En kaffekvarn

Stora haspelrullar brukar, kärleksfullt eller nedsättade, ofta kallas för kaffekvarnar. Huruvida sådana rullar överhuvudtaget har något existensberättigande eller om det tyngre fisket bör betraktas som ett reservat för multiplikatorrullarna råder det delade meningar om (och därför finns det kaffekvarnar).

Mitchell 486 är ett exempel på hur en kaffekvarn kan - och bör - vara beskaffad. Den här rullen (en sextiotalsdesign men exemplaret på bilden ovan är från sjuttiotalet) är helt enkelt två saker: Stor och stark. Inga onödiga finesser eller sådant som i ett kritiskt skede kan ge vika.

Vad gäller storleken så väger rullen en hel del (eller känns rejäl, om man så vill). Exakt 700 gram, enligt tillverkaren specifikationer. Den är även stor vad linkapaciteten beträffar. Spolen rymmer 425 meter om man väljer att fylla den med 0,35 mm lina eller 215 meter i dimensionen 0,50 mm.

För styrkan står det kraftiga stativet i aluminium och en enkel, rejält dimensionerad mekanik. Kraftiga, maskinskurna drev. Ingen nedväxling av spolrörelsen. Utväxlingen är fyra rotorvarv per varv med veven vilket ger en hemtagning om ca 90 cm lina per vevvarv.

Det här är en sådan haspelrulle du ska ha under spöt om du drar upp till nordnorge, fiskar efter grov lax i någon älv eller hittar på något annat skojigt där du behöver en rulle som klarar extrema påfrestningar utan att ge upp.