min del blir det en gul.