Inte glas men ändå

Snart är det höst igen! Eftersom jag ogillar trängsel och jolm ser jag fram emot folktomma stränder, hög klar luft och kallnande vatten. Snart är det dags att åter ägna sin lediga tid åt att stå där och filosofera över varför havsöringen inte hugger.

I år ser jag särskilt fram emot att få testa det spö jag ropade in på auktion i vintras, ett 10´6´´ Lamiglas #8-9 som jag försett med en fighting butt (så nu är det 10´8´´). Balanserar fint en rulle som - på bilden - J.W. Youngs & Sons 1530 eller en Medalist 1498. Trots namnet Lamiglas är klingan av grafit men aktionen är mer åt glashållet, dvs old school.

Plastic Fantastic 12

Plast har präglat vår vardag så länge nu att plastprylar kan vara såväl klassiska som vintage. Det gäller i högsta grad wobblern Swim Whizz. Designad av Homer Leblanc lanserades den (på amerikamarknaden) 1956 som ett bete för muskelunge. Exakt när den importerades till Sverige känner jag inte till men jag misstänker starkt att "gäddprofessorn" Leif Engström var inblandad. Hur som helst så var han ansvarig för att här i landet popularisera Swim Whizz som gäddbete. Värre saker kan man ha på sitt samvete.

Fortfarande är en 15 centimeters Swim Whizz ett säkert kort om det är gädda som ska fiskas och de färger som syns på bilden ovan är bra utgångsbud om fisket bedrivs längs ostkusten. Den gäddfärgade nederst är förmodligen det bete jag fångar flest furusundskrokodiler på och en gång har jag tvingats tömma den på vatten, låta torka och sedan laga efter att en av de större helt enkelt punkterat den.

Kännmete 2

Den numera något skamfilade Svenska Akademien är måhända ingen auktoritet när det gäller fiske men dess ordbok får betraktas som en rikslikare när det handlar om det svenska språket. Ordet kännmete hittar man inte där men akademien tycks vara bekant med uttrycket (att) meta på känn och har följande att säga om detta:

KÄNN ɟän4, n. oböjl.

Etymologi

1) fisk. i uttr. meta (mete) på känn, meta (mete) med (kort, styvt) spö utan flöte men med tungt sänke (varvid man känner, då fisken nappar); jfr KÄNNA 8 a. SvJordbrB SötvFisk. 270 (1922). Om hösten, då man håller till på djupare vatten, metar man på känn. Landsm. 1926, s. 40.

Den troligaste förklaringen till att mete på känn enligt akademiens uppfattning uteslutande bedrivs på djupt vatten (med kort, styvt spö och tungt sänke) torde vara att det skrivits beklagligt litet, åtminstone fram till 1020-talet, om svenskt fiske och dess metoder. Så oavsett innehållet i SAOB är kännmete ett ord (googla gärna) och kan med fördel bedrivas även med längre spön, utan eller med lätt sänke och på grunt vatten eller som ytfiske. Så nu vet akademien och böoggens läsare det.

Kännmete

När jag var grabb metade vi ibland utan flöte och lätt eller inget sänke. Ofta var betet bröd eller mask men ibland knöt man på en fluga. Ofta fiskade man på fisk man såg från bryggan (eller varifrån fisket nu bedrevs) men ibland släppte man, på chans, ned sitt bete där man trodde att en fisk kunde stå gömd. Kännmete kallade vi metoden. 

I den fransktalande delen av kontinenten kallas samma metod, i vart fall när den bedrivs i strömmande vatten och efter öring, för toc. Att du antagligen inte hört talas om den beror på att den inte praktiseras i USA. Brittiska metare praktiserar ibland free-lining (och det gör man även här i Sverige, oftast med på ytan flytande bröd som bete efter id eller färna). Att jag vet att den kallas toc kommer sig av att jag köpte ett trevligt teleskopiskt metspö från franska Decathlon och när jag letade mig in på deras franska hemsida(tänk att man faktiskt kan ha nytta av sin knackiga skolfranska!) fann att spöt rekommenderades till just toc varpå jag grottade vidare tills jag utrönt att det betydde kännmete.

Kanske var vi föregångsmän (eller pojkar), jag och mina kompisar då för ett drygt halvsekel sedan? Men förmodligen inte. Säkert har det fiskats på detta vis i hundratals, ja kanske tusentals, år. Rimligen måste ju metet ha uppfunnits först och tillbehör som sänken och flöten först senare. Sensmoralen (om det nu finns en sådan) i min lilla betraktelse är att man inte ska krångla till det i onödan. Det är ju annars lätt gjort när det finns så mycket fin utrustning att tillgå. Ju enklare desto bättre är en regel som nästan alltid håller streck när det gäller fiske. Visst är det kul med avancerade tackel och sådant som sänken och flöten behövs ibland men det finns ingen anledning att komplicera sitt fiske med dem när de mest är i vägen.

Det trevliga metspöt heter Caperlan Riverway V500 och finns i längderna 450 resp 550 cm (och är dessutom justerbart i längsled, dvs kan fiskas kortare). Metoden som sådan kräver dock ingen specialutrustning (förmodligen ännu ett skäl till att man inte hör talas om den).

Fiber

Hoppstavar görs av två olika material, kolfiber eller glasfiber. Precis som fiskespön. Vilketdera som är bäst kan man diskutera. Odiskutabelt är att den som hoppar högst i världen (och sedan några minuter är såväl världsmästare som innehavare av det nya världsrekordet 6 meter 21 centimeter), Armand Duplantis, använder glasfiber.

Med kolfiberstav klarade ingen att hoppa 6 meter.

Det går åt helvete

Östersjön är, åtminstone globalt sett, ett litet problem. Dessvärre är det så, att de politiker som inte klarat av att förvalta detta lilla innanhav knappast är bättre skickade att hantera just globala problem. Som, tex, den pågående klimatkrisen. Så vi kan lugnt se fram emot att alla de konsekvenser politikerna vid sina stora konferenser varnat för och försökt ge intryck av att de vidtar kraftfulla åtgärder för att avvärja kommer att drabba oss och det förr och kraftigare än vi anar. Vi är torsk, lika torsk som den som en gång simmade i Östersjön, där också vilket nu även erfarna politiska kommentatorer börjar inse. Men precis som ryssarna låter sig ledas av Putin (och därför inte kan undgå ansvar för vad som pågår i Ukraína) låter vi oss ledas av narrar och är därför medansvariga för det helvete som redan håller på att drabba oss. I det korta perspektivet är bensin- och elpriserna viktigare för oss än att isen smälter i Grönland och långsiktigt tänkande är vi inte kapabla till, vare sig som politiker eller väljare.

Churchill lär ha sagt att det starkaste argumentet mot demokratin är ett fem minuters samtal med en väljare. Han lär också ha sagt att demokrati ät det sämsta styrelseskicket, bortsett frön de övriga kända. Men problemet är inte demokratin, det är mänskligheten. Att vara mänsklig är ju att vara ofullkomlig men det borde finnas gränser för hur usla vi är.

Surt

Om surströmming kan man tycka. Eller inte. Oavsett om man hör till den skara som uppskattar denna särpräglade delikatess bör man bekymras över att surströmmingstillverkningen tycks vara på väg att gå i graven. Detta då det helt enkelt, efter decennier av närmast systematisk misskötsel av Östersjön, inte länge finns tillräckligt med tillräckligt stor strömming. Det som skett och sker är kriminellt men eftersom de ansvariga är vår politiska ledning kommer naturligtvis inget ansvar att utkrävas.