Men ordet landlax har jag svårt för. Laxen finns väl i sjön? På land kanske den hamnar men när den gjort det är ju fisket, definitionsmässigt, över? Jag antar att det gräsliga ordet kommer sig av att fisket bedrivs från land och att vi är för lata för att säga laxfiske från land. Istället säger vi landlaxfiske eller, i värsta fall, att vi fiskar landlax. Ibland behöver man inte ens importera uttryck för att fördärva vårt vackra modersmål...
Just nu noterar jag att det råder stiltje på några av de bloggar jag med intresse följer (se länklistan) och jag hoppas att det bara är tillfälligt och att allt är väl med er som skriver dem. Eller är det så att ni bara postar inlägg när ni tycker er ha något vettigt att säga? Hmmm... Hur f*n skulle man då hålla liv i sin blogg?
Nu är vi redan i en tid då dagsljuset bara varar åtta timmar per dygn och ändå så går vi mot mörkare tider. Det är inte så länge sedan vi (i alla fall jag) stönade över värmen men nu är det dags att lägga på vinterdäcken. I butikerna har jultingeltanglet redan dykt upp och om två månader kan man säkert köpa semlor, vissa tycker uppenbarligen inte att tiden går fort nog... Men det gör den.
Fortfarande är det mer än drägligt att vara ute och fiska även om man nu uppskattar kaffet lika mycket för värmen som för stimulansen och smaken. Till nästa helg måste jag leta rätt på mina torgvantar för idag kände jag mig kall om fingrarna när det var dags att plocka ihop grejorna.
Det är en himla tur att man har fisket. Det gör att man kommer ut varje vecka och att man utsätter sig för saker - som att bära grejor och klättra på klippor - som en förnuftig människa annars skulle undvika. Eller som en förnuftig människa skulle tvinga sig att genomlida på ett gym.
En kniv hör till fiskeutrustningen. Det allra mesta klarar man av med en liten kniv, åtminstone så länge det inte handlar om att klyva ved eller filéa fisk. Själv brukar jag ha med mig två knivar. En slidkniv i eller på ryggsäcken och en fickkniv. Den här lilla rackaren, som hängt med i tio år eller så, är en av mina favoriter. Billig och till stor del bestående av plast men bladet är mycket vasst och användbart. Dessutom kan jag öppna och stänga den med en hand vilket ofta är en fördel.
Kustfisket efter havsöring kallas ofta de tusen kastens fiske eftersom det kan vara väldigt glest mellanhuggen och bompass är vanliga. Naturligtvis kan man, de dagar allting stämmer och man är på rätt plats vid rätt tillfällen få uppleva en sk huggsexa, men på det stora hela taget är tålamod en viktig del i havsöringfiskarens mentala utrustning.
Lika viktiga är koncentrationen - att inte stå och halvsova när det smäller - och noggrannheten. För det vore naturligtvis mer än värdelöst att ha satsat timmar och dagar för att sedan missa hugget när det kommer eller tappa fisken för att man slarvat med sin utrustning.
De vanligaste utrustningsslarven är dåliga knutar och nött lina. Det senare hänger samman med de många kasten. Ju fler kast man gör desto mer nöts linan mot stenar och annat. Den kan även försvagas när man drar loss bottennapp. Att kontrollera i vilken kondition de yttersta metrarna av linan är när man väl kommit hem eller när man ska ge sig ut är gott och väl om man inte får någon fisk. Annars bör man göra det betydligt oftare, dvs upprepade gånger under varje fiskepass.
Använder man, vilket jag gärna gör, genomlöpsdrag finns en lömsk fälla, nämligen att knyta linan direkt i en rund fjäderring. För det mesta går det väl, men risken finns att linan arbetar sig ned mot fjäderringens öppning där den kan skadas mot den ibland vassa metallen. Då är det faktiskt bättre att knyta kroken direkt i linan. Andra alternativ är en solid metallring mellan fjäderringen och linan eller en avlång fjäderring (se bilden ovan av vilken även framgår att det är enkelkrokar jag använder).
Vad gäller genomlöpsdragen har jag velat mellan att tackla upp dem hemma och att knyta på dem på plats men nu har jag fastnat för det senare. Visst, det tar kanske en minut att byta drag men de är så mycket behändigare att transportera utan tafs och krok. En liten ask eller påse med lekanden, krokar plastpärlor och vad man nu använder tar nästan ingen plats och det gör inte heller en liten spole med FC- eller monofil nylon i 0,40-0,45 mm. Ett halvdussin "nakna" genomlöpare ryms lätt i byx- eller jackfickan (eller vadarnas bröstficka).
Det som sätter gränserna är betets vikt och luftmotständ, faktorer som i sin tur får vägas mot bombardans vikt, tafsens längd och de kastlängder man behöver. Det säger sig självt (?) att det inte fungerar särskilt bra att kasta ett 40-grams Koster med en 20-grams bombarda (och det är heller ingen idé att ens försöka eftersom man kastar ett sådant drag bättre och längre utan extra påhäng). Kort sagt så är det små och lätta beten som kommer i fråga.
Så fort man använder ett bete som är större eller tyngre än en normal streamer så blir det hela smidigare om man inte använder en alltför lång tafs. Många kör ju med 12-fotsspön och tafsar lika långa som eller länge än spöt. Teorin bakom detta är att havsöringen är så extremt skarpsynt, skygg och (möjligen) intelligent att den genast genomskådar fiskarens list om den ser bombardan och kan koppla den till betet. Det är naturligtvis nonsens. Havsöringen har visserligen god syn men är lika dum som andra fiskar och många bombardafiskare kan vittna om hur jagande öring huggit mot själva bombardan där den gått i ytan. Skulle man vilja kasta tex en liten Rapala eller någon annan liknande wobbler på, säg, upp till 5 grams vikt så underlättar det om man kapar tafsen rätt radikalt. I praktiken fungerar tafsar på runt metern, sedan får man själv avgöra och finna en kompromiss mellan hanterbarhet och fisklighet.
Betets storlek (luftmotstånd) och tyngd får, med hänsyn till kraven på kastlängd och hanterbarhet, vägas mot bombardans vikt. Med en 20-grams bombarda bör man (om man vill kunna kasta någotsånär långt och problemfritt) hålla sig till betesvikter som inte överstiger 3 gram men allt är ju beroende på den enskilde fiskaren, hans utrustning, skicklighet och krav så jag avstår från att publicera några (meningslösa) tabeller utan överlämnar åt er, var och en, att testa vad som funkar.
När man börjar komma upp i vikter som medger hyfsade kastlängder utan bombarda så är det, enligt min åsikt, en avgjord fördel att slippa kastdobben och tafsen. Nästa gång jag är ute kommer jag att testa en Rapala RipStop 09, en 9 cm lång wobbler vägandes 7 gram. Det tänker jag gör dels med wobblern som den är och ett 7´6´´ ultralätt haspelspö och dels med ett 11´6´´ bombardaspö och 30-grams bombarda. Gissningvis kommer jag att kasta något längre med bombardan men tillräckligt långt med det lättare spöt och i så fall kommer jag att gå på "lättast möjliga". Det brukar bli mer nöjsamt.
Att forska om gammal fiskeutrustning, om vi med gammal menar äldre än internet, är knepigt. I vart fall om det är internet man använder som forskningsverktyg. Det finns förmodligen någon helt rimlig förklaring till att det förhåller sig så. Ett fynd jag gjorde i går lämnar mig med några obesvarade frågor.
Mitt fiske efter havsöring tog fart när jag under första halvan av åttiotalet bodde dryga två år i Visby. Jag införskaffade då mina första vadare och kom i kontakt med Vicke. Kustwobblern Vicke, som snabbt kom att bli ett av mina favoritbeten. Jag vil minnas att jag köpte såväl vadarna som mina Vicke i en sportfiskebutik som låg mellan Söderport och tingsrätten.
När jag i slutet av åttiotalet hamnade i Norrtälje blev det hos Wennerströms (numera Dogger) jag kom att köpa mina fiskegrejor. Vicke var alltjämt favoriten. Fortfarande var wobblern då från fabrik monterad med en dubbelkrok vars spetsar var orienterade mot ryggsidan. Detta var närmast genialt eftersom arrangemanget tillät en att fiska wobblern extremt nära, ja faktiskt på, tången utan att fastna samtidigt som det gav väldigt bra krokningsegenskaper. Riktigt hur lysande denna finess var kom jag att inse först när jag, någon gång på nittiotalet (?) köpt mina första Vicke med trekrok. De blev inte långlivade...
Det var först för cirka tio år sedan, när jag på Åland kom i kontakt med Owners Siwash (5171 Open-Eye) enkelkrok med öppen ögla (son man fäster genom att med tång nypa ihop öglan om krokfästet), som Vicke återtog tronen. Med enkelkrokens monterad med spetsen på ryggsidan blev mina Vicke om möjligt ännu bättre än vad de varit med dubbelkroken. Jag bad Dogger att ta hem krokarna (men möjligen var det bara jag som köpte dem för efter några år försvann de ur sortimentet). Dessbättre finns det finns andra som säljer den.
I går var jag i Solna tingsrätt och när förhandlingen var klar såg jag att jag hade tid att svänga förbi Sundbybergs Sportfiske, vilket jag gjorde. I en fyndlåda fann jag där en Vicke med dubbelkrok. För 29 spänn! När jag uttryckte min glädje över detta fynd sa grabben bakom disken att "jag har en hel låda sådana där på lagret" och det hade han. Urvalen av färger och vikter var begränsade, Alla dragen vägde 30 gram och alla utom två var silvergrå med grön rygg. Å andra sidan hade de alla dubbelkrok och var märkta med röda prislappar som det stod 29:- på så jag lämnade butiken med 290 kr mindre på mitt konto och ett leende på mina läppar.
Att Vicke skapades av en Lennart Hamrin och att betet introducerades 1983 känner jag till. Att "Vicke Original" (men alltså, till skillnad från originalversionen, försedd med det undermåliga trekroksmontaget) säljs av Wiggler vet jag också. Min minnesbild är vidare att Vicke förr i tiden saknade sk rasselkula men de "Vicke Original" man nu kan köpa är försedda med sådan. I vart fall skramlar det om dem.
De wobblers jag fick med mig från Sumpan ser precis ut som jag vill minnas de jag först kom i kontakt med i mitten av åttiotalet. Två av dem är märkta "Adexa", ett namn jag förknippar med spön. I övrigt saknas andra märkningar än viktangivelsen. Så frågetecknen hopar sig. Vem är/var Lennart Hamrin? Är mina nyförvärv original eller kopior? Var kommer Adexa in i bilden? Eller, för den delen, Wiggler? Och när började Vicke skramla? Finns det någon vänlig läsare av denna blogg som sitter inne med kunskap så hjälp gärna en undrande nörd genom att dela med dig därav i kommentarsfältet!
