Inte bara Östersjön... 1

Att Östersjön är väldigt, kanske dödligt, sjuk vet vi, men hur är det på andra håll? Att Mexikanska golfen tog stryk av oljekatastrofen för några år sedan (Deepwater Horizon, ni som inte minns kan googla) vet vi men den har tydligen andra problem.

Nylon- eller flätlina? Igen....

Den här kommentaren, från David Seestrand, hamnade litet OT och jag tycker att den är värd ett eget inlägg.


Uppdatering från byte av lina:
Nu kanske jag valde "fel" nylonlina, eller valde och valde, jag bad butiken spola på en nylonlina på min haspelrulle, brydde mig inte om märke, men fick 0,30 som ska klara ca 8kg....
Vilken chock! Som att fiska med en gummisnodd, svårt att göra mothuggen i rätt ögonblick och när jag dessutom fick ett litet "pet" och gör mothugg, så var linan redan av.... Så nu är jag väldigt skeptisk till "nylonlina".
Dock, så ska jag ut på söndag och ge linan en sista chans, för den är ljuvlig att kasta med och väldigt tyst.
Har du någon rekommendation på nylonlina? Gärna en betydligt stummare än gummisnodd. Om inte, så blir det tebax till det "moderna" efter helgen.


Av vad David skriver framgår att han aldrig fiskat med annat än stum flätlina (och då, får man anta, lätta och styva grafitspön). Jag antar att övergången till nylonlina då kan upplevas som chockartad. Själv lärde jag mig fiska med mjuka, massiva, glasfiberspön och nylonlina så jag vet att det går alldeles utmärkt att både känna napenj och, vid behov, sätta mothuggen med sådan utrustning. Med nylonlina och moiderna kolfiberspön är det löjligt enkelt. Jag antar att det handlar om träning eller vana.

Tycker man att det ska kännas som det gör med flätlina så ska man naturligtvis inte fiska med nylon. Vill man ge nylonlinan en chans får man nog vara villig att ge den litet tid och vara öppen för att lära om.

Nu vet varken jag eller David vad det var för 0,30-lina han använde och jag vet inte vad det var han fiskade. Själv jiggade jag i lördags abborre med 0,20 mm nylonlina (Akira Surf) och hade inga problem att känna när någon borre var intresserad av mitt bete. Men jag har å andra sidan femtio års fiske med nylonlina i ryggmärgen...

edit. Kommentera gärna!

The French Connection

Minns ni den? Den hårdkokta polisfilmen från -71 med Gene Hackman som tuff snut i en otroligt löjlig hatt? Till och med filmerna var bättre förr, men det är inte det som är ämnet för det här inlägget. Istället tänkte jag (ännu en gång) himla litet med ögonen över den nästan totala amerikaniseringen av vårt land.

I det stora landet i väster är sportfiske mer eller mindre detsamma som fiske efter bass, en fisk vi inte har i vår fauna. Trots det så fiskar vi efter våra fiskar med bassgrehjor och beten avsedda för bass, för det är vad de amerikanska tillverkarna säljer.

I Europa fiskas efter samma gäddor, gösar och abborrar som vi fångar i Sverige. Storbritannien, Tyskland, Spanien och Frankrike är mycket större (till folkmängden) länder än Sverige och i dessa länder finns många företag inom sportfiskebranschen. Dessa erbjuder produkter som oftast är avsevärt mycket ,mer relevanta för vårt svenska fiske än vad bassgrejorna är. Men man måste förstås (utom vad gäller britterna) kliva över språkbarriären.

Dessbättre har det upprättats ett litet franskt brofäste här i form av sportkedjan Decathlon. I deras fiskesortiment är mycket (det mesta) franskt. Bra grejor! Hoppas att de tar in mer av Delalandes sortiment!

Förresten gör fransmännen väl så bra filmer som jänkarna. Det har de alltid gjort. 

Viftstjärtar och slingerbultar

Mjukplastjiggar kan ha väldigt olika utformning men de två vanligaste huvudtyperna är viftstjärar och slingerbultar. Med viftstjärt menar jag att jiggen (eller snarare jiggkroppen) har en taperad stjärt som slutar i en bredare, tvärställd, del. Denna utformning gör att vattenmotståndet vid inspinning får stjärten att slå ut åt sidorna. Med slingerbult menar jag att jiggkroppens stjärt är utformad som en skära eller ett frågetecken. Nät betet tas hem  strävar stjärten att räta ut sig vilket åstadkommer en slingrande rörelse.

Vilken - viftstjärten eller slingerbulten - som är bäst går inte att ge något entydigt svar på. Däremot kan man säga att de har olika egenskaper. Generellt är slingerbulten så att säga mjukare i sin aktion och fungerar förträffligt även vid mycket långsam hemtagning. Den slingrande stjärten utgör även ett visuellt stimuli. Viftstjärten syns inte lika mycket med "hörs" desto mer.

Inom dessa båda typer är variationen stor. Det finns långa och sladdriga slingerbultar och det finns fetare sådana. Viftstärtarna kan vara väldigt olika i storlek och utformning. Som vanligt lönar det sig att experimentera och att - i vart fall när fisken inte vill nappa - byta bete.

Valspecial 7

Inga ytterligare svar har inkommit.

Valspecial 6

Så här svarade centern:

Hej Herman
Kustfisket har blivit dåligt i vår skärgård. Det finns tex inte så många fiskare kvar. Två bovar till detta är förekomsten av Skarv och Säl.  Centerpartiet vill begränsa Skarven. Det behövs en större jakt på Skarv. Tyvärr är det svårt att få tillstånd, Länsstyrelsen tar för mycket hänsyn till ornitologer eller naturintresserade. Vi behöver få till en regional förvaltning av Skarven.

Vi har ca 40000 Säl i Östersjön. Det är dags att sälstammen minskas. 

Det tredje problemet är industrifisket som fiskar för foder. Det gör att fisken aldrig hinner växa till.

Mvh
Anders Olander(c)



Alla partier verkar vara för en viss avskjutning av skarv och säl men förbigår de övriga frågor jag tar upp. Något industriellt foderfiske förekommer mig veterligt inte i skärgården. Inget av de hittills inkomna svaren inger mig något hopp om att situationen ska komma att märkbart förbättras.

Valspecial 5

Den första gången jag fick rösta var i folkomröstningen om kärnkraften och naturligtvis röstade jag nej. Sedan dess har jag röstat i alla val och omröstningar men hur jag ska göra i år vet jag inte. Det känns meningslöst eftersom alla partier har fokus på relativa oväsentligheter och skillnaderna mellan dem är så små att det är sk*t samma vilka som får ministerlöner mfl platser vid de av oss alla bekostade köttgrytorna (vilket verkar vara vad politik idag går ut på).

Att kärnkraften är livsfarlig är jag fortfarande övertygad om. Hur pass vederhäftig den här videon är vet jag inte, men det som sägs verkar vettigt. Och skrämmande.

Kanske ska man ge upp och leva de få år man och planeten som vi känner den har kvar med skygglappar? Det verkar ju de som vädjar om vårt förtroende göra och det är förmodligen det enklaste och minst obehagliga. Konsumera på bara och tro inte på alla larmrapporter om klimatet, insekternas utdöende eller världshavens haveri. Och vill man må bättre kan man ju alltid köpa en Tesla eller flyga business class till någon viktig miljökonferens...

Valspecial 4

Nu har även SD svarat:

Hej Herman,

Tack för dina frågor.

Sverigedemokraterna anser att säl- och skarvbestånden behöver minska kraftigt. Skarven, som i Sverige utgör en ansenligt stor population med många häckande par, påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och påverkar skog och natur där fåglarna häckar. Vi anser därför att en allmän jakttid på skarv vore bra från såväl förvaltningssynpunkt som naturvårdande perspektiv. De senaste åren har även antalet sälar ökat utmed Sveriges kustlinje, vilket vållar allvarliga skador för kustfisket. En licensjakt på säl, som utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt, skulle inte hota sälbestånden. Däremot skulle licensjakt på säl kunna vara ett sätt att minska konflikterna mellan sälar och fiskenäringen, som känner av ökade skador på fiskeredskap och fångster. Naturligtvis ska vi även värna om våra kustområden och hårt straffa de som skräpar ner och bryter mot lagar och miljöföreskrifter. Sverigedemokraterna vill arbeta vidare med systemet med kustkvoter för att optimera dess funktionalitet för ett livskraftigt, kustnära fiske. Genom att freda vissa områden från trålning kan fisket med passiva redskap utökas, vilket bör innebära mindre åverkan på den marina miljön. Hav, sjöar och vattendrag med tillhörande fauna är viktiga att bevara och skydda och vi måste även stimulera utkomstmöjligheter för människor som bor i dessa områden. Vi ska vara rädda om den art- och miljörikedom som finns i våra vatten.

---
Med vänlig hälsning
Leonid Yurkovskiy
Politisk sekreterare (SD) Stockholms läns landsting
Suppleant- Distrikt SD Stockholms län

Valspecial 3

Liberalerna svarade som följer:

Hej,

Jag bifogar vårt skärgårdsprogram med detta mail. Några av de saker vi vill göra är:

1. Slå vaktvakt om resurserna för miljöövervakning och insatserna för ett rikt växt- och djurliv i skärgården. Skärgårdsstiftelsen, Svealands kustvattensvårdsförbund och Mälardalens Vattenvårdsförbund är exempel på viktiga aktörer på detta område och vi värnar om ett fortsatt stöd till deras viktiga verksamhet.Miljöövervakningen spelar en viktig roll för att följa upp miljötillståndet i och längs Östersjön.
2. Genom skärpta regler på EU-nivå och ekonomiska incitament i form av till exempel differentierade hamnavgifter vill vi minska utsläpp och tömningslatrin från stora fartyg som trafikerar Stockholms skärgård.
3. Vi vill att det ska vara lätt att göra rätt för sig som fritidsbåtsägare. Utbudet av båttankstömningsstationer för fritidsbåtar ska därför utökas i skärgården.
4. Spridning av mikroplaster måste förebyggas och t.ex. bättre filter på kommunala reningsverk behöver utvecklas, men även andra, mer innovativa lösningar behöver utvecklas och testas. Lagstiftningen kring produkter som innehåller mikroplaster behöver skärpas.
5. Vi vill undersöka möjligheten att låta föreningar mot någon form av ersättning hjälpa till att städa och rensa upp i skärgården.
6. Det av Länsstyrelsen utfärdade så kallade grupptillståndet för jakt efter mink inom vissa områden ska upprätthållas och Länsstyrelsen måste se till att det sker en övervakning av stammens utveckling och utbredning.
7. Vi menar att det stora antalet sälar motiverar licensjakt, då de orsakar stora skador och är påtagligt starka konkurrenter till det lokala kustnära fisket. Fortsatt skydd för gråsälarna ska dock råda i områden avsatta som sälskyddsområden.
8. Skarv omfattas av fågeldirektivet och är därmed skyddad, men beslut om skyddsjakt får fattas. Det görs också i relativt stor utsträckning och populationen i Sverige ökar inte mera sen några år, även om de lokalt kan upplevas orsaka stora problem. Liberalerna är för skyddsjakt men vill samtidigt understryka att människan har ett ansvar för problemen med fiskebeståndet och dagens ekologiska status i våra hav och sjöar. Vare sig skarven eller gråsälen är ansvarig för bottendöden i Östersjön.

Med vänliga hälsningar,

Robert

Robert Beronius

Kandidat till kommunstyrelsens ordförande

Liberalerna i Norrtälje kommun

Längre än miljöpartiets men utan länkar och ungefär lika intressant/relevant. Punkten 8 är ju en uppvisning i konsten att inte ta ställning...

edit. Ett omfattande skärgårdsprogram var bifogat men det har jag inte hunnit/idats läsa ännu.

Valspecial 2

Från miljöpartiet kom följande:

Hej Herman, tack för ditt mejl och för din fråga!

Vad gäller säl och skarv så har regeringskansliet remitterat Naturvårdsverkets förslag om att upplåta den ekonomiska zonen för jakt på säl, i enlighet med Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på säl. Syftet är att minska skadorna som sälarna orsakar. Du kan läsa mer här: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/06/saljakt-i-sveriges-ekonomiska-zon-remitteras/ 

Generellt vad det gäller skyddet av våra marina områden så anser vi att fisket och haven ska skyddas genom fler marina reservat, områden fria från bottentrålning och kraftfulla åtgärder mot övergödning. Vi vill också att ett livskraftigt kustfiske ska värnas.

Vi vill skydda några specifika havsområden: http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/05/mp-vill-skydda-tre-nya-havsomraden 
I regering har vi givit havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att identifiera ytterligare åtgärder i syfte att nå bevarandemålen i samtliga skyddade marina områden till 2020, med fokus på fiske och att utreda bottentrålningens effekter: http://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2017/10/uppdrag-till-havs--och-vattenmyndigheten-om-bevarandeatgarder-vad-avser-fiske-i-marina-skyddade-omraden/  

Hoppas att du fick svar på dina frågor!

Vänliga hälsningar
Miljöpartiet de gröna


Jag ska kolla de olika länkarna men på sakens nuvarande stånpunkt uppfattar jag svaret som ett lång och krånglig jaså.

Valspecial

Jag gjorde slag i saken och mailade de olika partiernas lokala avdelningar angående vad de tänker göra åt de problem med fisket i innerskärgården som Håtö fiskevårdsförening skrev om. Så här skrev jag:

Under de tre senaste decennierna har fisket i skärgården mer eller mindre kollapsat. Tidigare lekvikar är numera inklädda med giftigt, tryckimpregnerat, virke och vattenskotrar och nöjesbåtar pilar kors och tvärs så att den kvarvarande fisken stressas ihjäl. Invasionen av skarv och sälstammens ohejdade tillväxt utgör ett stort tryck på bestånden och i kraft av det fria handredskapsfisket härjar sk guider (dvs kommersiella fiskeföretag) hejdlöst.

De två senaste säsongerna har jag inte ens idats sätta min båt i sjön. Har ni något program för att hjälpa upp situationen?

Med vänlig hälsning

Hittills har jag fått svar från ROOP (ett parti som ställer upp i kommunalvalet i Norrtälje). Litet imponerande att de svarade inom någon timme på en söndag men annars vet jag inte om jag blev så mycket klokare. Vi får se vad (om) de övriga svarar.

Svarsmailet från ROOP:

hej tack för mail
bra tankegångar
jag själv äger singö camping och har sett samma sak
problemet jag har är inte kommunen utan länsstyrelsen och fiskeriverket
men får vi fler röster så kommer vi också möjlighet att vara med i förhandlingar med länsstyrelsen och andra myndigheter
annars får vi jobba enskilt som jag gör idag
hör av dig om du har fler eller andra frågor

Anders Fransson
Gruppledare ROOP

Catch & Cook

En del av gårdagens fångst varmrökt i klotgrillen.

Ändrade förutsättningar

När jag var grabb (och fältbiolog) var sälen en ikon för en renare Östersjö. Bortsett från på Skansen hade jag aldrig sett en levande säl. Att se en havsörn var också en exceptionell händelse och jag kan inte påminna mig att jag såg skarv när jag var ute. Numera ser (och svär jag över) skarven varje gång jag är ute och fiskar. När jag ser örnen blir jag glad, för den är det enda som håller ordning på skarvarna. Sälen ser jag ibland men jag vet att den finns där. Vad det blir allt mindre av är fisk.

https://www.norrteljetidning.se/artikel/opinion/debatt/vi-oroas-av-stora-forandringar-i-fiske

Ur det inlägg från Håtö fiskevårdsförening länken ovan går till saxar jag följande:

"En annan sak som oroar oss är fisketrycket från närliggande Storstockholm. Vissa lördagar kan vi räkna till 15 ibland 18 guidebåtar som lägger i vid Spillersboda och som framförallt åker till Åkerö. De hävdar att fisketrycket inte spelar någon roll (likaså Sportfiskarna) vid catch and release (fånga och kasta i). Vi är inte alls säkra på att så är fallet, vi vet alldeles för lite hur stress påverkar fiskeindividen."

Jag har själv fiskat i vattnen innanför farleden i dryga trettio år men i år brydde jag mig inte ens om att lägga i båten. Och Sportfiskarna, som gör anspråk på att företräda alla goda intressen, är ju så intimt lierade med den kommersiella delen av sportfisket att de, i vad gäller betydelsen av det sk guidefisket och C&R, varken kan betraktas som objektiva eller är något att hoppas på. Tur att det finns andra som, på lokal nivå, värnar de alltmer sviktande bestånden.

edit. Det stundar ju val. På riksnivå kan jag inte se att något parti går till val med löften om konkreta åtgärder för att komma till rätta med de problem som berörs ovan eller för att förbättra fisket i skärgården. Däremot vill flera partier försvaga strandskyddet och inget av dessa partier får min röst. Hur det är på kommunal nivå ska jag försöka hinna ta reda på.

Enkelt är bättre!

Att jag inte gillar trekrokar  har den som följer den här bloggen säkert klart för sig. Sådana fastnar alldeles för lätt. I tångruskor, håvgarn, kläder och krtoppsdeler. I, kort sagt, allt annat än fisk. Visst, de fäster i en fiskkäft också, men det jobbet gör en enkelkrok lika bra och när enkelkroken fäst så sitter den säkrare. 

Dessvärre är trekrok fortfarande standard när man köper beten även om beten med enkelkrok fabriksmonterad börjar dyka upp. Dra ditt strå till stacken. Bli en besvärlig kund. Fråga varje gång du köper ett bete - avsett om det är i en fysisk butik eller på nätet - om du inte kan få det med enkelkrok.

Spinnaren på bilden hitttade jag för flera år sedan (i fempack) på Berras. Super Vibrax i storlek 5 är en  bra gäddspinnare och den rejäla enkelkroken (som man, om man så vill, kan klä med en jiggkropp i lämplig färg) är perfekt för en gäddkäft.

Gamla favoriter 17: Toby

Vilket av alla ABU:s beten som är det högst ansedda och genoim tiderna mest framgångsrika kan man ägna timmar åt att diskutera, men jag skulle nog sätta en slant på att det är det långsmala skeddraget Toby (med sina karaktäristiska fenor). Det är lättkastat och fångar all rovfisk i alla vatten och tillverkas (eller har tillverkats) i storlekar från 4 till 60 gram. En av de sakere jag gillar med Toby är att det görs i olika plåttjocklekar vilket innebär att man kan välja mellan lättare eller tyngre drag i samma storlek (längd). Från introduktionen 1956 har det alltid funnits med i Napp&Nytt.

Toby i vikterna 10 och 12 gram i färger lämpliga för kustfiske efter havsöring.

Toby har naturligtvis kopierats. Förr var det enkelt att skilja de billiga kopiorna från originalet men sedan ABU lade ut sin betestillverkning på lego i lågprisländer är det svårare. Men även de nya Toby fångar fisk.

Väddö kanal

Jag hade bett att få slippa uppvaktning på min 60-årsdag men att hänga med grabbarna och fiska en lördag säger man ju aldrig nej till. Vi fiskade i kanalen vid Älmsta udde och före lunch nappade abborrarna tätt. Efter lunchen omgrupperade vi till strax söder om klaffbron. Där var det tämligen dött tills yngsta grabben satte på en litet större jigg för att se om han kunde lura en gös. Det kunde han inte, men en fin gädda tog betet.

Så här års är den norra kanalmynningen en bra och tillgänglig fiskeplats. Det är lätt att parkera bilen, båttrafiken är måttlig och bryggorna gör att man kommer till utan att behöva klättra och halka. Är man riktigt bekväm (och förutseende) kan man ju ha med sin fiskestol...

Alla abborrarna (utom en som föll för en spinnare) togs på jigg. Jag testade dropshot, men det gav ingenting.

En trevlig fisketur och en perfekt årsdag. Nu ska jag koka saltlag till abborrarna som sedan ska rökas.

Ytbeten

Walk the dog-bete

Ytbeten har blivit poppis på senare år. Det rör sig om flytande wobblers utan en haksked som får dem att dyka. Dessa beten kan delas in i tre huvudgrupper. Den första är "walk the dog"-beten, mer eller mindre spolformade beten om fiskas hem i små ryck som får den att gå i zick-zack precis i vattenytan. Den andra är poppers. Dessa har en konkav nos som får den att stänka vatten och göra ploppande (eller poppande) ljud när man stramar upp linan. Slutligen finns det beten utan egentlig gång med med propellrar eller annat liknande som stänker vatten och för oväsen när de tas hem.

Popper

Ytbeten fungerar för all rovfisk som jagar i ytan (vilket all rovfisk gör på grunt vatten). Geanom att de går ytligt kan de fiskas över besvärlig vegetation och annat som mer djupgående beten skulle fastna i utan problem. En extra bonus är att det är extra kittlande att se fisken hugga ett ytbete. Det gäller bara att inte reagera för snabbt på den visuella indikationen utan vänta med mothugget tills man känner fisken i linan. Annars rycker man lätt betet ut munnen på den.

Propellerbete

Så här gör jag 3

Här syns 40 cm- och 50 cmmarkeringarna. 75 cmmarkeringen hamnade för långt från linsen för att skärpedjupet skulle räcka till men den finns där och består även den av en ring, ritad med guldfärg, runt spöklingan.

Det är decennier sedan jag vägde en fisk. Jag känner heller inget behov av att veta, på centimetern, hur långa de fiskar jag fångar är. Däremot måste minimi- och maximimått ovillkorligen respekteras. Där jag fiskar måste gäddor under 40 cm och över 75 cm i längd sättas tillbaka och en havsöring måste vara minst 50 cm lång för att vara lovlig. För att hålla reda på och kunna kontrollera att min fångst håller dessa mått släpar jag inte med mig tumstock eller måttband utan jag har markerat dessa mått på mitt spö.

Den här pennan använder jag. Vad man i övrigt behöver är ett måttband. Att märka upp ett spö tar kanske en minut.

Abborren ser rött! 2

Abborren ser och attraheras färgen röd. Rött är även en färg som syns väl åtminstone i grunt vatten (men det röda ljuset når inte särskilt djupt). Vatten är, åtminstone i Östersjön, oftast svagt grönt. Grönt och rött är sk kontrastfärger, dvs rött är vad som srarkast bryter av mot den gröna omgivningen.

Ofta sägs att den lina man använder när man fiskar bör vara så "osynlig" som möjligt för att inte fisken ska se den och förstå att något är lurt. Bottenmetarna använder gärna bruna eller kamouflagefärgade linor och vid annat fiske är transparenta linor populära. En av fördelarna med fluorocarbonlinan sägs vara att dess brytningsindex är detsamma som vattnets vilket gör den väldigt svår att se.

Men så finns det röda linor... Och inte bara linor, jag har sett fiskenät knutna i röd nylon. Hur har man tänkt här? Det måste ju vara som att förse sitt drag med en varningsskylt, eller?

Den första röda lina jag kom i kontakt med var Dogger Rubin, en röd och för sin tid mycket stark och relativt stum nylonlina som såldes av dåvarande Wennerströms på åttio- eller nittiotalet. Den var då något av min favoritlina och jag fångade abborre, gädda, gös, havsöring, flundra och torsk med den utan att någon gång märka eller ens misstänka att fisken reagerade för den illröda linan. 

Ovanstående är bara ett av sportfiskets många mysterier. Det verkar motsägelsefullt men min erfarenhet är att det gårt alldeles utmärkt att fiska med röd lina. Det är bra, för jag har hittat en ny lina (Akira Surf) som i dimensionen 0,25 mm har en uppgiven brottstyrka på 8,76 kg. Den är fluorocarbonöverdragen och glider som en oljad blixt genom spöringarna och jag har fyllt min Mitchell 304 med den.

En annan lina jag använde vid mitt gäddfiske hette Elbe Expert. Den var mörkt brun och syntes tydligt i det grunda vattnet men gäddorna brydde sig inte ett skvatt om den utan högg lika aggressivt som de gjorde när jag använde Abulon (blåfärgad), Dogger (svagt grön, nästan transparent) eller Damyl (också svagt grönaktig). Så möjligen är det så att fisken ser linan men att det inte spelar någon roll (eftersom den inte är "programmerad" att reagera på vad den ser).

Andra än jag har funderat över saken och för den som själv nu börjar fundera har jag några länkar. Den här,  den här och den här. Och den här mannen har testat hur olika linor syns, i vart fall av oss människor, under vatten.

Vill man ha fördelen av att fiska med en lina man själv ser bra utan att fisken ser den kan man ju alltid fiska med tex röd lina och skarva på en lagom lång bit lina av någon sort man tror att fisken inte kan se närmast betet. Det gör jag rätt ofta (men inte för att jag bekymrar mig om den röda linan och om fisken ska se den). Fiskar jag efter abborre i vatten där gäddan lurar brukar jag skarva på en tafs av fluorocarbon som en gardering (men fiskar jag efter gädda är det wiretafs som gäller!) och vid fiske på skrovliga bottnar brukar jag alltid ha en bit (ca två spölångder) litet grövre lina närmast betet och den linan behöver ju inte vara röd...

Abborren ser rött!

Att abborren har färgseende är, såvitt jag förstått saken, vetenskapligt klarlagt. Att den attraheras - lockas till hugg - av färgen rött är måhända inte vetenskapligt bevisat men bland oss fiskare en vedertagen sanning. Detsamma gäller för gädda och gös och den sanningen är förklaringen till alla röda plastbitar som sitter på kroken när man köper drag, alla röda dunkrokar på spinnare och övriga röda accenter på diverse konstbeten. Det kanske främsta exemplet är den beprövade wobblerfärgen RH (red head), dvs den vita wobblern med rött huvud.

Att sätta en bit rörr (ull-)garn på kroken när man fiskar abborre är ett gammalt knep. Det fungerar inte bara när man spinnfiskar utan även när man metar med mask. Förmodligen så skulle man kunna köra med bara ullgarn om man någon gång var utan mask... Det sk franska abborrtacklet består av en naken, röd, krok och ett sänke.

Röda (rödeloxerade) tre- och enkelkrokar finns att köpa och vissa byter ut de bruka, svarta eller blanka originalkrokarna på sina drag för att öka dessas 
attraktionskraft.

Själv har jag laddat upp med röda jiggar inför helgens planerade abborrfiske.

Tips vi glömt 5

Det här tipset - som är självklart för många av oss men kanske bortglömt av eller en nyhet för andra - snor jag rakt av ur Eugene Burns bok Haspelspinn i söt- och saltvatten (Bonniers 1957). Det härrör från den tiden då den typiske sportfiskaren hade ett spö som han använde till det mesta. Genom att använda spöt på rätt sätt får det ett förvånansvärt brett register.

Så gott som alla spön är märkta med siffror som anger av tillverkaren rekommenderade betesvikter. Dessvärre finns ingen standard för dessa så de är i bästa fall ungefärliga, men ofta är det så att den högsta siffran anger den vikt med vilken man utan att överbelasta spöt kan kasta som de övre illustrationen visar, dvs "ladda" spöklingan med. Gör man som den undre illustrationen visar kan man utan risk kasta avsevärt mycket tyngre beten.

Så här gör jag 2

Dagarna mörknar minut för minut och hösten nalkas. Snart är det högsäsong för dropshotfiske efter abborre. Jag har fiskat med dropshot några år nu (främst på Åland) och experimenterat med olika tackel. Den variant jag fastnat för är en aberdeenkrok knuten på linan med en dropper loop-knut. 

Att jag använder den långskaftade aberdeenkroken hänger samman med att jag ofta använder maskliknande, dvs relativt långa, beten och att jag även när jag använder andra beten uppfattar det som en fördel att krokspetsen kommer ut en bit från linan. Med en kortare krok i den storlek som vanligen används blir ju avståndet mellan huvudlina och krokspets en knapp centimeter och jag kan inte få ur mitt huvud att linan då rätt ofta måste "komma i vägen" när fisken ska nappa. Det må vara ett hjärnspöke, men för mig känns det bättre med det tackel jag nu beskrivit och när det känns bättre så fiskar man bättre. Det finns ingenting som är så förödande för fiskelyckan som tvivel på den metod eller den utrustning man använder sig av.

Förr använde jag palomarknuten att fästa kroken med men jag tycker att det blir redigare med den knut jag nu anänder. Kroken står ut från linan i 90 graders vinkel och krokspetsen kommer uppåt utan att man behöver hålla på och fippla.

Dumstrut på

Minns ni mitt inlägg om att min nya dator saknar kortläsare? Nu har jag köpt en (och hittat den gamla), men inte bara det: Jag har hittat den inbyggda kortläsaren.

Ur gömmorna

Den här "bananwobblern" har jag i fyra olika färger. Jag köpte dem någon gång på åttiotalet, vet inte vad de heter eller vem som tillverkat dem men bra är de. Och oerhört rubusta. Linans fästpunkt och krokupphängningen utgörs av samma metalltråd. Även om en gädda skulle krossa själva wobblerkroppen (vilket är högst osannolikt) skulle det inte hjälpa henne att komma loss.

Wobblern är ungefär en decimeter lång och fungerar naturligtvis även på annan rovfisk än gädda. Gången är, som oftast är fallet med den här typen av bete intensiv och djupgåendet måttligt.

Inte så korkat

Vinkorkar är, i detta plast- och skruvkorkarnas tidevarv, old school. Ett sätt att använda dem är att ha dem att linda upp kroktafsar på. Korken med tafsarna stoppar man i fickan.

Semester 3

Som vanligt sk*t sig det mesta även denna sommar men hoppet lever och nu har jag ju höstfisket att se fram emot. Men ännu är det sommar och i morgon väntar jobbet... Jobb lär uppta min tid hela veckan men på lördag ska jag fiska (och det är inte jag som säger det). Det sammanhänger med min äldste sons uppfattning om hur en fiskargubbe bör fira en jämn årsdag. Stilenligt vore att fira den med lika gammal utrustning så om jag hinner så ska jag renovera pappas gamla Arjon Super Six haspelspö, hänga på hans mitchellrulle och försöka hitta några fina abborrar.

Odugligt?

Jag vet. Ett odelad spöklinga är, allt annat lika, bäst. Därnäst kommer en tvådelad och längst ner på skalan brukar teleskopiska spön hamna när förståsigpåarna (som själva aldrig använt ett tele spö) fäller sina tvärsäkra och kategoriska omdömen. Men jag gillar telespön. De har, när allt kommer omkring, vissa fördelar och de är inte odugliga eller ens dåliga som fiskeredskap. Om sedan de som anser sig veta bättre än vad jag gör betraktar mig som en oduglig fiskare när jag kommer dragande med ett, billigt till råga på eländet, telespö så rör det mig inte i ryggen. Fisken vet inte att det är ett telespö jag använder för att kasta ut mitt bete till den, jag har inga problem att känna när den nappar och spöt fungerar även bra när jag ska drilla och landa fisken. Vad mer kan man begära av sin utrustning? Och, om man nu gör det: Varför?

Mitt tolvfots Shakespeare Sander Point T-360 är en trevlig fiskekamrat. Jag köpte det för några år sedan för 299 kr (vilket var ca 1/3 av ordinarie pris men ändå, det är ett billigt telespö). Det klarar beten upp till ca 50 gram, fungerar till såväl vanligt spinnfiske som mete (flöt- eller bottenvarianten) och är även ett tjänligt bombardaspö. Transportlängden är runt 65 cm.

Jag och mitt billiga telespö i Cascais.

I morgon åker jag och mitt billiga telespö till Digerhuvud och ser om vi kan hitta en lagom torsk till middag...

Tillgänglighet

Jag gillar att fiska från land. Att stå på en klippa, en hamnpir eller utvadad på en långgrund sandbotten. Att smyga längs en strand eller sitta på en brygga. Det fisket blir allt svårare. Strandexploateringen medför att det blivit allt knepigare att överhuvudtaget få tillgång till platser där man kommer åt att fiska och de kustnära fiskbestånden blir allt mer utarmade.

Om det var tillåtet då, på åttiotalet, att fiska från Norra vågbrytaren i Visby hamn vet jag inte men jag minns att vi gjorde det och jag vet att det nu är uttryckligen förbjudet.

Förr, när det var bättre, kunde man alltid fiska i hamnar. Nu, förmodligen pga något EU-direktiv, är nästan alla hamnar avpärrade. De som har makten, våra folkvalda, tycks på det stora hela tycka att stränderna är till för att bebyggas och att de som kan fiska väl får skaffa sig båt. Vad intresseorganisationen Sportfiskarna tycker, i den mån de har någon agenda, är jag inte klar över.

De sorgliga resterna av en lovvärd satsning. För ca tio åre sedan uppfördes på några ställen längs den gotländska kusten sådana här plattformar avsedda att göra det möjligt till och med för rullstolsburna sportfiskare att "komma till" men uthålligheten i den satsningen var, som det förefaller, begränsad...

Någon borde verka för ett "småskaligt" sportfiske, vad jag kallar snusmumrikfiske, som inte kräver stora, dyra och miljöstörande båtar eller ens bil. Visserligen är detta samtidigt ett billigt fiske vilket möjligen ogillas av det sportfiskeindustriella komplex med vilket Sportfiskarna numera lierat sig men ändå ter det önskvärt att öka tillgängligheten till våra fiskevatten för de som av olika skäl varken har båt eller bil och som kanske till och med har allmänt svårt att röra sig.

Semester 2

Jag hade för nu rätt länge sedan förmånen att bo några år i Visby. Jag lärde mig då att särskilt uppskatta månaderna september - juni. Då är fisket bättre, trängseln mindre och temperaturen behagligare än under juli och augusti. Min entusiasm för sommarsemestrar på ön här därför alltid varit behärskad. Under de senaste decennierna har fisket blivit allt sämre, trängseln ökat exponentiellt och till råga på eländet har årets sommar varit den hetaste i mannaminne.

Men nu regnar det utanför min gamla fiskebod (som dessvärre av en tidigare ägare flyttades upp några kilometer från stranden) så jag kan med gott samvete låta spöna och mig själv vila.

edit. Semester/vila innebär för mig även att inte vara uppkopplad så bloggandet blir sparsamt .

Semester

Semester, sol och nedlusat  med badjävlar. Så att vattnet är så varmt att den fisk som inte strukit med inte ids nappa gör inget. För man kommer inte till. Att badisarna monopoliserat alla stränder där det finns ens en antydan till sand får man väl ta, så här års, men när de även annekterat piren så brast något inom mig.

Trots att jag knutit ett gäng egna tackel  så kunde jag inte motstå de här...

Nu är vattnet slut på ön. De som bestämmer har messat de fastboende och hotat strypa vattentillförseln om inte förbrukningen minskar. Som om de fastboende var problemet... Stryp inflödet av badjävlar så ska ni se att vattnet räcker.

Nå, jag får väl sitta i skuggan och läsa deckare och satsa på fisket när det blivit kallare och badjävlarna stressar runt i Stockholm.

Flugfiskare, specimenmetare och i stort sett alla andra: Släng er i väggen!

Det finns mycket som är intressant på nätet. Men det finns mer som är... dynga. Här är en video som kunde ha varit intressant om den gjorts av någon annan än en havsfiskare med tunnelseende. Eller så hade han bara tunnelseende när han satte rubriken...

Solstollefiskekoncept

Förr innebar mina gotlandsvistelser fiske, beroende på årstiden, efter torsk, gädda, abborre och havsöring. Havsöringfisket är fortfarande skapligt, men de övriga arterna är det knappt lönt att fiska efter längre. Men det finns fortfarande flundra (skrubbskädda) och butta (piggvar). Antagligen är de för svåra att upptäcka eller för otympliga för att skarvarna ska kunna utrota dem. Plattfiskarna har tidigare inte intresserat mig annat än kulinariskt. Rökt flundra är löjligt gott och piggvar, tillagad i ugn med smör och i sitt eget spad är bland det godaste man kan äta.

Lika väl som att kasta efter fiskar som inte finns där längre kan man väl tänka om och bli plattfiskmetare. Fast det låter ju bättre att säga att man ägnar sig åt surf casting. Men så får det bli. Långa spön, spöhållare, en påse frysta räkor, en bekväm stol och solhatt. Kanske en kylväska med lämplig, svalkande, dryck, transistorradion och en god bok eller ett korsord. Låter som ett svårslaget koncept för angenäma bompass. Vi får se vad den kommande vistelsen bär i sitt sköte.

GPGP

Forskare hävdar att det snart kommer att finnas mer plast än fisk i våra hav. Det stämmer säkert, för det tycks bli allt mindre fisk och allt mer plast och förr eller senare måste två sådana kurvor korsa varandra. Det vi ser ligga och skräpa på våra stränder är... ingenting. Jämförelsevis.

Att man inte ska slänga plast i naturen visste jag redan och det gör jag inte. Men så fick jag lära mig att när jag kör min fleecetröja i tvättmaskinen så släpper jag ut sk microplast. Detr säkraste är antagligen att minimera sin användning av plast i alla former, men det är lättare sagt än gjort. Vattnet till morgonduschen rinner genom en plastslang, duschtvålen är förpackad i en plastflaska, tandborsten är av plast och tandkrämen klämmer jag ut ur en plasttub. Och då har dagen ännu knappt börjat...

Kanske skulle man återgå till fiskelinor av naturmaterial, inte anbvöända beten av plast osv. Det har gjorts förr så det är bevisligen möjligt. Allt var kanske inte bättre förr men det fanns ingen the Great Pacific Garbage Patch, fisken vi fångar inehöll inte microplast och på de gotländska stränder jag älskar var det vanligare att man hittade ilandspolade strömmingslådor, trasiga glödlampor och annat än plastavfall.