Torsk är (eller var i alla fall) en fin mat- och sportfisk. Torsk betyder också att vara utan något. Har man soppatorsk så är tanken tom. Torsk är nog den fisk jag fångat flest av, då när Östersjöns förråd av torsk var till synes outtömligt. När jag under några år på åttiotalet bodde i Visby hade jag för vana att på söndagmorgnarna (om vädret inte var sådant att det var förenat med överhängande livsfara) bege mig till ett ställe på Norra vågbrytarens utsida och dra upp några lagom stora mattorskar. Aldrig fler än fem och oftast nöjde jag mig med två (och jag behövde sällan göra ens tio kast innan kvoten var fylld). På öns andra sida var det lika gott om torsk.
Nu är vi torsktorsk. För fyra år sedan, just vid den här tiden, fick jag en när jag egentligen fiskade efter havsöring utanför Almedalen. Jag blev nästan tårögd över återseendet och varsamt lät jag den gå åter. Det är för jävligt att vi och de vi utsett att bestämma över oss inte kunde ta bättre vara på en sådan tillgång som östersjöns olika bestånd av torsk var. Här är en av de senaste larmrapporterna. Ett bestånd kan tydligen snabbt minska med 75% men en så drastisk minskning av fiskekvoterna är naturligtvis inte realistisk...
I förra riksdagsvalet lade jag min röst på Miljöpartiet, mest eftersom jag uppskattade Isabella Lövins arbete för att få EU att besluta om, ut hållbarhetssynpunkt, realistiska fiskekvoter. Men som vanligt blev jag blåst. Hon sattes på andra arbetsuppgifter (om hon gör någon skillnad där vet jag inte) och utfiskningen av Östersjön fortgår. Business as usual. Politikerna frodas men torsken dör ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar