Leta i den här bloggen

fredag 24 augusti 2018

Abborren ser rött! 2

Abborren ser och attraheras färgen röd. Rött är även en färg som syns väl åtminstone i grunt vatten (men det röda ljuset når inte särskilt djupt). Vatten är, åtminstone i Östersjön, oftast svagt grönt. Grönt och rött är sk kontrastfärger, dvs rött är vad som srarkast bryter av mot den gröna omgivningen.

Ofta sägs att den lina man använder när man fiskar bör vara så "osynlig" som möjligt för att inte fisken ska se den och förstå att något är lurt. Bottenmetarna använder gärna bruna eller kamouflagefärgade linor och vid annat fiske är transparenta linor populära. En av fördelarna med fluorocarbonlinan sägs vara att dess brytningsindex är detsamma som vattnets vilket gör den väldigt svår att se.

Men så finns det röda linor... Och inte bara linor, jag har sett fiskenät knutna i röd nylon. Hur har man tänkt här? Det måste ju vara som att förse sitt drag med en varningsskylt, eller?

Den första röda lina jag kom i kontakt med var Dogger Rubin, en röd och för sin tid mycket stark och relativt stum nylonlina som såldes av dåvarande Wennerströms på åttio- eller nittiotalet. Den var då något av min favoritlina och jag fångade abborre, gädda, gös, havsöring, flundra och torsk med den utan att någon gång märka eller ens misstänka att fisken reagerade för den illröda linan. 




Ovanstående är bara ett av sportfiskets många mysterier. Det verkar motsägelsefullt men min erfarenhet är att det gårt alldeles utmärkt att fiska med röd lina. Det är bra, för jag har hittat en ny lina (Akira Surf) som i dimensionen 0,25 mm har en uppgiven brottstyrka på 8,76 kg. Den är fluorocarbonöverdragen och glider som en oljad blixt genom spöringarna och jag har fyllt min Mitchell 304 med den.

En annan lina jag använde vid mitt gäddfiske hette Elbe Expert. Den var mörkt brun och syntes tydligt i det grunda vattnet men gäddorna brydde sig inte ett skvatt om den utan högg lika aggressivt som de gjorde när jag använde Abulon (blåfärgad), Dogger (svagt grön, nästan transparent) eller Damyl (också svagt grönaktig). Så möjligen är det så att fisken ser linan men att det inte spelar någon roll (eftersom den inte är "programmerad" att reagera på vad den ser).

Andra än jag har funderat över saken och för den som själv nu börjar fundera har jag några länkar. Den härden här och den här. Och den här mannen har testat hur olika linor syns, i vart fall av oss människor, under vatten.

Vill man ha fördelen av att fiska med en lina man själv ser bra utan att fisken ser den kan man ju alltid fiska med tex röd lina och skarva på en lagom lång bit lina av någon sort man tror att fisken inte kan se närmast betet. Det gör jag rätt ofta (men inte för att jag bekymrar mig om den röda linan och om fisken ska se den). Fiskar jag efter abborre i vatten där gäddan lurar brukar jag skarva på en tafs av fluorocarbon som en gardering (men fiskar jag efter gädda är det wiretafs som gäller!) och vid fiske på skrovliga bottnar brukar jag alltid ha en bit (ca två spölångder) litet grövre lina närmast betet och den linan behöver ju inte vara röd...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar