Leta i den här bloggen

tisdag 23 mars 2021

Telemetspöt Rediviva










Till min fjortonårsdag var mitt önskemål ett femmeters teleskopiskt metspö, med rullfäste och spöringar, och ett sådant fick jag. Ett lagom långt telespö är ett fantastiskt användbart fiskeredskap som inte borde saknas i någon sportfiskares arsenal. Vad som är lagom längd beror litet på, men någonstans mellan treochenhalv och femochenhalv meter skulle jag vilja ange som ett riktmärke. Förvisso går det i många situationer alldeles utmärkt att meta med ett kortare spö, men då kan man ju lika gärna använda sitt (eller något av sina) vanliga haspelspön och över sex meter i längd tenderar att bli väl otympligt (även om det finns situationer som närmast kräver ett såpass långt eller ännu längre spö).

Många, för att inte säga de flesta "seriösa" svenska sportfiskare fnyser åt den här spötypen (liksom åt teleskopiska spön överhuvudtaget) men jag gillar den. Jag har i min spögarderob såväl två- och tredelade metspön med holkdelning som teleskopiska spön och om sanningen ska fram så använder jag oftast telespöna och det skäms jag inte för. Tvärtom så tycker jag att tiden är mer än mogen att rehabilitera detta underskattade och förtalade redskap

Telemetspöts vanrykte har flera orsaker. En är att svenska tillverkare (på den tiden sådana fanns) och importörer nischat in denna spötyp (liksom övriga teleskopiska spön) som lågprisprodukter vilket innebär att de kommit att förknippas med låg prestanda och kvalitet. Man behöver dock bara ge sig över till kontinenten (virtuellt) för att finna ett betydligt större utbud, omfattande även mer påkostade varianter, av telemetspön.

En annan sak som bidrog till telemetspöts dåliga anseende här i landet är att flugfiskarna på sjuttiotalet närmast rasade mot företeelser som fiske med telemetspö och plastkula, telemetspö med slangsänke och tubfluga eller (det allra värsta) mask (!) i vatten där det simmade salmonider. Det här var på den tiden då golfklubbarnas medlemsmatriklar fortfarande angav medlemmarnas titlar. Hur som helst så lät det i vissa kretsar (den som inte tror mig får väl rota fram fisketidskrifter från tiden) som om det borde vara skottpengar på dem som fiskade med telemetspö och i de butiker som sålde fiskegrejor stod de litet i skamvrån. Ungefär där angeldonen, gäddsaxarna och knallkorkarna sedan, innan de helt försvann, hamnade. Kort sagt så var ett telemetspö inte något man som sportfiskare gärna skyltade med.

Förutom de i det föregående stycket nämnda metoderna är ett telemetspö naturligtvis användbart till mete - såväl flöt- som bottenmete - och fiske med bombarda. Till fiske efter strömming/sill och makrill med häcklor använder många ett telemetspö eftersom längden underlättar när det långa tacklet ska hanteras. Kniper det så kan man naturligtvis kasta ut ett drag eller en spinnare men till det är ett vanligt haspelspö smidigare.



























Varför behöver man då ett så långt spö? Man kastar ju tillräckligt långt med ett sjufots haspelspö och med ett sådant kan man såväl bottenmeta som meta med glidflöte. Det är inte främst för att kasta långt man är betjänt av ett längre spö utan för att kunna hantera långa tackel och för att kunna kontrollera linan vid fiske på distans. Med ett spö på fem meter kan man hantera ett tackel med fast flöte för mete på djup på fyra meter eller mer och med ett långt spö tar man lätt och snabbt hem eventuell slacklina och kan kroka en fisk som nappar när ett flöte några tiotal meter bort plötsligt dyker. Vid fiske från land är någon eller några extra meter spölängd ofta ovärderliga och möjliggör fiske från platser där man med ett kortare spö bara kan titta på vegetation eller andra hinder, rycka på axlarna och leta reda på ett mer tillgängligt ställe. 

Vill man på ett enkelt sätt (resandet är ju i dessa covidtider problematiskt så det är inte helt lätt att ta sig till en spansk, portugisisk eller fransk fiskebutik) få tag i ett vettigt telemetspö så har franska Decathlon ett bra utbud som är tillgängligt via deras hemsida. Ett annat tips är spanska waveinn.com. 

Ett av mina favoritspön är Decathlons Caperlan Riverway V500 som finns i
längderna 450 resp 550 cm. Jag gillar särskilt greppet i gummikork och att rullfästet är av typen flyttbara ringar. Snyggt är det också men framförallt är det ett trevligt spö att fiska med. Till bottenmetet använder jag gärna samma märkes SenseaTip 5 i 350 cm längd. Det spöt har en utbytbar topp och som tillbehör kan man köpa ett set med två toppar i olika styvhet avsedda för olika vikter




















Till telemetspöt hör en rulle, lämpligen en öppen haspelrulle. Vid mete används rullen annorlunda än vid spinnfiske med konstbeten och annorlunda krav ställs. Litet elakt kan man säga att rullen vid mete mest är ett glorifierat linmagasin. Viktigast är, särskilt vid mete med tunna linor, att rullen har en jämn och bra slirbroms. Utbytbara spolar är, som alltid, ett plus. Däremot vevar man mindre när man metar än när man fiskar med drag så kraven på drev och lagring är inte lika stora på en metrulle. Bakbroms är praktiskt men inte nödvändigt. Själv använder jag ofta äldre rullar och några rekommendationer är Mitchell 300/330/410, ABU 444A, ABU 503/505/506 och Mitchell Punch.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar