Spika för spiltdörren!

När mina barn var små - nu är jag såväl morfar som farfar så det var ett bra tag sedan - hände det att vi på försommaren gav oss ut för att fiska strömming. Ett för småttingar synnerligen lämpligt fiske om det finns en vuxen som ser till att de inte trillar vattnet och hjälper dem att kroka av och ta reda på fisken. Då, när det var lätt att själv tillgodose hushållets behov av strömmning fanns det alltid sådan att köpa i butikerna, åtminstone i Norrtälje. Nu måste man normalt beställa i förväg och det är långt ifrån säkert att man får leverans.

Nu är det länge sedan jag fiskade strömming och det som förr var ett säkert vårtecken, att folk samlades på kajer och andra lämpliga ställen för att fylla sina hinkar, är det också många år sedan jag såg. Orsaken är försås att det är så ont om strömming och att de man till äventyrs lyckas fånga är så små att det är svårt att rensa dem.

Strömmingen är, eller var, huvudfödan för större delen av Östersjöns rovfiskbestånd och att dessa bestånd har havererat eller är på god väg att göra så är väl bekant. trots detta fortsätter industrifisket efter strömming, skarpsill och väl all annat fisk som kan malas ner till fiskmjöl med politikernas goda minne. Vanskötseln av Östersjön bara fortsätter och kraftfulla åtgärder lär vidtas först när det definitivt är för sent. Talesättet om att stänga spiltan när hästen redan rymt tycks vara vägledande för hur det hela hanteras. 

Nå, nu har i alla fall SLU tagit fram ett underlag som, svart på vitt, visar att hästen är på rymmen.

Utdrag ur sammanfattningen av SLU-studien:

"Ett återbesök till en av de tidigare stationerna vid Forsmark visade att medelfångsten av strömming under vår och försommar år 2022 var påtagligt mindre än vid motsvarande årstid under 1970- och 1980-talen. Den totala fångsten strömming år 2022 var endast 8 procent av fångsten i medeltal de tidigare åren, 1975–1988. Skillnaden var ännu mer tydlig för strömming av större storlek. Av den strömming som fångades vid Forsmark år 2022 var ingen fisk större än 25 cm. Medelfångsten vid en station vid Finbo, Åland, som också återbesöktes år 2022, var av samma omfattning som de tidigare åren, och i fångsten år 2022 ingick även strömmingar av större storleksklasser."

Utdrag ur DN:s artikel:

Gustav Hemming (C), skärgårdsregionråd i Region Stockholm och ordförande för det regionala fiskenätverket, skriver i ett meddelande till DN:

”Det är upp till bevis för regeringen! De har nu, i och med ordförandeskapet i EU, alla möjligheter att driva på för att stoppa monstertrålarna i Östersjön. Det kan vara nu eller aldrig för fisken i Stockholms skärgård”.

Min uppfattning är att frågan legat på regeringars bord i decennier och bevisen för deras ointresse och impotens är lika tydliga som ovedersägliga. Den sittande ministären har visserligen gett en tjuvfiskande stassekreterare sikessnöret men några krafttag eller ens uttalanden som ger vid handen att man prioriterar frågan om strömmingens fortbestånd har jag inte lyckats skönja. Industritrålningen lär upphöra först när man lyckats kvadda beståndet såpass att rovfisket inte längre lönar sig. Då är det, om det inte redan är det, definitivt för sent.

 

Och det är inte bara jag som säger det

Att gäddfisket längs Gotlands kust, som på sjuttio- och åttiotalen var fantastiskt, är i stort sett ett minne blott har jag tjatat om länge. Och att fisket i skärgården innanför Furusund är en blek skugga av vad det var när det begav sig har jag påpekat fler än en gång. Nu är det inte bara jag som säger det och det är inte heller bara snack. Nej, dessvärre har uppfattningen att gäddbeståndet i Östersjön är kass nu vetenskapligt stöd.

SLU (Sveriges LantbruksUniversitet) har nämligen lagt fram en studie som bekräftar att gäddan är på nedgång och särskilt så längs den svenska kusten. Sedan är ju frågan om någon av våra makthavare bryr sig. Östersjön har ju så länge jag kan minnas varit närmast systematiskt försummad och värnandet om enskilda arter tycks ju, som det på sistone visat sig, inte vara någon högt prioriterad fråga i kanslihuset.

En talande tystnad

Vad som inte sägs är oftast väl så viktigt som det som uttalas. Nu har Kristerssons tjuvfiskande och ljugande statssekreterare avgått (och, får man väl förmoda, kommer inom kort att tillträda något annat toppjobb) och det utan att Kristersson - hittills - gett uttryck för någon annan uppfattning än att "det är tråkigt att denna situation har uppstått" och att "vi (det krävdes inte lång tid på statsministerposten för att Kristersson skulle börja känna sig majestätisk...) kommer sakna honom".

Hade Kristersson haft ett genuint intresse för ålens fortlevnad eller brytt sig om artskyddsfrågan så har han ju under de dagar frågan om herr Nilssons eskapader varit i mediefokus haft ett osökt, för att inte säga gyllene, tillfälle att markera detta. Men det har han alltså inte gjort så nu vet vi var vi har honom i det avseendet.

Jag är inte förvånad. Och det är ju, för all del, befriande att han inte låtsas så det får man hålla honom till godo. 

 

Rudan

 

Skedspinnare är effektiva beten. Till gäddfisket brukar relativt stora spinnare med långsmala, längsamt roterande, skedar fungera bra. Den på bilden - Rudan - tror jag på. Skeden är runt decimetern lång.

Plastic Fantastic 13/Gamla Favoriter 22

 

Den här svenska wobblern i plast var, när jag som fattig gymnasist/student jagade gädda på sjuttiotalet den enda som låg i rimlig prisklass. Tillverkaren var Westins och jag vill minnas att den hette Old Pike (eller något liknande). Dessbättre var den inte bara billig utan även ett mycket bra bete med en kraftigt vibrerande gång så jag fortsatte att använda den även sedan mina inkomster blivit större. Rödluvan (bilden) och papegojan var de färger jag hade störst framgång med.

Kastar bra, går bra, fångar fisk, stryktålig och billig - här finns mycket att gilla om man klarar sig utan hologramfinish på sina gäddrag.

Björnfrossa

Så kom jag då äntligen ut för första gången detta år. Det regnade rätt rejält när jag åkte mot Nothamn men enligt yr.no så skulle det bli mer eller mindre uppehåll vid ettiden. Den här gången stämde prognosen och ungefär samtidigt som lunchekot, som jag följde via bilradion, slutade så slutade det också att regna.

Förutom en allt mer besvärande fiskeabstinens var det främst för att testa ett nytt tolvfotsspö, inköpt med tanke på landfisket efter lax i Vättern som fick mig att ge mig ut i detta mindre ideala väder- Ur fiskesynpunkt var vinden helt fel och nappen uteblev också. Spöt fungerade dock bra, men jag kan inte påstå att jag kastade längre med det än vad jag gör med en tiofotare. Däremot kan ju två extra fot komma till pass av andra skäl, till exempel om man vill kasta med bombarda. Att klingan är perfekt om det skulle bli aktuellt att trötta ut en storlax är jag övertgad om.

Spännande blev det först när jag kommit hem och fick veta att en man blivit biten av en björn. I Edeby. På Väddö. Där Nothamn ligger.