Tidiga morgnar och sena kvällar är ju, efter gammalt, de tider på dygnet då fisken är mest på hugget. Min biorytm är sådan att jag är betydligt mer på hugget sena kvällar än tidiga morgnar. Därför blir det inte många gryningsräder för min del.
Av kvällarna gillar jag augustikvällarna bäst. De brukar vara lagom varma, skymningen kommer i lagom tid och så blir det äntligen riktigt mörkt när solen väl gått ned. Det är något närmast magiskt över att stå där på stranden när allting, utom livet under och i ytan stillnar. När vattnet förvandlas till en sidenduk på vilken man kan se såväl bytesfisk spritta som rovfisk vaka och välva. Magin varar i en dryg halvtimme eller så och sedan är det väl mörkt för att fiska. Om det inte är månsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar