Gamla favoriter 8: Boone

Det var,som jag tidigare berättat, skeddrag som var vad som oftast satt i änden av tafsen när jag som tonåring och fattig student fiskade gädda. Wobblers kostade för mycket (och skeddragen gjorde jobbet alldeles utmärkt). När jag senare hade råd med wobblers kom den på bilderna här - Boone -  att bli en av mina favoriter. Kroppen påminner rätt mycket om en Nils Master men Boone har en annorlunda sked och så raderna med små bitar av spegelglas längs wobblerns sidor. Det sistnämnda var nog mest en gimmick (och glasbitarna lossnade för övrigt, om inte förr så när en gädda misshandlade wobblern). 

En fin gång har den och fångar gädda gör den. Jämte Swim Whizz är Boone den wobbler jag har tagit flest gäddor på. Skeden förefaller en aning vek men hittills har jag aldrig varit med om att en gått av. Fast då har jag aldrig använt wobblern annat än med 0,35 monofil nylonlina.

Wobblern är av amerikansk tillverkning och jag minns inte vem som importerade den. Boone är, antar jag, tillverkarens namn och wobblern är märkt med detta.Om själva modellen heter något annat vet jag inte men jag vill minnas att den marknadsfördes som "Boone" under den rätt korta tid den fanns på den svenska marknaden. Det var långt innan internet och om wobblern fortfarande tillverkas känner jag inte till. 

Utöver färgerna på bilderna så fanns den i en variant tecknad som den blå men orange med gul buk. Jag tror att jag har även en sådan - i vart fall har jag inget minne av att ha förlorat den - och den var grymt effektiv vid skymningsfiske på grunt vatten då den låga solens sista strålar fick den att nästa glöda. Av någon anledning klippte gäddorna den utan att tveka trots att den såg ut som ett varningsljus...

Fler finska pärlor

Nyligen uppmärksammade jag det fina finska skeddraget Turku av BETE:s förnämliga tillverkning och i samma inlägg nämnde jag den ävenledes finska och förnämliga dragtillverkaren Kuusamo.

På bilden ovan syns ett Kuusamo Helmi Professor omgivet av några Kuusamo Helmi Räsänen. Helmi betyder pärla. Man (åtminstone jag) blir glad bara av att titta på så här fina skeddrag. Faktum är att Kuusamo tillverkar ännu finare drag, avsedda som rena samlarobjekt snarare än att fiska med, vilket kan vara bra att veta för den fiskeintresserade om "har allt" och inte vet var han ska göra av sina pengar...

Catch and release, sportfiske, beståndsvård och etik

Eftersom det är söndag idag så får det bli en liten betraktelse. Den kan ni läsa och sedan meditera över.

Om fiskare X äter gädda fyra gånger om året och därför per år fångar och slår ihjäl fyra gäddor men inte drar upp flera än så eftersom han inte "behöver dem" så påverkar detta naturligtvis det eller de bestånd ur vilka gäddorna tas negativt (men försumbart så) och hans nöje (fiske) utsätter (om nu fisk kan lida) fyra gäddor för lidande. X är en inbiten fiskare och han är därför så ofta han har tid och möjlighet ute med sitt spö men eftersom han bara behöver fyra gäddor per år ägnar han sig när det inte är just gädda som står på menyn åt att fiska abborre och gös (som också hamnar på matbordet) eller att kasta efter havsöring och torsk (som han nästan aldrig får några). Han har även setts fånga flundror och , när han varit på västkusten på semester, makrill och även dessa fiskafängen har slutat med att fångsten ätits upp.


Fiskare Y äter överhuvudtaget inte gädda men han fiskar gärna. Eftersom han inte tar fisken till vara så återutsätter han all fisk han fångar. Hans nöje består i att väga,mäta och fotografera sina fångster och han vill gärna fånga så många och stora gäddor som möjligt. Annan fisk än gädda är han inte intresserad av. Han är, i likhet med fiskare X, ute mest varje helg. På ett år blir det kanske 40 fisketillfällen och vid dessa fångar han, i snitt, fem gäddor, dvs ca 200 gäddor per år. Av dessa gäddor, vilka alla återutsätts, överlever 90 %. Hans nöje (och här finns ingen nyttoaspekt) innebär att 40 gäddor dör. Dessa 40 gäddor dör långsamt av olika skador de drabbats av när de dragits upp. Fiskare Y har (om nu fisk kan lida) utsatt 400 gäddor för lidande och åtminstone 40 av dessa har utsatts för ett mer omfattande och utdraget lidande än det fiskare X åsamkat sina offer.

Vilket av exemplen ovan är mest etiskt problematiskt? Vilket förhållningssätt -att som X "bonka" alla sina gäddor men samtidigt inte dra upp fler än vad man vill äta eller att, som Y, konsekvent återutsätta sina fångster men att dra upp så mycket man tycker är roligt - är minst skadligt för beståndet?

Gennemløber

En sak som intresserar mig är vad och varifrån vi i vårt svenska sportfiske "importerat" inte bara utrustning utan, framförallt, metoder. För det är inte särskilt mycket vi kan berömma oss av att ha kommit på själva. Än mer intressant är vad vi inte (ännu) importerat. Det återkommer jag till.

När det gäller vårt kustfiske efter havsöring så kommer mycket från det lilla landet i väster, dvs Danmark. Många av dragen i min väska för kustöring är danska. Särskilt danska är de sk genomlöpsdragen, dvs beten där kroken inte är fast monterad i själva draget med en eller flera fjäderringar utan knutet direkt i linan som är trädd genom draget (som alltså löper fritt på linan).

Nu vet jag inte säkert att detta är en dansk uppfinning men oavsett om danskarna kom på själva idén så har de tagit den till sig och när danska kustfiskare använder drag så är dessa ofta av just genomlöpstyp. Det första genomlöpsdrag jag kom i kontakt med var, naturligtvis, danskt. Minns ni Jensens balsawobbler Killroy (jo, de stavade med två l)? 

Så, varför gennemløber? Den stora fördelen upplever man när man väl fått en fisk att fastna på kroken. Krokfästet blir säkrare och kontakten med fisken mer direkt (bildligt såväl som bokstavligt) när kroken är knuten direkt i linan. Att draget glider fritt upp på linan gör och så att öringen inte kan använda dragets vikt för att "ruska loss" kroken, något den annars ofta gör i samband med att den hoppar. Dessutom så behöver man inte hålla på och byta krokar på genomlöpsdrag. Inför varje tur ser man bara till att man har ett lämpligt antal nya och vassa krokar av rätt modell och i lagom storlek. Krokarna behöver heller inte ligga tillsammans med med eller mindre fuktiga  och bli rostiga och slöa. Dessutom kan man lägga själva dragen i fickan utan att någon krok fastnar i tyget (eller i en själv). 

Den endaa nackdelen med genomlöpsdrag är att de fleta är tämligen "raka" (eftersom det är enklare/billigare att tillverka drag av genomlöpstyp i den modellen (med ett rakt rör som kanal för linan genom betet). Vill man ha S-formade drag av genomlöpstyp så får man leta. Eller göra själv. Om jag själv gav mig på att tillverka sk havsöringdrag i epoxi (eller liknande) så skulle jag definitivt försöka mig på att göra dem av genomlöpstyp.

Min första smörbult?

Nyss hemkommen från min promenad packade jag upp de varor jag köpt i ICA-butiken. Bland dessa en påse grönländska räkor som jag hällde ut i vasken för att tina. Överst i högen låg en brunblek rackare som inte alls ser ut som en räka. Inte ens som en grönländsk sådan. Den ser snarare ut som en sådan där smörbult jag läst så mycket om. Nå, jag ska när den tinat försöka att filéa den och om det lyckas steka den för att försöka utröna om den är tjänlig som matfisk, för snart är det väl bara sådana vi kan fånga längs våra kuster...

Blir 2018 ett bra fiskeår?

Den brittiska drottningen, Elisabeth II, myntade någon gång på nittiotalet när det verkligen strulat till sig för kungahuset med skandaler och tråkigheter uttrycket "annus horribilis". Ni som kan någon latin vet att det betyder ett förskräckligt år och drottningen visade prov inte bara på klassisk bildning utan även (brittisk) humor när hon på detta sätt förvandlade det annars ofta uttrycket annus mirabilis (som betyder ett underbart år).

Att säga att 2017, för min del, var ett förskräckligt år vore en överdrift men fiskemässigt är det ett av de sämsta jag upplevt. På grund av problem med gick missade jag i stort sett hela vårsäsongen (och vårens kustfiske efter havsöring är det fiske jag gillar bäst). Sedan blev det, av samma anledning, inget fiske under sommaren och i stort sett hela höstsäsongen spolierades. När jag tänker efter så var det faktiskt ett j*vla sk*tår... (som jag, som varken är lika fin eller lika påpassad som hennes majestät uttrycker vad hon antagligen menade med citatet ovan).

Nu är jag åter på benen och hade det inte varit för att det, när det vänt och dagsljuset äntligen börjat komma åter, blivit full vinter så hade jag säkert just nu stått på någon strand eller utvadad i någon trevlig vik och kastat bombarda eller kustwobbler efter silvret. Men det är OK. Jag tränar upp min något förfallna rörelseapparat,pysslar med utrustningen och smider storstilade planer. Och det, luftslotten och deras byggande, är ju halva nöjet.

Idag har jag (nu när jag kan röra mig utan problem och väderleken inte lämpar sig för fiske så ar jag inte något bra att skylla på) påbörjat ett större städningsprojekt. Det omfattar bland annat att jag ska röja i mitt källarförråd och sedan bära ned några dussin spön och en mängd annan utrustning som ansamlats uppe i lägenheten istället för där de borde vara. När man börjar att rota så hittar man saker och det medförde att den bulkspole med 0,15 mm Fireline Crystal jag visste att jag hade men inte exakt var den befann sig återfannsvilket, i sin tur,medförda att jag kunde fylla även min nya Mr. Charles Big Guy 2000 med lina. 

Så nu är båda nyförvärven laddade inför vårkampanjen, den något mindre med 0,12 mm av samma lina. Det ska bli spännande att ge sig ut på fiske med två kinesiska lågprisrullar som inte har någon känd "tillverkares" varumärke påklistrat. Faktum är att de åtminstone ger intryck av att vara av hygglig kvalitet. Detaljfinish och känsla är i paritet med rullar från Daiwa eller Shimano i mellansegmentet. Men nu ska jag bära ned litet bråte som ska till återvinningen, ta en stärkande promenad och sedan återgå till städningen. Förresten så måste jag tvätta också.

Original BETE

Jag gillar Finland. Åbo är en vacker stad. Särskilt området vid hamnen. På sommaren. Jag gillar också skeddrag och särskilt sådana av BETE:s tillverkning. Deras 23-grams Utö är det förmodligen bästa gäddrag som finns. Andra fina drag är Jämtland och Krokodil

Finnarna förstår det här med skeddrag och de tillverkar fortfarande drag man blir glad bara av att se på och att hålla i. För att inte tala om att fiske med... BETE och Kuusamo (som tillverkar det klassiska, för att inte säga legendariska, draget Professor) levererar fortfarande drag som håller smyckesfinish. Inget gjutskägg eller grader. Metallen är mjukt böjd, inte käckt eller bockad. Och blank med ett djup. Färgerna är fin emalj (som både ser rätt ut och sitter) och inte billig färg. En gång gjorde vi sådana drag även här i Sverige. Det fanns en fin firma som hette ABU. Men de sålde ut och nu kränger de billig  sk*t. Oavsett vad de tar betalt för sina nutida ursäkter för skeddrag så ser de billiga ut och jag tror inte på sådana drag. Betalar hellre en eller annan tia mer för drag som jag tror på när jag ska ut och fresta gäddan.

I sommar ska jag fresta henne med Turku (Åbo) spoon (finska för skeddrag). Det ser helt rätt ut. Fram till för någon vecka sedan kände jag inte till det här draget. Men nu gör jag det. Och tror på det. Och skulle gäddan inte ta på det så  finns ju fortfarande Utö. Och Professor.