Mitchell Spool Concept

Min tjugokronorsrulle - Mitchell MC40

Att jag gillar gamla Mitchell haspelrullar - C.A.P., 300, 308, 306 mfl i Frankrike tillverkade modeller - känner alla som läser den här bloggen till. Men jag har även ett gott öga till de kinatilverkade mitchellrullar som hör till familjen Spool Concept. Bakbromsade haspelrullar i grafit (plast) med ett smått genialt spolsystem.

En av mina Mitchell Punch 400

Jag vet inte exakt när de är tillverkade (och det är lögn att hitta vettig information därom på nätet) men förbaskat trevliga rullar för ordinärt haspelfiske och mete är de. Den första jag sprang på låg i en låda i en second hand-butik med en prislapp på vilken det stod 20:-. Bortsett från att den var rejält smutsig verkade den vara i princip i nyskick och när jag diskat den i Yes och ljummet vatten såg den oanvänd ut. Med det fyndet - en MC40 - var mitt intresse väckt och jag har genom åren plockat på mig en rad olika modeller inom familjen Spool Concept, alla i storlek 4 med valfritt antal nollor efter..

Mitchell SCX 400

Storlek 4(00) innebär, har jag lyckats utröna, att rullen är lämpad för (monofila nylon-) linor i dimensioner 0,12 mm - 0,30 mm och det finns en djupare spole som tar 200 meter 0,24 mm och en grundare (match-) spole som rymmer 100 meter 0,16 mm.

Spool Concept innebär att själva spolen är minimal och med bajonettfattning sätts på själva rullen

Glöm inte Abumaticrallyt på lördag!

Själv kommer jag att delta med en  (eller två) Abumatic 120. Den lilla opretentiösa rullen med rödeloxerad kåpa och förinställd Synchroslirning är min favorit bland ABU:s klassiska inkapslade rullar.

Hur man sköter sin haspelrulle

Mycket redigare eller enklare än vad Daiwa framställde det i den lilla trycksak som följde med deras Black Gold (den ursprungliga serien) kan man knappast lära ut vad som krävs för att hålla en haspelrulle i gott skick. Ingen vet ännu hur gammal en BG som får detta minimum av omsorg kan bli.

I översättning handlar det om att efter avslutat fiske lossa på slirbromsen, skölja av rullen i sötvatten och låta den torka. Och skulle man ha lyckats få sand eller annat i rullen så ska den ovillkorligen bort (vilket var lätt på den tiden då rullarna var servicevänliga).

Löpande funktionskontroll av bygeln och lintrissan. Regelbunden smörjning (med tunn olja) av dessa och övriga yttre rörliga delar och någon gång då och då nytt fett till drev och invändiga rörliga delar. Svårare är det inte, eller var det åtminstone inte, men många av dagens rullar är - precis som bilar och annat - konstruerade så att normalanvändaren inte bör hålla på och skruva med dem.

Lost and found

För en himla massa år sedan (10?) köpte jag två stycken billiga UL-rullar på Dogger för, typ, 99 kr/st. För några (5?) år sedan flyttade jag. Den ena rullen har jag alltid haft koll på men den andra har, tills idag, varit förkommen. Kanske (uppenbarligen) borde jag städa oftare?

Det roliga med denna lilla rulle av fabrikat Shakespeare är annars att den är förvillande lik deras Sigma 25, en på sin tid epokgörande rulle som (sigmaserien) alltjämt är stilbildande.

Record?

Jag är, som Karl-Bertils far uttryckte saken, kanske inte den rätte... Men hur mycket jag än uppskattar gamla, välbyggda, rullar blir jag förvånad när andra entusiaster öppnar sina plånböcker och är villiga att betala femsiffriga belopp. Man får väl se det som ett kvitto på att det var bättre förr? 13.900 kr, efter 35 avgivna bud, är rullen till vänster uppe i (på tradera) med över ett dygn kvar av auktionen. Suktar du efter en fabriksny ABU Cardinal 3 i originalkartong och har du bortåt 20.000 spänn som bränner i fickan så vet du... En ruggigt bra rulle är det, även om jag själv tycker att den identiska 33:an är snyggare.

Tänk om kapitalisterna som idag äger varumärket ABU fick för sig att relansera denna kultrulle? Verktygen lär finnas kvar (i japansk ägo). Vad skulle de nya rullarna i så fall kosta? Och hur skulle samlarvärdet på rullar som den på bilden påverkas?

För mig, som värderar rullar och annan utrustning som just utrustning, är frågor som de ovan rätt ointressanta. Detta sagt anser jag att värdet av en rulle som Cardinal 3/33 i nyskick är betydligt högre än nypriset på någon av de rullar som är av årets modell.

Hur var det nu Oscar Wilde sa? "A cynic is a man who knows the price of everything, and the value of nothing.” Det citatet är intressant inte minst eftersom det återspeglar hur man tänkte innan den fundamentalistiska kapitalismen blev världsreligion. Innan det fanns och erkändes andra värden än marknadspriset. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det var bättre förr.

Fiske 3

Minns ni - ni som var med på den tiden då ABU delat in det svenska sportfisket i numrerade klasser - Fiske 3? Den tiden då Napp och Nytt var Bibeln. Fiske 3... Saltstänkta klippor, tunga torskar och långrusande laxar var (och är) de bilder som framkallas för min inre syn. För mig och de allra flesta, vi som fiskade i de lättare klasserna Fiske 1 och Fiske 2, var det något spännande, mytiskt, jag nästan overkligt med den röda etiketten med trean. Spinn- och haspelfiskets tungviktsklass. Tvåhandsspön, grova linor och beten som kunde väga 60 gram eller mer.

För mig, haspelfiskare, var det Cardinal 77 som utgjorde själva sinnebilden för detta tuffa fiske. En fin rulle som fortfarande fungerar lika bra till det den är avsedd för, åtminstone för oss som fortfarande fiskar med nylonlina.

A la francaise

Jag vill inte kalla mig frankofil generellt (även om jag läste franska som B-språk och tyska som C-språk som det hette på den tiden) och grodorna har onekligen lyckats bra med många olika saker från rödvin till haspelrullar och det går inte att bortse från att Frankrike är ett av Europas största och i många avseenden mest betydelsefulla länder. Frankrike (och Europa) är, på det stora hela taget, märkligt förbisedda i denna USA:s 51:a delstat som kallas Sverige. 

När det gäller fisket finns det dock så mycket franskt att gilla att jag skulle kunna acceptera att bli kallad fiskefrankofil. Nyligen har jag hämtat ett paket (från Spanien) med franska (från Indonesien) beten. Sju förpackningar (à 25 st) Ragot Raglou.

Mina Raglou kommer mest att bogseras bakom en lämplig bombarda utom de dagar jag har min franska keps på mig då jag fiskar med Buldo, nynnande La Mer...

Dessa sex färger i storleken 105 mm plus en förpackning av den limefärgade/självlysande i storleken 65 mm är vad jag beställde.

Nu är jag laddad inför inte bara mitt havsöringfiske utan även för en förestående tur till västkusten och (om det ordnar sig med covideländet) sensommarens norgeresa. Förresten räcker nog 175 Raglou längre än så.