Hur suveräna är de?

Nu har suveränerna anlänt. Visst verkar de vara fina rullar och visst är det intressant att äga några av de sista (?) svensktillverkade haspelrullarna men jag vet inte om jag är sååå himla imponerad. Den ena rullen verkar behöva ett nytt IAR-lager (eller så räcker det med rengöring och ev smörjning). Nå, hur som helst så kommer jag framöver att plocka ner rullarna i deras beståndsdelar, göra rent dessa, smörja och återmontera. Sedan blir det fälttest. Sedan får vi se hur imponerad jag är. Ännu har de inte detroniserat mina japancardinaler (C4 mfl).

60 % färre?

Enligt WWF har, globalt, antalet ryggradsdjur de senaste fyra decennierna minskat med 60 %. Fiskar är ryggradsdjur. Hur det är globalt vet jag inte men spontant är jag beredd att rakt av köpa att de fiskbestånd jag fiskar på reducerats med 60 %. Minst. För mina fångster idag är inte hälften av vad de var då, för fyrtio år sedan.

Måste man kasta långt?

Vi som fiskar havsöring längs kusten vill ofta kunna kasta riktigt långt. Men många gånger hugger fisken på väldigt kort håll, alldeles intill strandkanten. Så det kanske är meningslöst med långa kast?

Naturligtvis inte. Fisken kan finnas var som helst, en eller hundra meter ut. Därför ska man alltid fiska av grundvattnet noga INNAN man vadar ut, för det kan ju finnas fisk där som man effektivt skrämmer bort om man plumsar i och vadar ut tills man står  till midjan i vatten innan man börjar kasta. Sedan, om det inte nappar på grundvattnet ökar ens chanser att hitta fisken med den yta man täcker med sina kast och där är varje meter viktig.

Ser du någon stå på stranden eller bara någon meter ut i vattnet så vada inte förbi honom! Det är synnerligen ohyfsat. OCH korkat.

Ett charmant ekipage

Den trevliga haspelrullen Shimano Exage 4000FD har jag redan utgjutit mig om. Till havsöringfiske föredrar jag fortfarande monofil nylonlina och Damyl Tectan Power Trout System (det är inte jag som hittat på namnet) 0,25 är en av de bästa linor jag kommit i kontakt med. Den är överdragen med fluorocarbon vilket ska göra den mer eller mindre osynlig i vattnet och ge den en högre tälighet mot nötning. Själv har jag ingen aning om hur osynlig den är för fisken men den verkar förbaskat hal och glider som en oljad blixt - och ljudlöst! - genom spöringarna. Enligt tillverkaren ska den hålla 6 kilo och det är mer än tillräckligt. 

Gladsaxwobblern behöver ingen närmare presentation. Notera att trekroken är utbytt mot en enkeldito. Spöt är ett Shimano Stradic Sea Trout, 9'10'' långt och klassat för betesvikter 8-32 gram (vilket bör innebära att idealvikten ligger runt 20 gram). Det här är ett spö i 3000-kronorsklassen (och det är det värt även om man, som jag gjorde, kan hitta det betydligt billigare). Aktionen är djup, närmast helaktion, och påminner om den hos mina handbygggda RST-spön. RST-spöna är lättare klassade men har ändå mer spänst i klingan. Förmodligen är det, bland annat, därför de är väsentligt mycket dyrare. Ser man till "bang-for-the-buck vinner stradicspöt, men pengar är inte allt här i världen. För som vill ha en riktigt läcker "combo" till havsöringfisket är det här en klockren rekommendation.

Den som funderar över matchningen mellan rulle och spö så är min uppfattning att den är närmast perfekt. Att spöt är dubbelt så dyrt som rullen är som det ska vara, det är på spöt man ska lägga sina pengar. Viktmässigt är 4000-rullen precis lagom för att balansera 10-fotsspöt och använder man, som jag gör, nylonlina är spolens kapacitet också alldeles lagom.

Uppgivet

En inställd spelning är, enligt Ulf Lundell, också en spelning men detsamma gäller inte fiskepass. Man måste åtminstone göra ett ärligt menat försök innan man viker ner sig för att det ska räknas. Det gjorde jag igår. Nio sekundmeter lät inte alltför avskräckande och det lovades ju åtminstone några plusgrader. Inte heller avskräcktes jag att radiovarningarna att bilister med sommar däck (till vilka jag fortfarande hör) borde hålla sig hemma. Så jag körde upp till Fogdö, tog mig ner till stranden och gjorde något tiotal kast i den hårda vinden (om medelvinden var nio sekundmeter så var det åtminstone det dubbla i byarna). Jag såg en havsörn, majestätiskt och till synes oberört, manövrera i den hårda motvinden och en svan , med mycket plask, lyfta i samma vind. Så kom plötsligt byar med snöblandat regn från havet och då började jag tänka på hemfärden och mina sommardäck. Kort sagt: Jag gav upp!

I väntans tider

Länge har jag stått emot men till sist följde jag Oscar Wildes rekommendation och föll för frestelsen. Så nu väntar jag på leverans av två stycken ABU Suverän haspelrullar. En 2000 och en 4000. Det fick bli min försenade sextioårspresent och min tidiga julklapp till mig själv. Frågan är vad jag ska göra sedan. Är de så bra som mr Hawk säger så kanske det blir till att sälja av resten av rullarsenalen... Med några få undantag. Det vore en tanke. Kanske rensa även i spögarderoben? Och använda pengarna man får in till en (eller några) fiskeresor? Tål att tänka på, men först ska vi se om Suveränerna håller måttet.

Fiskarknep

Fiskarknep, eller angler tricks som den tyska originaltiteln lyder, är en liten bilderbok som kom ut 1974. Samma år fick jag ett exemplar av onkel Dagobert och tante Ulla. Boken ger en fin inblick i det tyska (kontinentala) sportfisket som det såg ut i början av sjuttiotalet. En svensk gläds kanske mest åt att den fina rulle som pryder omslaget är en ABU Cardinal 66.

Bilderna, tagna av fotografen Paul Parey, är i svart/vitt och texten, av Ekkehard Wiederholtz, är... tysk.

I boken får man lära sig små knep av varierande halt och användbarhet och ämnena spänner över allt från hur man balanserar ett spö till hur man räddar drag som fastnat i höga trädgrenar.

Ett av mina favorittricks är det om en vadarstav med klyka som kommer väl till pass när man, iförd vadarstövlar, ska genomkrypa (durchkriechen) ett taggtrådsstängsel. Boken kan beskrivas som en dåtida motsvarighet till hundra disparata youtubeklipp om varierande ämnen med fiskeanknytning.