Fiskeland Gotland 2

 

Att jag, i min egenskap av bitter gammal gubbstrutt som hade lyckan att vara med på den tid då det gotländska kustfisket var fantastiskt, har en tendens att försjunka i dysterhet och muttra om hur mycket bättre det var förr är en sak. Det är jag i min fulla rätt att göra. Men att Fiskeland Gotland, vars syfte - antar jag - är att informera om och stimulera sportfisket på ön sådant det nu är ger uttryck för samma tendens är en annan sak. Möjligen är det någon annan bitter gubbstrutt som formulerat texterna om kustfisket (efter annat än havsöring) på hemsidan?

Kustfångad gotlandsgädda från förra årtusendet.

 

Jag menar, vad är poängen med att redovisa att fisket efter gädda, abborre och torsk förr var lysande men numera är i princip icke existerande? Det gör ju ingen glad och vill man gråta eller svära över det så finns ju den här bloggen... Vore det inte vettigare och mer konstruktivt att lägga tonvikten på det fiske man faktiskt kan bedriva? Att skriva mer om möjligheterna till fiske på id och flundra och därutöver kanske puffa för LRF efter arter som svartmunnad smörbult, simpa och tånglake? Detta gärna parat med tips om när, var och hur dessa arter fångas, något majoriteten av semesterfiskarna förmodligen är mindre bekanta med än hur man fiskar abborre och gädda? Jag utgår ifrån, eller hoppas åtminstone, att det kunnandet finns inom Sportfiskarnas gotlandskrets.

Kustfångad gotlandstorsk från förra årtusendet.

 

Gädd-, abborr- och torskfisket och dessa arters bedrövliga tillstånd kan man sedan gärna informera om under en särskild flik kombinerat med en stark rekommendation att inte fiska efter dem, information om pågående ansträngningar att rehabilitera bestånden och en förhoppning om att detta ska lyckas. Hemsidan skulle, enligt min mening, bli mindre deprimerande på det viset (och för dysterkvistarna finns ju, som sagt, min blogg).

Kunde man sedan få de butiker som fortfarande säljer fiskegrejor på ön att vässa sina sortiment för det ovan nämnda fisket istället för att illfänas med att försöka sälja grejor för ett fiske som faktiskt inte längre finns vore det bra. Men jag gissar att det fortfarande är lättare att hitta grejor för torskfiske än för att meta id på bröd eller att fånga smörbult. Sedan får vi väl hoppas att Östersjön ska tillfriskna och att det gotländska kustfisket någon gång i framtiden åter ska bli vad det en gång var. På Åland är det ju fortfarande relativt OK. Men Fiskeland Gotland bör, det är i alla fall min bestämda uppfattning, handla om det fiske ön just nu erbjuder.

Gyrodactylus salaris

Fiskodling innebär att man låter en massa fisk "leva" ihopträngd på en yta, eller snarare i en volym som är kanske tusen- eller hundratusendelen av vad samma fisk hade haft i naturligt tillstånd. Denna extrema ihopträngning ökar naturligtvis risken för sjukdomar och parasitangrepp. Särskilt illa är det om man, som norrmännen, har sk kassodlingar i anslutning till vattendrag i vilka vild lax leker. Allt som oftast brister en kasse och några tiotusen oppdrittlaxar simmar ut och sprider sina parasiter till det vilda beståndet. 

Om det är detta som nu skett vet varken jag eller någon annan men det är ett faktum att lax i Munkedalsälven nu drabbats av parasiten laxdjävul. Det är också ett faktum att det är förkastligt att befatta sig med norsk odlingslax. Det borde åtminstone de av oss som kallar sig sportfiskare eller miljövänner hålla sig för goda att göra.
 

Vi som handlar våra livsmedel på Lidl

I mitt förra inlägg nämnde jag bloggens statistikmodul. Den visar även vilka av bloggens inlägg som är mest lästa. Så när jag såg att det här inlägget från 2019 plötsligt, i början av juni, trendade så förstod jag att Lidl tagit hem en laddning fiskegrejor och, mycket riktigt, när jag i måndags tittade in i den lokala butiken så kunde jag, utöver den korv som var mitt egentliga ärende, plocka på mig några förpackningar billig men bra nylonlina på praktiska och små 300-metersspolar. Och jag såg även några snorbilliga Crivit haspelrullar, säkert lika bra som den jag skrev om för sex år sedan. 
 

Petri Heil! And Tight Lines!

Den plattform jag använder - blogspot.com - har en statistikfunktion som bland annat visar varifrån folk folk följer bloggen. Under lång tid har Singapore (!) legat högt på den listan vilket ju är glädjande men samtidigt litet lattjo. Den senaste veckan, dvs antalet sk sidvisningar under de senaste sju dagarna, har Österrike seglat upp i topp (ja, Sverige leder förstås...) och det är på något sätt mer rimligt då ju det fiske jag skriver om har mer gemensamt med det som bedrivs på den europeiska kontinenten än det som singaporianerna ägnar sig åt. 

 

Så här ser länderlistans tio-i-topp (antalet sidvisningar från bloggens start) ut:

Sverige                    275 tn

Singapore                37 tn

USA                        22,4 tn

Hongkong                8,72 tn

Finland                    6,66 tn

Nederländerna         6,42 tn

Tyskland                  6,29 tn

Österrike                  2,7 tn

Frankrike                  2,69 tn

 

Att Finland - ett grannland med vilket vi har en viss språkgemenskap - ligger högst av de europeiska länderna är inte förvånande men att bloggen - uppenbarligen - tilldrar sig intresse i det avlägsna Singapore skulle jag vilja få en förklaring på.

 

Inte bara Östersjön

Larmrapport: Världens fiskbestånd i kris

En ny global rapport som presenterades på FN:s havskonferens visar att överfisket i världshaven ökar. En tredjedel av fiskbestånden är nu ohållbara.

 

Shakespeare 2410DC

Daiwa 2500C

Såväl utanpåliggande spole som manuell bygelfällning och vändbar vev fanns långt tidigare men det var när Daiwa 1975 släppte sin 2500C som haspelrullar med rotorkåpa och utan möjlighet att fälla bygeln manuellt och att sätta veven på fel sida blev, om inte över en natt så inom loppet av några få år, obsoleta. ALLA tillverkare tvangs följa i Daiwas spår. På den här tiden var det metall som gällde. Visst, det fanns några få lågprisrullar, tex franska Galion, med stativ av plast men eftersom tillverkarna ännu inte kommit på att kalla plasten för grafit så var det, som sagt, metallstativ som gällde.

 Amerikanska Shakespeare var en ledande tillverkare och 1976 kom företaget med en riktigt vass konkurrent till Daiwas rullar, nämligen 2400-serien. I likhet med Daiwas rullar tillverkades även 2400-serien i Japan. 

 

I morse när jag städade litet hittade jag en bortglömd 2410DC, till synes i perfekt skick men i uppenbart behov av rengöring och uppsmörjning. 2410 är vad som på sjuttiotalet betraktades som medium- eller normalstorleken för haspelrullar. Fiske 2, om man så vill. Rullar som trivs med 0,30 mm nylonlina och som lämpar sig till det mesta svenska fisket.

 

Shakespearerullen (tillverkad av Ohmori) är synnerligen rejält gjord. Dessutom estetiskt tilltalande. Ett rejält tilltaget huvuddrev (som hade varit ännu bättre om det varit av brons men som ändå får godkänt) två kullager och en välgjord spole med en riktigt fin slirbroms. För dagens fiskare som är uppväxta med plastrullar känns Shakespeare 2410DC förmodligen för tung men så är det väl när man inte är van vid kvalitet och grejor gjorda för att hålla.

Den rullen får bli lösningen på det dilemma jag skrev om i går, om jag ska bry mig om att ta med några fiskegrejor till "Fiskeland" Gotland i sommar. jag tar med rullen som den är (och ett telespö) så har jag ett litet renoveringsprojekt för en regnig dag och när rullen är fit for fight så måste den ju testas... Ytmete efter id i en grund vik någon julinatt eller latmete efter skrubba från någon pir vore kanske inte helt fel?

Fiskeland Gotland

När jag var ung var fisket längs den gotländska kusten fantastiskt. Strömmingen var stor och talrik. Torsk kunde man i princip hämta snarare än fiska. Kiloabborrar gick i stim och gäddfisket var i rügenklass.

De senaste somrarna har jag metat upp (och släppt åter) några småabborrar i Närsån och i Herrviks hamn. Inför sommarens gotlandsvistelse överväger jag att lämna fiskegrejorna hemma. Jag kan ju precis lika gärna sitta och titta på det fortfarande vackra men mer eller mindre döda havet ändå. Som en badis, typ. Eller glassätare. Att som fiskare åka till Gotland under sommaren gör mig mest nedstämd. Lika ledsen blir jag när jag går in på hemsidan fiskelandgotland.se. Men det är ändå bra att någon orkar åtminstone försöka uppamma entusiasm för gotlandsfisket och det är förmodligen lättare när man inte var med när det begav sig.

 

 

 

Från fiskelandgotland.se: 

Övrigt kustfiske

Gädda & abborre

En gång i tiden hade Gotlands kustvatten ett starkt bestånd av gädda och även abborre. Det fanns också rejält storvuxen gädda, vilket gjorde att sportfiskare lockades till öns kustfiske. Tyvärr kollapsade bestånden någonstans på 1990-talet och de har ännu inte återhämtat sig.
Det finns många hypoteser och möjliga anledningar till nedgången av gädda: utdikning av våtmarker, försämrade lekmöjligheter, ett tidigare hårt uttag från fiske, försämrad födotillgång och storskaliga förändringar i Östersjön (bland annat minskade torsken drastiskt), dessutom ökning av predation från säl och skarv.
Sportfiskarna arbetar aktivt med att bland annat återskapa våtmarker och lekområden för gädda, abborre och andra fiskarter. Förhoppningen är att vi i framtiden ska få förbättrade bestånd av ekosystemets så viktiga rovfiskar.

(...)

Torsk

Torsken var den vanligaste och största rovfiskarten runt Gotland långt in på 1980-talet, men som i resten av Östersjön har ett alldeles för hårt fiske och vissa miljöfaktorer, gjort att torskens status är mycket dålig. Ett litet bestånd av torsk finns runt Gotland, men det går inte att jämföra med hur det såg ut under slutet av 1900-talet, då både yrkesfiske och fritidsfiske efter torsk var en viktig del av det gotländska samhället.