UL (2)

Beten för UL

Antika sk flugspinnare är mycket användbara som beten vid UL-fiske.

När jag, efter att någon gång i början på sjuttiotalet läst Jan Olssons epokgörande artikel i FiskeJournalen började med UL-fiske var utbudet av lämpliga drag mycket begänsat. Huvudsakligen utgjordes det av små spinnare (Aglia, Gliet, Droppen mfl) och skeddrag. ABU hade på den tiden flera fina små skeddrag i vikterna 4 och 10 gram och finishen på dessa drag var,jämfört med de stansade kinesiska plåtbitar som numera bär företagets namn, närmast av juvelerarklass. Förtyngda flugor (streamers) var ju lätt att ordna och när jag under försommaren jagade näbbgädda från en hamnpir på den gotländska ostkusten var mitt bete ett litet pimpelblänke med en pytteliten trekrok (även den tänkt för pimpelfiske) fäst i blänket med en kort tafs av nylonlina. Det fungerade alldeles lysande.

Samma beten finns fortfarande att köpa även om, som sagt, vi nog aldrig åter får se så fina skeddrag från ABU som då. Dessutom finns ett bedövande utbud av mjukplastbeten som lämpar sig väl för UL. Man riggar och använder dem på samma sätt som vid tyngre fiske- på jigghuvud, texas- eller carolinarigg, med ett blyhagel en bit upp på linan, på ett dropshottackel osv - men med UL-utrustning kan man dessutom kasta även små mjukisbeten tillräckligt långt utan något annat sänke än kroken.

Streamers nämnde jag. Dessa kräver sänke (eller en liten plastkula/bombarda som kastvikt). Texas- och carolinarigg fungerar eller så klämmer man fast ett eller några blyhagel några decimeter framför flugan. Var bara försiktig så att den tunna linan inte skadas. Bäst är, där man fortfarande får använda bly, de mjuka (brittiska) hagel som kan klämmas fast med fingrarna. Numera finns även (eller börjar i alla fall komma) blyfria alternativ. Visst ska vi vara försiktiga med bly i naturen men här handlar det om något eller några enstaka gram.

Ett av mina favoritbeten vid UL-fiske efter abborre är små maraboujggar. Dessa både kastar och fiskar suveränt bra. Hemtagna med små knyckar pulserar maraboun på ett sätt som verkar oerhört lockande på fisken. Tar man hem snabbare ligger all fibrerna slickade bakåt och ger en perfekt illusion av ett flyende gli. Det finns även varianter med en liten spinnarsked som ska öka attraktionskraften. Dessa tar jag till om de vanliga jiggarna inte skulle producera, dvs ytterst sällan.

Miniatyrwobblers (när jag började hette det wobbler, nu talar man om poppers, crankbaits och en massa annat men jag säger fortfarande wobbler) anses av många vara mycket effektiva. Själv använder jag dem mer sällan, främst när jag vill ha ett flytande bete som kan tas hem i eller alldeles under vattenytan när jag fiskar i grunt vatten med besvärlig bottenvegetation.

Själv fiskar jag mest från kusten och där har man ofta vind som kan göra det vanskligt att kasta UL-beten. Ett oförtyngt mjukplastbete eller en tregrams wobbler kommer inte många meter i motvind. Dessbättre finns det nu ett stort utbud av små kastpilkar som gör att jag inte längre behöver konvertera pimpelblänken. Det finns även små genomlöpsdrag i för UL-fiske lämpliga vikter. Med dessa beten får man i nästan alla väder i vilka man överhuvudtaget kan och vill fiska tillräckligt långa kast. När jag, på sjuttiotalet, började med UL-fiske var utbudet av kastpilkar begränsat men de små pirkar - typ Bergmans och Krylbo-Olles SM-pirk - som pimpelfiskarna använde fungerade utmärkt.

Med rätt "ammunition" - tex  kastpilkar, genomlöpsdrag eller kompakta skeddrag - kan man få förvånansvärt god räckvidd även med ett UL-spö. 

Oavsett vilket bete man väljer så finns det en detalj som är viktig vid allt fisk men som vid UL-fiske är helt avgörande, nämligen kroken. Den måste, ovillkorligen, vara så liten som möjligt, av tunn tråd och absolut sylvass. Själv föredrar jag enkelkrok. Mitt resonemang är att, allt annat lika, så är det lättare att få penetration (krokning) med en spets än med två eller tre. Dessutom är ju bottennapp vid UL-fiske ofta lika med ett förlorat bete och trekrokar är, det är i alla fall min erfarenhet, väldigt effektiva när det handlar om att fastna i annat än fiskmunnar. Har de drag du vill fiska med onödigt stora eller grova krokar så byt ut dessa! De ratade krokarna kan användas vid annat fiske.

Slutligen vill jag slå ett slag för naturliga beten. En löv- eller daggmask på kroken är det kanske mest effektiva bete som finns. Har man ingen mask så kan man sätta en liten bit räka på kroken. Nu är vi "farligt" nära mete men det ser jag inte som något problem. Tvärtom. Det går alldeles utmärkt att meta med UL-grejorna. Med ett litet glidflöte, en bombarda eller en sk waggler, med bottenmete eller på frilina. Dropshotfiske med naturligt agn och UL-grejor, dvs vad som numera benämns LRF (Light Rock Fishing) kan vara mycket givande. Och bytesfiskarna måste ju inte vara rovfiskar... Bland de sk vitfiskarna finns många fina sport- och matfiskar som spinnfiskaren alltför ofta förbiser. Och i våra kustvatten finns olika intressanta "småfiskar" som tånglake, svartmunnad smörbult och andra som sällan fångas vid vanligt spinnfiske. En flundra på UL kan ge en uppfattning om hur det måste kännas att ha en kveite på kroken.