Finlir

När jag var ung var det stor fisk som gällde. Metergäddor släpades stolt hem men möttes med måttlig entusiasm av familjen som ansåg att mindre fiskar var mer smakliga. Med tiden blir man visare och numera försöker jag i mitt fiske att undvika de alltför stora fiskarna. De små sprattlar minst lika bra och med lätta don bjuder de en lika spännande, men mindre ansträngande, kamp. Dessutom är de små fiskarna betydligt mer talrika och alltså lättare att hitta.  

Eftersom jag fortfarande envisas med att tillaga och äta mina fångster och inte känner mig riktigt bekväm med att dra upp fisk bara för nöjes skull och sedan släppa den åter är portionsfiskar modellen. Mitt hushåll är ett enpersonsdito så en fisk är ofta lagom men fiskar jag, till exempel, abborre så kanske jag vill ha en sex eller åtta filéer. Men en femkilosgädda blir alldeles för mycket mat. Visst, man kan ju alltid frysa in fisk, men det ser jag som en absolut nödlösning och om man redan har fisk hemma så behöver man ju inte ge sig ut och fiska...

Till de roligaste och mest effektiva metoderna att fånga mindre fisk hör det lätta jiggfisket. Små jiggskallar på 1-5 gram med krokar anpassade efter vad man sätter för bete på dem och vilken fisk man vill fånga. I betesväg är det numera oftast mjukplastvarianter som gäller men de gamla, hederliga, maraboujiggarna är fortfarande minst lika bra. Och en bit räka på en jiggkrok fungerar bra i såväl sött som salt vatten. 

Om man sedan vill kalla de man håller på med för UL, LRF, BCF eller något annat och noja över om utrustningen är "rätt" så är det väl inget ont i det men själv bekymrar jag mig inte särskilt mycket över sådant och fiskar med de grejor jag trivs med och koncentrerar mig på att ha roligt medan jag gör det.